SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖMMA dröm3a2, v. -er, drömde, drömt, drömd ((†) ipf., sup. o. p. pf. -mbd(-), -mpt Gevaliensis Jos. 8 (1601), Carl IX Bewijs D 4 b (1604: drömpde), Visb. 1: 341 (c. 1657)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se nedan under afledn.), DRÖMNING (†, Columbus BiblV D 1 a (1684), Lind (1749), Heinrich (1814)); -ARE (se nedan under afledn.), -ERSKA (se nedan under afledn.).
Ordformer
(drömma Apg. 2: 17 (NT 1526) osv. dröma Judas 8 (NT 1526: drömare), Apg. 2: 17 (Bib. 1541), Arnell Scott 183 (1829). drööma RP 8: 181 (1640), Columbus BiblV D 1 a (1674: Dröömning))
Etymologi
[fsv. dröma, motsv. d. drømme, isl. dreyma, mnt. o. mnl. drōmen, fht. troumen, t. träumen, eng. dream. Ordet är en afledn. af DRÖM, sbst.1 I fråga om personlig o. opersonlig konstruktion i de olika spr. se Lindqvist Förskjutn. 99 (1912)]
I. i fråga om själslifvets verksamhet under sömnen.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande i poesi) med den varelse som har drömmen ss. (eg. indirekt) obj.: i drömmen l. under sömnen framställa sig l. visa sig l. synas för (ngn).
a) (†) utan subj. Oss haffuer drömt, och wij haffuom ingen som oss thet vthlegger. 1Mos. 40: 8 (Bib. 1541). Då qvad Hognes maka: / Mig drömde illa. Geijer I. 3: 263 (1814); jfr 2 a α.
b) med ett, oftast efter verbet följande (logiskt) subj., bestående antingen af ordet dröm l. af en sats l. ett neutralt pron. som angifver drömmens innehåll. Migh haffuer drömt en dröm. 1Mos. 41: 15 (Bib. 1541). (En falsk profet) säye icke at hwadh honom drömer, är mitt ord. GlossaJer. 23: 28 (Därs.). Migh drömdhe att iagh ett barn födde edher. Rondeletius 11 (1614). Drömde mig en dröm i stjärnfager natt, / medan sömnen tungt på mitt öga satt. Engström Lif 32 (1907). — (†) med det efterföljande subjektet bestående af ett sbst. med bestämd bet. Drömde tig tin faders falkar. PolitVis. 59 (från c. 1550).
2) med den varelse som har drömmen ss. subj.
a) intr.: hafva en dröm l. drömmar, vara l. ligga försänkt i drömmar; abs. l. med en af om inledd bestämning som angifver drömmens innehåll. Men thet Pharao haffuer andra resona drömt, betydher at Gudh skal sådant wisseligha och snarligha göra. 1Mos. 41: 32 (Bib. 1541). Amplecti in somnis dröma om nogot o loffligit. GlTer. 9 (c. 1550). Drömer han mykit, tå skal han åderlåtas eller kåppas. BOlavi 13 b (1578). En drömer soo om draff, och käringen om sin staff. SvOrds. A 5 a (1604). Hwad wij om trädet dömt, / Ther om så hafwer tu i thenna natten drömt. Spegel TPar. 138 (1705). (Erland) hade om natten drömt om Singoalla, att hon fattade hans hand. Rydberg Sing. 9 (1857, 1865); jfr b α. — i bild. Om Solens rika Tempelsalar / Om glänsande Kerubers sång / Hon (dvs. blomman) drömmer i materiens dalar / I tusenårig dvalas tvång. Stagnelius (SVS) 2: 143 (1821). Anm. I vissa språkprof från äldre tid, t. ex. språkprofven från 1541 o. 1604, kan möjl. opersonlig konstruktion föreligga (se 1). — särsk.
α) (numera föga br. utom 1 Finl.) i uttr. drömma illa, hafva en elak dröm l. elaka drömmar. Jag har drömt illa! Bremer Strid 197 (1840).
