SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOMPROST dωm3~prωs2t, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
Etymologi
[fsv. domprovaster; jfr d. domprovst, mnl. doemproost, mht. tuomprobest, t. domprobst; se DOM, sbst.2]
1) under den katolska tiden: benämning på den främste bland kanikerna i ett domkapitel hvilken tillika var kapitlets (nominelle) föreståndare; efter reformationen: person som innehar värdigheten ss. vice ordförande i ett domkapitel, antingen (ss. stundom under 1500- o. 1600-talen) på grund af val l. därigenom att han är kyrkoherde i domkyrkoförsamling. G. I:s reg. 3: 261 (1526). När Præses (i konsistorium) sielf icke är tilstädes, skal Dom-Probsten dhes ställe förträda. Förordn. ang. rätteg. uti domcap. 1687, § 9. Pastor i domkyrkoförsamlingen kallas domprost, der ej denna församling är anslagen till prebende åt biskopen. NF 3: 1355 (1880). — i jämförelse. I Svens stia gingo hans grisar omkring feta och granna och belåtet ruffande, alldeles som domprostar. Sällberg Långvedsbr. 134 (1894; i folklig framställning).
2) [efter ä. t. thumpfaff i motsv. bet.; jfr äfv. t. pfaffe, nattskärra] (†) fågeln Caprimulgus europæus Lin., nattskärra. I. Erici Colerus 2: 81 (c. 1645).
3) [jfr BISCHOFF, BISKOP, KARDINAL o. PRELAT ss. namn på drycker] (†) benämning på ett slags bål? (Mor) tillagade en kraftig Domprost åt gubben att trösta sig med under hennes frånvaro. C. C. Gjörwell (1800) i Sv. mem. o. bref 2: 199.
Ssgr (till 1): A: DOMPROST-BEFATTNING.
-BOL. (mindre br.) domprosts boställe. Honom gafs .. till domprostbol det nära intill staden belägna Mildeshed. Strinnholm Hist. 4: 13 (1852).
-BORD. (mindre br.) till domprostämbete anslagna egendomar o. inkomster. Åtskilliga församlingar lades under domprostbordet (i Strängnäs). Hagström Herdam. 1: 210 (1897).
-BOSTÄLLE~020, äfv. ~200. —
-GÅRD. (domproste- G. I:s reg. 8: 318 (1533), Styffe Un. 107 (1880)) domprostboställe. —
-KALL. (domproste- Prytz Likpr. ö. N. Eschilli C 3 a (1650)) domprostämbete. —
-PREBENDE.
-SYSSLA.
-TJÄNST.
-VÄRDIGHET~102 l. ~200. —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (Dom-Probste- Celsius G. I 1: 374 (1746)).
B (numera bl. i Finl.): DOMPROSTE-DÖME. [fsv. domprovastadöme] (†) domprosteri (se d. o. 1). Skall .. Mester Swen beholla vnder szame summan Domproueste dömett, thet han nw haffuer. G. I:s reg. 7: 27 (1530).
-GÅRD, -KALL, se A.
-LANDBO. (†) arrendator af jord tillhörig ett domprostprebende. Meddel. fr. Ner. fornm.-fören. 1: 104 (i handl. fr. 1553).
-SKATT. (†) under medeltiden: afgift af två penningar som årligen betalades till domprosten i Uppsala af hvarje bonde i Tiundaland. Botin Utk. 361 (1761). Heinrich (1814).
-SÄTE. (†) domprostämbete. Jag förer Mig till minnes huru som Högvyrd. Hr Biskoppen, den tid han war wid Dom Probstesätet inthet förtröt Predika om Fredagarna. Växiö domk. akt. 1705, nr 9.
-ÄMBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content