publicerad: 1918
DIVERTERA di1värte4ra l. div1-, l. -vær- l. -ver-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (divärrtèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DIVERSION, DIVERTISSEMANG.
Etymologi
[jfr holl. diverteeren, t. divertieren, eng. divert, fr. divertir, af lat. divertere, gå isär, skiljas, äfv.: afvika från hvarandra, vara olika, tr.: föra bort, äfv. biform till devertere, vända (sig) bort från ngt, af di(s)-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), resp. de, af, från, o. vertere, vända, vrida (jfr DIVERSE, VERTERA o. VARDA)]
1) [jfr motsv. anv. i eng. o. ä. fr.] (†) vända l. föra l. draga (ngn l. ngt) åt annat håll; afleda; afvända. Andersson Frem. ord (1845). Dalin (1850). Ekbohrn Främ. ord (1868).
a) med sakobj.: draga l. leda (ngt) åt annat håll l. i annan riktning; afleda l. afvända (ngt); med prep. från: leda l. dirigera (ngt) bort från (ngn l. ngt). En part the tugga .. (tobak), i Podagel och annan torr Wärck, ther medh at divertera then materien som til Lederne wil flyta. Palmcron Sund. sp. 130 (1642). Regeringen och Rådet hade .. försökt at kunna divertera resan härifrån, men .. (drottning Kristina) presserer och skyndar sig at komma hijt. RARP 8: 8 (1660). Man .. kan förmärkia .. (ryssarnas) intention vara, .. commercierne ifrån Hans Maij:tz länder (med höga tullar) att divertera. Därs. 9: 346 (1664).
b) med personobj.: draga l. föra (ngn) åt annat håll l. i annan riktning; förmå l. komma (ngn) att rikta sin uppmärksamhet l. sin verksamhet åt annat håll; med prep. från: draga (ngn) ifrån (ngt), förmå (ngn) att afstå från (ngt), (söka) hindra (ngn) från (ngt), draga (ngns tankar o. uppmärksamhet l. verksamhet) från (ngt); omvända (ngn från en mening l. åsikt o. d.). Medh någer skääl och argument .. divertera H. K. M:tts egen person ifrån .. vintertogedh. C. C. Gyldenhielm (1625) i Oxenst. brefv. 10: 85. Min käre bror Class .. lärer söka alla medel och vägar genom sin närvarelse att divertera min käre farkär från all ond melancolie. Ekeblad Bref 1: 180 (1652; jfrdt med hskr.). — särsk. mil. gm militär operation l. manöver afleda (fienden l. speciellt en fientlig truppstyrka o. d.) från ett visst anfallsobjekt mot ett annat; jfr DIVERSION 2. Oxenst. brefv. 1: 335 (1626). Hertigh Bernhardts armée .. kunde giöra E. M:t godh tiänst .. igienom ehn diversion, i dedh den ehn godh deel aff fiendens macht .. diuerterade iffrån E. M:tz andra arméer och sigh på halsen. S. Bielke (1637) i HSH 7: 130. Rålamb 8: 208 (1691).
c) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. ä. fr.] refl.: skilja sig l. afvika (från ngn l. ngt). Effter Prästerne näppligen läre divertera sig (från sin förra mening). RARP 9: 73 (1664).
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. ä. fr.] (†) intr.: gå l. vända sig åt annat l. skilda håll; äfv. bildl.: vika af, leda talet i annan riktning (in på ngt annat ämne). Gref(ve) Göstaff Baner .. diverterade in på Fadherns merita, swor att the hafwa wågat lijf, blodh och all wälfärd för fädernesslandet. RARP V. 1: 237 (1654). Een godh deel aff dee Tyske Fursterne, som .., ther the icke hafwa (allians med) Chronorne att stödia sigh widh, för deras mångfalldigheet och åthskillige (dvs. skilda) interessen divertera på åthskillige wägar. Därs. 8: 177 (1660).
3) eg.: vända (ngn) bort från allvarlig l. tröttande sysselsättning; förströ, roa.
a) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera föga br.) med personobj.: förströ (ngn), distrahera, roa, underhålla, skänka (ngn) omväxling l. förströelse (jfr 1 b); jfr DIVERSION 4, DIVERTISSEMANG 1. Mina leedesamma breff, hvilka myket meer inportunera min käre farkär, fruktar jag, än att de eliest diuertera. Ekeblad Bref 1: 191 (1652; jfrdt med hskr.). (Baron d'Orville) och hans madame (sökte) på det bästa att divertera mig med baler hos sig och dess grannar. Kurck Lefnadsm. 69 (1705). Swedberg Schibb. 266 (1716). Jag sökte att divertera henne med discourse, men (hon) svarade föga. Roland Minnen 29 (c. 1748). Dalin (1850). — i p. pr. i adjektivisk anv. Ankomsten till en fremmande stor stad är i allmänhet .. beledsagad af glada diverterande känslor. Gosselman Col. 1: 27 (1828).
b) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera föga br.) refl.: förströ sig, roa sig; skaffa sig omväxling o. förströelse (jfr 1 b); jfr DISTRAHERA 6. Ekeblad Bref 1: 271 (1653). De förnähmare Turkar (hafva) små huuss .., dem de kalla Kiosk, hwaräst de sittia och divertera sig med een pijp toobaak. S. Agrell (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 274. Göran beslöt divertera sig med att .. i egen person aflägga besök hos herrskapet. Almqvist Tre fruar 3: 65 (1843). — ironiskt. Keijsaren .. berättas att hafwa emoth Turcken bekommit något att divertera sig medh. RARP 8: 174 (1660).
c) (†) med sakobj.: skaffa (angenäm) omväxling i (ngt). Elliest diverterar jag thessa Mathematiska Studier med Poeterij. Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 229 (1715).
Spoiler title
Spoiler content