β) i sht i frågande satser, i uttr. som antyda att ngt öfverraskar så mycket att man icke vågar tro sina ögon. Är det alfwar? mon' jag drömmer? / Nej, det är Gud bättre wist! Brenner Dikt. 2: 75 (1722). Ser jag rätt, Herre, eller drömmer jag, när jag tycker mig skönja .. en strimma såsom af en ny morgonrodnad? Wikner Tank. 242 (1872). Man tror, att man drömmer, när man läser Lloyd-Georges förklaringar. PT 1914, nr 4 A, s. 2.
b) tr.: i l. under drömmen se l. förnimma l. föreställa sig l. inbilla sig (ngt).
α) med obj. bestående af ordet dröm l. af en sats l. ett neutralt pron. l. ett sbst. med obestämd bet. o. d. som betecknar drömmens innehåll, l. med obj. o. predikativ l. med obj. o. inf. Jag drömde en underlig dröm i natt. Asch, det där har du drömt! Idhra ynglinga skola få see syner, och idhra åldersmän skola drömma drömmar. Apg. 2: 17 (NT 1526). Herr Karll han drömmer en dröm om natt / i sängan ther han låå. Visb. 1: 252 (c. 1620). 12/12 drömde iag at iag spilte mit blek i gyllende vatn (dvs. ett slags likör). JBureus (1620) i 3SAH 23: 102. Jag drömde förleden Natt, at jag såg honom. Lagerström Bunyan 2: 18 (1727). Jag drömde en lustig ting i natt. Widegren (1788). Här vill jag slumra på min sköld och drömma / hur menskor sonas, och hur Gudar glömma. Tegnér (WB) 5: 149 (1822). Kort före dagningen drömmer .. (Dante) sig se en gulblek qvinna. Böttiger i SAH 50: 348 (1874). Korna drömma vid månens ljus / sommardrömmar i båsen. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882; i skildring af en vinternatt). Första gången man sof en natt i en kammare, skulle man räkna dess takbjälkar ock fönsterrutor, så kom man att drömma något, som säkert slog in. EWigström i Landsm. VIII. 2: 91 (1891). Han drömde sig uppkrupen på den stora granroten midt ute i den mörka tjärnen. Lagerlöf Länk. 120 (1894).
β) (i sht i poesi o. högre stil; se dock nedan under α' o. β') med ett sbst. med bestämd bet. ss. obj. Lärdomsvurmen sjönk i sömnens famn, / att dröma lagrar och odödligt namn. Arnell Scott 183 (1829). Men när azuren mörknar öfver fjällen, / Och vinden slumrar, slumrar hon (dvs. snödroppsblomman) i qvällen / Och drömmer kärlek, drömmer frid och vår. Sätherberg Dikt. 1: 161 (1840, 1862). Om jag då omfamnar honom / Ömt och varmt, så somnar han; / .. Drömmer som ett mordiskt vilddjur / Endast slag och strider. Oscar II I. 2: 58 (1859, 1886). — särsk.
α') (mindre br.) öfvergående i bet.: i drömmen uttänka l. utfinna. Skalden Coleridge drömde en natt en stor dikt på hundratals versrader. SDS 1901, nr 107, s. 2.
β') (mindre br.) öfvergående i bet.: i dröm genomlefva. Hvarje menska (det jag finner) / Hon drömmer blott sitt lefnadslopp. Dahlgren Calderon 56 (1858).
II. bildl. — särsk.
1) (†) utan grund inbilla sig; komma med inbillade o. ogrundade påståenden, fabla, dikta.
a) intr. I begäre myckit af Räffle, och thet moste skee, som I drööma! RP 8: 181 (1640). Icke heller drömer Lycophron mindre, som säger (osv.). Rudbeck Atl. 3: 522 (1698).
b) tr. Opfunne och drömpde Troes Artikler. Carl IX Bewijs D 4 b (1604). The foro grufweligen wilse, som drömde sigh genom Gerningarna blifwa deelachtighe aff Rättfärdigelsen för Gudhi. Schroderus Os. 1: 684 (1635). Man ansåg (efter kyrkomötena i Kostnitz och Basel) intet straxt för Guds ord alt, som man drömde i Rom. Lagerbring 1Hist. 4: 521 (1783).
