SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRÖM dröm4, sbst.1, r. l. m.; best. -mmen; pl. -mmar.
Ordformer
(sg. best. drömen Dan. 2: 7 (Bib. 1541), Mörk Th. 2: 304 (1752). drömmen Weise 2: 119 (1771) osv. — pl. drömar LPetri Oec. 15 (1559), Lagerbring 1Hist. 1: 536 (1769). drömmar Apg. 2: 17 (NT 1526) osv. dröm(m)er GR 13: 139 (1540), VDAkt. 1680, nr 78)
Etymologi
[fsv. drömber, motsv. d. drøm, isl. draumr, mnt. drom, t. traum, eng. dream, möjl. af ett germ. drauȝma, skenbild, gyckelbild, besläktadt med t. trügen (jfr BEDRAGA). Med afs. på bet. jfr äfv. fr. rêve, lat. somnium]
1) mer l. mindre sammanhängande följd af föreställningar (syn- l. hörselbilder, tankar osv.) som infinna sig under sömnen; äfv. mera abstr., om förh. att drömma l. om en drömmandes tillstånd l. själsverksamhet. Drömmar anses enligt urgammal folktro förebåda kommande händelser. Hafva en dröm (om ngt). Tyda, förr äfv. råda en dröm. Tro på drömmar. Svåra, oroliga, elaka drömmar. Ha lifliga drömmar. Se någon l. något i drömmen. Drömmen l. min dröm slog in. Där fick jag min dröm igen (hvard.), min dröm har besannats. Se ngt som i en dröm (dvs. dunkelt l. svagt l. obestämdt). Detta förefaller mig som en dröm, jag kan inte tro det. Idhra ynglinga skola få see syner, och idhra åldersmän skola drömma drömmar. Apg. 2: 17 (NT 1526). Then som är beladd medh samma siwkdom, .. haffuer .. förfärliga drömer. BOlavi 3 b (1578). Jngen Vthi konungens gårdh, / then drömen rådha kunde. Visb. 1: 419 (c. 1621). Dröm bedrägelig är, som strömen han hastliga bortfar. / Dröm förakte man ej, som tidigt varnar i faran. Nicander Minn. 9 (1769). Kunde ej .. hela den fruktade hvälfningen förvandla sig till en elak dröm? Carlson Hist. 3: 68 (1874). (Hundarnas) sömn är .. ofta åtföljd af drömmar. 1Brehm 1: 157 (1874). Från fjerran af forsens fall / höres helt sakta bruset. / Tomten lyssnar och, halft i dröm, / tycker sig höra tidens ström. Rydberg Dikt. 1: 144 (1882). Lång tid efter det jag var gift kvarlefde i drömmar ett djupt bekymmer öfver att jag skulle komma att lefva och dö såsom ungkarl. De Geer Minn. 2: 107 (1892). — jfr FEBER-, OPIE-, SANN-, SKRÄCK-, SKRÄMSEL-, SPÅDOMS-, UPPENBARELSE-DRÖM m. fl. — särsk.
a) i jämförelser, med tanke på drömmens oklara l. otydliga l. overkliga karaktär o. dess snabba försvinnande. The (dvs. de ogudaktiga) kenna icke Gudh, vthan såsom en dröm. PJGothus Savonarola SyndSp. H 1 b (1593). Alt hans tal (kom mig) före såsom en dröm. Carl IX Rimchr. 82 (c. 1600). Våra dagar, som en dröm, .. / Bortila och förrinna. Ps. 1819, 7: 2. Denna omgifning, hvilken syntes henne så förnäm, att det hela blef henne som en dröm. Geijerstam LycklMän. 91 (1899).
b) i ordspr. Drömmar äro l. l. rinna som strömmar. Drucken mans Ord äre drömmar lijkast. Grubb 157 (1665). Drömmar winna tanckar .. (dvs.) Man kan .. aldrig så sälsampt tänckia, som drömma. Dens. 160. Drömmar äre skuggan lijkast. Därs.
