SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
DISKANTIST dis1kantis4t (disskannti´sst Dalin), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till DISKANT; jfr d. diskantist, holl. discantist, t. diskantist]
1) (fordom) person som deltager i två- l. flerstämmig figuralsång (jfr DISKANT 2); särsk. om medlemmarna af (den af gymnasister bestående) sångkören vid en lärdomsskola (jfr DISKANT 3), stundom med inräknande af dem som spelade ngt musikinstrument, ’instrumentisterna' (hvilka senare ofta plägade ackompanjera sångarna l. ’vokalisterna'). Växiö domk. prot. 1652, s. 74. Sochnepenningarnas utdelning emillan Discantisterne för Sommarterminen 1755. vocalistæ 15 D(ale)r s(ilfver)m(yn)t; jnstrumentistæ 32 Dr smt summa — 47 Dr smt. Växiö gymn. räkensk. 1756, Verif. s. 300. Discantisterne, som .. varit uti Discanten tienstgiörande. Därs. 1768, s. 444. Arcadius Vexjö lärov. 43 (1889; se under DISKANT 3).
Anm. till 1. Tidigare synes man i denna bet. i regeln hafva användt discantor (med lat. böjning): Discantores figurerade iblandh (vid ärkebiskopens invigning). RA 3: 294 (1594). Därs. 295 (: discantores, pl.) [jfr fsv. Tha the lychtadhe Sequentiam, började Discantores siunga flere Tenores in nova mensura (Script. rer. svec. med. ævi III. 2: 273 (efter 1500)), äfvensom mlat. discantor]. En gg har anträffats discantator: RA 3: 294 (1594: discantatores, pl.).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (fordom) person som sjunger ’diskant' l. sopranstämma(n), sopransångare (jfr DISKANT-SÅNGARE); särsk. ss. benämning på vid musikkapell, kyrkokör o. d. anställd sångare (gosse) med uppgift att sjunga nämnda stämma; person som spelar ’diskant'; jfr DISKANT 4. Capellmästaren (skall) .. draga försorg det Capellet, är försedt med duhgeliga Capellknaber eller Discantister. De la Gard. archiv. 13: 114 (i handl. fr. 1699). Detta (serenadstycke) måste en Discantist siunga med starkt ljud jämte en Bass-giga. Weise 1: 103 (1769). Diskantist .. En, som spelar eller sjunger diskanten. Dalin (1850). (J. S. Bach) fick anställning såsom diskantist. Snart förlorade han emellertid genom målbrottet sin sköna sopranstämma. Wegelius Mus. hist. 244 (1892). Diskantisterna (i hofkapellet) voro 1627 till antalet 4. Norlind Sv. musikh. 75 (1901; om sopransångare).
Spoiler title
Spoiler content