2) hängifva sig åt sina (egna) tankar o. inbillningar, utan afseende på huruvida dessa öfverensstämma med verkligheten l. icke, fantisera, svärma, gifva fantasien fritt lopp; äfv.: inbilla sig; ofta i fråga om alltför sangviniska l. optimistiska tankar l. planer o. d.: bygga luftslott, umgås med djärfva planer l. förhoppningar; äfv. i fråga om förströdt l. dådlöst försjunkande i egna tankar, utan tanke på den yttre verkligheten: försjunka i drömmar, vara frånvarande, grubbla. — särsk.
a) intr.; abs. l. med af om inledd bestämning angifvande tankens föremål. Drömma om forna tiders bragder. Drömma om guld och ära. Jag gör icke annat än drömer, grillar och yfves. Dalin Arg. 1: 70 (1733, 1754). Det tusende åriga Christi rike på jorden, som de Chiliaster drömma om. ELencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 129. Ynglingen, som redan börjar drömma om ära och bedrifter. Tegnér (WB) 6: 94 (1827). (Ni) sitter och drömmer som äkta poet. Nyblom Hum. 159 (1874). Jag kan icke drömma djerfvare än du kan utföra. Rydberg Sägn. 50 (1874). (Jag) gick och drömde dumt om guld och lager, / tills jag blef sjuk och ful och gul och mager. Fröding NDikt. 3 (1894). I Vaticinium drömmer .. (Strandberg) om att Sverge en gång skulle återerövra Finland. Mjöberg Lsb. 465 (1910); jfr b β. — särsk. i p. pr. ss. adj.; om utseende, blick o. d. äfv.: som vittnar om försjunkenhet i l. benägenhet att försjunka i drömmar osv. En drömmande natur, blick, min. Så tung, så drömmande person, / som nånsin våra vakna Bagrar. AGSilverstolpe Skald. 1: 170 (1801). Dessa så lugna och dock drömmande ögon! De Geer Minn. 1: 91 (1892). Romaren var ingen drömmande idealist. PedT 1899, s. 49.
b) tr., med obj. som betecknar tankens föremål. — särsk.
α) (i sht i poesi o. högre stil) med dröm o. d. ss. obj. Gråter du mina tårar? / Drömmer du mina känslors dröm? Tegnér (WB) 1: 111 (1804). Drömma luftig storhetsdröm — på svenska. Snoilsky 2: 51 (1881). Här i Pisa har jag en ”erinringsgata” ..; där går jag när jag vill drömma vakna drömmar. Wulff Leopardi 170 (1913).
β) med ett neutralt pron. l. en inf. l. sats ss. obj., l. med obj. o. predikativ l. med obj. o. inf. Ledsen vid en brödlös Lyra / Af Lyckan dårad, aldrig mer / Jag drömmer att bli Hand-Sekter. Lidner 2: 55 (1791). Om vi än .. drömde oss lyckliga. Wallin 2Pred. 3: 233 (1830). Och jag drömde redan .. (1830), att jag skulle blifva Skytteansk professor i Upsala med tiden. Svedelius Lif 98 (1887). Allting (kan) underkastas vägning, mätning, beräkning, och varda, hvad Pythagoras drömde, en värld af tal, en tillämpad matematik. Rydberg Varia 36 (1890, 1894). Detta ”sitt gymnasium” drömde .. (Alopæus) ombildadt till ett andra universitet. FinBiogrHb. 64 (1895). Det var hemskt att sitta ensam i sena kvällen för henne, som nyss hade drömt sig omgiven av alla de sina. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907). — (föga br.) med refl. pron. ss. indirekt obj. Jag trodde .. att du var munk och krigare i en person. Jag gladde mig deråt, ty det var just sådan jag drömde mig din framtid. Rydberg Sing. 55 (1857, 1865). Jag drömmer mig oss båda som gamla. Lundegård Tit. 267 (1892).