c) (i poesi o. högre stil) i (mer l. mindre klar) personifikation. I drömmarnas land. Hur skönt dock drömmen diktar! Tegnér (WB) 3: 107 (1820). På drömmens vingar. Oscar II 2: 186 (1855, 1887).
d) (i poesi o. högre stil) närmande sig bet.: sömn; i sht bildl., för att beteckna stillhet o. ro. Kring byn i drömmar stod så tyst / Den hvilande natur. Sätherberg Blom. 1: 47 (1841). För Guds skull, ej väcken nu staden opp, / som Neckar i drömmar vyssjar! Gellerstedt Efters. 13 (1891).
e) (†) konkret, öfvergående i bet.: ngt hvarvid man med välbehag kan dröja i sina drömmar? Ther röffwede the från the Swenske köpmän / Hwadh the kunde mest få af them, / Men thet blef them till inge drömer. Hund E14 15 (1605).
2) bildl., i fråga om föreställningar l. tankar som ngn har i vakande tillstånd o. som i ngt afseende äro likartade med drömmar. — särsk.
a) (numera knappast br.) med tanken riktad på föreställningens overklighet: villfarelse, inbillning; i sht konkretare: inbillningsfoster, fantasifoster, hugskott; förr ofta närmande sig bet.: påfund, påhitt, dikt, fabel. Han skall .. forkunna rene Gudz ordh, .. vtan all wrong bijlerdom, eller mennisklige dicter, drömer, påfunder. GR 13: 139 (1540). Spåmännenar see icke annat än lögn, och tala icke annat än drömer. Sak. 10: 2 (Bib. 1541). At .. (människan) har aldrig rätt blifvit omvänd, utan är det bara en dröm och en inbillning, det hon förfarit om bättring. Nohrborg 512 (c. 1765). Öfvernaturliga substanser .. äro (enligt Aristoteles) endast en dröm. Biberg (c. 1820) hos Nyblæus Forskn. III. 2: 71. — (†) i uttr. komma ur drömmen, komma ur sin villfarelse l. ovisshet, hjälpa (ngn) ur drömmen, hjälpa (ngn) ur hans villfarelse l. ovisshet. Vij hoppas i öfvermorgon komma ur drömmen. Bark Bref 1: 61 (1703). Sebast(ian:) .. Jag vet ej .. hvad en Cardinal är för et djur. Simpl(icius:) Jag vil genast hjelpa er ur drömmen. Cardinal är et Italienskt ord. Weise 2: 118 (1771).
b) fantastisk föreställning l. tanke; särsk. om alltför sangvinisk l. optimistisk föreställning, i sht rörande framtiden; ofta om plan o. d. som icke l. sannolikt icke kan förverkligas: utopi, luftslott; äfv., i sht i pl., om obestämd l. svärmisk tanke, svärmeri, drömmeri. Försjunka i drömmar. Vakna drömmar. Inte ens i sina djärfvaste drömmar hade hon vågat hoppas detta. Ljufva, bedrägliga drömmar. Vår gamla dröm om bragder och ära. Är också ditt sinne intagit af sådana smickrande drömar? Mörk Th. 2: 206 (1752). En sådan insigt skulle .. väcka oss ur mången ljuf dröm. Wallin 2Pred. 1: 159 (1830). Men huru länge pilten i sina drömmar satt, / Allt mörkare blef lunden uti Septembernatt. BEMalmström 6: 35 (1839). Har du mod att tro på din skönaste dröm / trots det värkligas hånande röst? Wecksell SDikt. 35 (1857). Gustaf III:s dröm om en opera i Stockholm. Nyblom i 3SAH 5: 119 (1890). Den vackra drömmen om en konst för alla — århundradets kanske orimligaste utopi — har visserligen mången drömt men ingen förverkligat. Heidenstam Tank. 79 (1899). — konkretare. Den Gyllene Tiden som Sagorna omtala, är en vacker dröm. Lanærus Försök 6 (1788); jfr a. En af mina käraste drömmar, ett litet eget hem på landet. De Geer Minn. 1: 133 (1892). — jfr BARNA-, DIKTAR-, FLICK-, FRAMTIDS-, FRIHETS-, LYCKO-, MAKT-, MÅNSKENS-, OSKULDS-, PARADIS-, POJK-, STORHETS-, UNGDOMS-, VÅR-DRÖM m. fl. — särsk.
