DIVISIV di1visi4v l. div1-, äfv. 30~2 l. 40~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[af t. divisiv i förb. divisives urteil, ss. logisk term bildadt af J. F. Fries (1811) i anslutning till andra termer på -iv, särsk. väl disjunktiv; jfr i andra bet. eng. divisive, fr. divisif. Ordet återgår till l. är bildadt på samma sätt som senlat., mlat. divisivus, som kan fördelas l. indelas, af stammen i p. pf. af dividere (se DIVIDERA)]
(föga br.) log. i förb. divisivt omdöme, sådant disjunktivt omdöme medelst hvilket subjektets omfång närmare bestämmes gm logisk division; jfr DISTRIBUTIV, adj., PARTITIV, adj. Lindblom Log. 79 (1836). Divisivt kallas ett sådant omdöme, hvars predikat angifver subjektets omfång. .. Exempel: organiska varelser indelas i växter och djur; trianglar äro dels liksidiga, dels likbenta, dels oliksidiga. Sjöberg o. Klingberg Log. 18 (1871).