γ) (i sht i högre stil; numera bl. i poesi, utom då refl. pron. förekommer ss. indirekt obj.) med ett sbst. med bestämd bet. ss. obj.: föreställa sig i sin fantasi, i fantasien sysselsätta sig med (ngt); äfv.: skapa i sin fantasi. Thenna Förförarenom (som intalar människorna förhoppningar om ett långt lif) troo altförmånge Menniskior, drömandes sigh sielffuom eet långt lijff och leffuerne. PJGothus Savonarola SyndSp. E 8 a (1593). Mesmer drömde sig et så kalladt Magnetiskt fluidum, kringspridt i hela Naturen. Kellgren 2: 106 (1787). Radikalerne .. drömma det tyska fäderneslandets enhet och utvidgning. Crusenstolpe Ställn. 1864, jan. s. 17. Inte var detta hantverksmässiga konterfejande det konstnärsliv han hade drömt sig. Gauffin Larsson 1: 18 (1907). Du drömt en hög och dunkel sal. Vetterlund SkuggSal 9 (1916).
δ) (i sht i högre stil) i p. pf. ss. bestämning till ett sbst. som logiskt är obj. till participet (jfr γ). Hon var det drömda idealet. Den späda hand, hvars tryggade besittning / Min drömda himmel var i fordna dagar. Stagnelius (SVS) 2: 141 (c. 1822). Det praktfulla templet (i Jerusalem), den drömda medelpunkten för jordisk magt och herradöme har fallit offer åt förgängelsen. Genberg VSkr. 2: 50 (1859). Våren kom, äfventyren kommo väl äfven, men kanske icke alltid de drömda bragderna. Sander i 3SAH 6: 5 (1891).
3) i nekande l. frågande satser; eg.: (ej ens) i drömmen kunna föreställa sig; hafva l. få en föreställning, ana.
a) intr.; i sht följdt af en af om inledd bestämning. Mycket annat slijkt orimligit om Skapelsen föregaff Manes, ther man icke eens kunde drömma om. Schroderus Os. 1: 212 (1635). De kunna om vår ro ock ädla frid knapt drömma. Nordenflycht Turt. 6 (1743). Jag .. höll ett ting, .. därunder många ämnen förekommo, om hvilka jag aldrig drömt. DeGeer Minn. 1: 82 (1892). Som Helena aldrig drömde åt det hållet. Hallström Sparfv. 100 (1903). — särsk. (föga br.) följdt af en af till inledd bestämning. Samma klippa föregifva de skall hafva följt till Jordan med, men hvarest hon sedermera stant, det kunna de intet drömma till. Eneman Resa 2: 35 (1712). Hvad mer än fadrens död det vara kan / Som så ur sjelfbesinning honom bragt / Kan jag ej drömma till. Hagberg Shaksp. 1: 316 (1847).
b) tr.; numera bl. med ett neutralt pron. l. en sats ss. obj. Livin Kyrk. 107 (1781). Æneas .. / Fick höra ett förfärligt brak / Hvars orsak han ej drömde. Stiernstolpe Blumauer 2: 53 (1814). Han drömde ej, att åt hans törst / Hans bror en sådan läskdryck räckte. CVAStrandberg 3: 407 (1855). Att änglar dö, det kunde jag ej drömma. CAKullberg i 3SAH 9: 121 (1894). — särsk. (†) öfvergående i bet.: ägna en (l. den aflägsnaste) tanke åt (ngt). När man släpper de stygge männen på egen hand ifrån sig! — då drömma de ej att de hafva små ömma hustrur. GELindahl (1797) i MoB 2: 141.
4) (hvard.) uppföra sig som en sofvande, vara slö o. ouppmärksam; ”sofva”. Den som drömer wid Wakan eller Spånråcken. Verelius 182 (1681). Jag tyckte herr Lindahl skrek till så hemskt ... — Stå inte och dröm, karl! Jag säger ju inte ett ord. Hedenstierna FruW 114 (1890).