α) i uttr. gyllene drömmar. Therföre moste ingen Menniskia göra sigh sielf några gyllende drömar eller hoppas något bätter i thenna Werlden. Muræus Arndt 2: 355 (1648). AGSilverstolpe Språkl. 70 (1814).
β) konkret, om ngt som är så fullkomligt l. så vackert att det knappast synes kunna vara verkligt. Hennes dräkt var en dröm af tyll och spetsar. I solröken lågo fjällen som violetta drömmar — jag vet värkligen intet bättre ord. Engström Häckl. 69 (1913).
Sammansättningar (i vissa fall kanhända bildade direkt till DRÖMMA; jfr särsk. DRÖM-GRÖT, -MUNK, -PANNKAKA, -SJUK).
A: DRÖM-AKTIG.
-ARTAD, p. adj. —
-BILD.
1) till 1. Mot dig hafver jag illa gjort för en tom drömbilds skull. Carlstedt Her. 1: 124 (1832). Jag ängslades genom drömbilder på mitt läger. Dan. 4: 2 (öfv. 1898).
2) till 2. Alla inbillningens upptänkliga drömbilder och luftskapelser. Leopold 5: 80 (c. 1820). Drömbilden af ett återuppståndet romarrike. Svensén Jord. 358 (1886).
(jfr 2 b β) -BLÅ. (i poesi o. högre stil) som är af en sådan intensivt blå färg som förefaller att icke kunna förekomma i verkligheten, utan endast i drömmen. Den dikt, som barndom satte / Med gyllne skrift på drömblå grund! Snoilsky 2: 215 (1881). (Hafvet) är icke alltid så ljuft drömblått som i dag. Engström Bläck 36 (1914).
(1) -BOK. bok som gifver anvisning på drömmars tydning. Drömbok lögelig är, och roar dåren i sälskap. Nicander GSann. 33 (1766). Den ofelbara drömboken. (1862; boktitel).
(1) -DIKT. dikt som beskrifver en dröm. Lamm Oxenst. 31 (1911).
(jfr 2 b β) -FAGER. (i högre stil) så fager som ngt (endast) kan vara i drömmen. Första aktens välljudsmättade, poetiska stämning och drömfagra melodik. GHT 1895, nr 262 A, s. 3.
(1) -FANTASI.
1) om fantasien sådan den arbetar under drömmen. Vår drömfantasi är rik på öfverraskande kombinationer. AHerrlin i SDS 1901, nr 107, s. 2.
2) = -BILD. Dalin (1850).
(jfr 2 b β) -FIN. (i högre stil) fin som en dröm. En drömfin aning, som stryker genom själen med en doft af vår. Lundegård Prom. 2: 76 (1893). Hur skär och drömfin är icke rodnaden hos Andromedans klockor. Lidforss Kås. 1: 55 (1908).
-FRI. En djup, sund, drömfri sömn.
-FÄRD. (drömme- Melin) (i högre stil)
1) till 1. Sömnens ängel på drömmefärd / bjuder min älskling fara. Melin Dikt. 2: 73 (1904).
2) till 2. När Italiens störste skald, på sin poetiska drömfärd genom andeverldens tre riken, träder opp ur underjordens mörka schakter. Böttiger 4: 85 (1847, 1869).
-FÖRSÄNKT, p. adj. särsk. till 1 d: drömmande. När drömförsänkt parken stilla / i solstänkt morgondis låg. AB 1899, nr 239 A, s. 3.