5) (i poesi o. högre stil) om sak: ligga l. befinna sig såsom försänkt i sömn.
a) ligga dold, utan att ännu ha framträdt l. nått sin fulla utveckling. Men våren som den rosen gömmer / i knoppen ligger än och drömmer. Tegnér (WB) 5: 5 (1825). Än drömde i språkets hjerta / Dess skäraste klang. Snoilsky 2: 6 (1881).
b) vara orörlig, befinna sig i hvila, ligga stilla. Bruno läste högt Axel .. Serenas synål drömde i hennes hand. Bremer Grann. 2: 243 (1837). Låter du gigan hvila och stråken drömma i din hand. Levertin NDikt. 67 (1894). — särsk. i fråga om naturen: befinna sig i stämningsfull stillhet o. ro. Det var en afton. Qvällen låg / och drömde på sin bädd i vester. Tegnér (WB) 4: 17 (1822). Aftonskimret, som mildt besken / tempelkullen, har bleknat re'n / stilla, drömmande, stilla. Rydberg Dikt. 2: 20 (1891). Stolta och majestätiska drömma fjällen öfver den väldiga sjön. TurÅ 1907, s. 316.
Ssgr: DRÖM-GRÖT, -MUNK, -PANNKAKA, -SJUK, se DRÖM, sbst.1
Särskilda förbindelser: DRÖMMA BORT10 4. särsk. till II 2.
1) tillbringa l. förnöta l. förspilla under drömmerier. Endast Människorna drömma / Borrt sitt lifs bestämmelse. Wadman Saml. 1: 161 (1830). Jag hade ju drömt bort min skoltid och kunde egentligen ingenting. VBenedictsson (1878) hos Lundegård Benedictsson 65.
2) refl.: i fantasien försätta sig bort. Men hvart drömmer jag bort mig? Ack, för länge .. har min inbildning följt dig, sköne, men tome dröm! Enbom Gessner 134 (1794). Ju mer belysningen lockar själen att drömma sig bort i ett fjärran, desto mer är den ”romantisk”. Vetterlund Skissbl. 14 (1914).
DRÖMMA FRAM10 4. (i högre stil) till II 2: framkalla (ngt) för sin fantasi; äfv.: skapa fritt o. obundet ss. i drömmen. Slott, som på vinken af Akbars hand / drömts fram vid en helig älf. Fröding Guit. 121 (1891). Den älskades bild drömdes fram i allt mera lågande drömmar. Belfrage Runebg 55 (1917).
DRÖMMA IN10 4. till II 2. särsk.
1) i fantasien inlägga (ngt) i (ngn l. ngt). Den moderna människan likasom lägger in i naturen, drömmer in i henne något af sin egen själ. Rydberg KultFörel. 1: 158 (1884).
2) refl.: i fantasien försätta sig in (i ngt). Du, hvilkens största nöje är att tugga opium, röka tobak, ligga och vräka i en vagn, och drömma dig in i hurris' regioner! Sjöberg Irving Br. 103 (1827). Aristokratien under 1700-talet tyckte om att drömma sig in i bondens enkla, lantliga, rena liv. Larsson Psyk. 47 (1910).
DRÖMMA SIG TILL10 0 4 l. 32 0 4. till I 2.
1) drömma att man uppnår; i drömmen uppnå. Den lyckan man skal drömma sig til, blifver ock en dröm. Lagerbring 1Hist. 3: 315 (1776). Man (måste) .. som skriftställare i vårt land, .. drömma sig till sin lycka. Polyfem III. 49: 1 (1811).
2) i drömmen utfinna l. uttänka. Ulfs namn drömde jag mig till. Larsson Larssons 14 (1902). Professor Hilprecht, en amerikansk språkman, har meddelat att han vid ett par tillfällen drömt sig till den riktiga lösningen av problem, som han hållit på med. Larsson Psyk. 90 (1910). jfr: Man måste .. hafva speculerat sig mycket djupt in i nattmössan, för att kunna drömma sig till någonting sådant der. Boström 3: 186 (1860).
DRÖMMA UT10 4. till I 2 b α: drömma till slut. Ach huru giärna hade jag sofvit in igen, och drömt ut min skiöna dröm om jag kunnat! Kling Spect. C 4 b (1735).
Afledn.: DRÖMMARE, m.||ig. (om kvinna nyttjas vanl. DRÖMMERSKA). [fsv. drømare] person som drömmer; i sht om person som brukar drömma l. som städse drömmer. jfr NATUR-, SAGO-, SANN- -DRÖMMARE.