-GESTALT.
1) till 1. Ännu hade ej drömgestalterna försvunnit. Palmblad Nov. 3: 56 (1841).
2) till 2: fantasigestalt. Från molnen sjunka ljusa drömgestalter. Elgström i Phosph. 1810, s. 67. Din frid, var han en drömgestalt, / som ej du återfinner, / så blicka i en ström, der allt / hänböljar och försvinner. Rydberg Dikt. 1: 145 (1882).
(1) -GRÖT. i fråga om ett folkligt bruk i vissa trakter: på visst sätt tillagad gröt som förtäres på aftonen för att framkalla drömmar som förutsäga framtiden, särsk. rörande vederbörandes tillkommande make. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 372. LHagberg i Fatab. 1918, s. 114.
(1) -GÅNGARE. (föga br.) sömngångare. Fahlcrantz 3: 205 (1864).
(jfr 2 b β) -HVIT. (i poesi o. högre stil) som är af en sådan intensivt (rent) hvit färg som förefaller att icke kunna förekomma i verkligheten, utan endast i drömmen. Drömhvit dager från ett hunnet / rike utom tid och rum. Levertin Dikt. 139 (1901). Smärta drömhvita björkstammar med svarta ränder. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 30 (1910).
(1) -KONST. (†) konst(en) att kunna uttyda drömmar. Horder .. var intet mera bevandrad i drömkonsten än andre. Lagerbring 1Hist. 1: 132 (1769).
(1) -KUNNIG. kunnig att uttyda drömmar. Bååth Nordm. 192 (1898).
-LAND. (drömme- Melin)
1) till 1. Melin Dikt. 2: 73 (1904).
2) till 2. Platons sublima drömland. SvLitTidn. 1814, sp. 733. Drömlandet Utopia. Quennerstedt StrSkr. 2: 233 (1913, 1919).
-LIF.
1) (tillfällig anv.) till 1. Hos vilda folk är drömlifvet lifligare (än hos kultiverade). Nilsson PrimRel. 29 (1911).
2) till 2. SvTidskr. 1871, s. 381. (Rousseau) förflyttade .. det inre livets tyngdpunkt från förståndet till känslo- och drömlivet. Sylwan (o. Bing) 1: 458 (1910).
-LIK, adj.
(jfr 2 b β) -LJUF. (i poesi o. högre stil) ljuf som i drömmen. Än af min första sällhet bär din rosenkind / Ett drömljuft återsken. Atterbom 2: 151 (1827). Bäckens sorl bland kiselstenar, / Fogellek och sus i alen, / Allt sig drömljuft här förenar. Snoilsky 1: 175 (1878).
(1) -LJUS, n. (i högre stil) sådant ljus som förefaller att icke kunna förekomma i verkligheten, utan endast i drömmen. Under kalla månskensnätter utstrålar .. (den snöhöljda marken) ett blekt blågrönt sken, som pärlemor, ett magiskt drömljus. Forsslund Storg. 214 (1900). Lundegård DrMarg. 2: 105 (1906).
(1) -LÄRA. lära om drömmars uttydning. Artemidori Drömlära är mera läst och bekant än .. (Hammarskölds) cabbalistiska uppsatser. Tegnér (WB) 3: 284 (1820).
(jfr 2 b β) -LÄTT. (i poesi o. högre stil) lätt som en dröm. En krans af skogsnymfer dansa sin drömlätta ringdans. Levertin Diktare 115 (1898)
-LÖS. särsk. till 1. CVAStrandberg 4: 307 (1857). Djup drömlös sömn. Rein Psyk. II. 1: 230 (1891).
(1) -MEDVETANDE~0200, n. (lägre grad af) medvetande som förefinnes under drömmen. Schéele Själsl. 262 (1895).