1) till I; särsk. (i bibliskt spr.) om person som under föregifvande att hafva drömmar (o. uppenbarelser) uppträder som profet. 1Mos. 37: 19 (Bib. 1541). Om en Prophete eller drömare vpkommer ibland idher, .. så skalt tu icke höra then Prophetens eller drömarens ord. 5Mos. 13: 1, 3 (Därs.). (M. Luther utgaf) Någhre Böker emot the Himmelske Propheter eller Drömare, Och en hoop Andelighe Psalmer på Teutscho. A.C. 1528. L. Paulinus Gothus ThesCat. A 4 a (1631).
2) till II 2: person som öfverlämnar sig åt drömmerier, svärmare, fantast. En håglös drömmare. The drömare som besmitta kötit. Judas 8 (NT 1526). Somlige drömare giöra naturen til en evig och af Gudi independent grundorsak. Rydelius Förn. 268 (1722, 1737). särsk. (föga br.) med mera verbal karaktär, med obj.-bestämning inledd af prep. af. I drömmare af glada tankespel! huru viljen I fördraga en evigtvarande natt? Lantingshausen Young 1: 39 (1787).
Ssgr (till 2): drömmar-, äfv. drömmare-aktig.
-lif. Ett overksamt drömmarelif. Atterbom Siare 5: 510 (1849).
-släkt. (tillf.) Ack, mången gång med lefvernets bestyr, / dem drömmarslägten (dvs. skalderna) glömmer eller skyr, / jag gick till dig. Tegnér 2: 514 (1836).
-öga. En tänkares panna öfver gråblå drömmarögon. Berger Ysail 14 (1905).
DRÖMMERI, n. särsk. till II 2. Stilla drömmerier. Försjunka i drömmerier. Der (dvs. i religionssaker) gifvas (för svärmaren och fantasten) uti österländska methaphorer, liknelsetal, mörka eller stympade ställen utur Skriften så ymniga anledningar til drömerier, så många skenfagra bevis til understödjande äfven af de mäst vansinniga griller. Hasselroth Campe 126 (1794). Mr Pickwick försjönk i ett ljuft drömmeri. Backman Dickens Pickw. 1: 100 (1871).
DRÖMMERSKA, f. kvinna som drömmer.
1) motsv. DRÖMMARE 1. Nordforss (1805).
2) motsv. DRÖMMARE 2. Rutström Schiller 11 (1799). Rydberg Dikt. 2: 19 (1891).
DRÖMSK, adj. [jfr nt. drömsk. Det sv. ordet torde emellertid snarast vara, efter d. drömmerisk l. t. träumerisch, bildadt till DRÖMMA efter mönstret af GLÖMMA : GLÖMSK] särsk.
1) (i poesi o. högre stil) till II 2: benägen att försjunka i drömmerier; drömmande; som gifver uttryck åt l. är ägnad att invagga i drömmerier. En Statsman, som är lömsk, / Sviker just sin Förste: / Men är han af Svaghet drömsk, / Hur blef han den störste? Thorild 1: 165 (1805). Den drömska förgätenheten av all yttre verklighet hos Poes .. fantomer av hjältar och hjältinnor. Bjurman Poe 23 (1916). trollsk [jfr DRÖM, sbst.1 2 b β]. (Dikten var) utsökt i sin fina drömska glans. SvD(L) 1914, nr 353, s. 3.
2) (föga br.) till II 4: slö, ouppmärksam, drönig. Dig förtala tre försmådda fästmän. / Ena säger: att din stam är ringa; / Huggormsvresig kallar dig den andra, / Och den tredje drömsker och försufven. Runeberg 3: 196 (1830).
3) (i poesi o. högre stil) till II 5 b slutet. Natten, drömsk, på myrtentäcken / Bäddas. Atterbom Minn. 482 (1818). Det är .. månsken öfver snöhöljda vidder med drömskt lugn och stärkande hvila för alla sinnen. Forsslund Storg. 227 (1900).
Spoiler title