(1) -MUNK, r. l. m. jfr -GRÖT. Eneström Finv. 89 (1910). På torsdagsafton böra ”dröm-munkar” bakas af salt och mjöl. Äter en flicka tre sådana på aftonen, så kan hon i drömmen få se sin blifvande fästman. Norlind AllmogLif 475 (1912).
(1) -ORAKEL. En af de former, hvari divinationen framträdde, var dröm-oraklet, den profetiska drömmen. Rydberg KultFörel. 2: 20 (1885).
(1) -PANNKAKA~020. jfr -GRÖT. CLivijn (1809) hos Hjärne DagDrabbn. 315. Lagerlöf Liljecr. 98 (1911).
(1) -PROFET. (†) profet som predikar hvad han drömt. (Många falska profeter äro utgångna) i werldene: Drömpropheter, hwilka berömma sigh af Gudomeliga Drömars vppenbarelse, hemliga, omedelbara Himmelska vplysningar. Isogæus Segersk. 1066 (c. 1700).
(1) -PSYKOLOG. Drömpsykologen klassificerar drömmarna efter sinnen och sinnesintryck. GHT 1895, nr 256 A, s. 3.
(1) -PSYKOLOGI. Nytt ljus kan spridas öfver fantasiens väsen och funktionssätt från iakttagelserna inom drömpsykologien. Schéele Själsl. 270 (1895).
-RIK. särsk. till 1. En djup och drömrik sömn. Rydberg Frib. 99 (1857).
-RIKE. särsk. till 2. Vitterheten .. utgjordes .. af några särskilta stora snillens mer eller mindre excentriska utflygter i fantasiens drömriken. Leopold 5: 199 (c. 1827).
(2 b) -SJUK. (i poesi o. högre stil) sjukligt benägen att drömma. Drömsjukt tigande, / arm på vänner / vandrar skuggornas son utan mål. Heidenstam Dikt. 155 (1895). Blot-Sven är en drömsjuk viking. Dens. Folkung. 1: 300 (1905).
(jfr 2 b β) -SKÖN. (i högre stil) så skön som ngt (endast) kan vara i drömmen. Almqvist RMar. 13 (1834). Den lilla drömsköna staden Tharand. Böttiger 6: 166 (1835).
(2) -SLOTT. särsk.
1) fantasislott, sagoslott. (Den fångne Magnus Stenbock) snidar ur hvitaste elfenben / Ett drömslott med tandad tinne. Snoilsky 3: 21 (1883).
2) luftslott. Bak fager panna nu tankar skygga / Åt framtidslycka ett drömslott bygga. Bååth GrStig. 119 (1889).
-SPEL. särsk. (mindre br.) till 2: fantasispel, bländverk. Ej som ett drömspel blott, men på skönt allvar. Almqvist Jagtsl. 49 (1832). Mycket af hvad som för den snillrike tyske inbillningsmorfinisten (E. T. A. Hoffmann) föreföll vara drömspel och skuggspel, synes vår tid realiteten själf. OLevertin i OoB 1903, s. 306.
(1) -STRÖMMING. jfr -GRÖT. Ett .. sätt (för en flicka att få veta sin tillkommande) är att äta ”drömströmming”. Hon steker tre salta strömmingar som hon, innan hon går till sängs, äter utan bröd, .. och då drömmer hon, att någon kommer och ger henne något att dricka — det är hennes tillkommande. Wengelin GMinn. 166 (1893).
-STÄMNING. särsk. till 1 d. Nattlig stillhet och drömstämning. NF 11: 1180 (1887). Med förkärlek väljer .. (prins Eugen vid målning) sommarnattens drömstämning. Grimberg SvH 619 (1909).
-SYN.
1) till 1. Af dessa drömmar blef jag, olycksaliga, / Störd hvarje natt, tilldess de nattomvandrande / Drömsyner jag för fadren djerfdes nämna om. Palmblad i Phosph. 1811, s. 230. Det kan vara rätt naturligt att låta den döende Enzio i en drömsyn skåda sina förfäder af huset Hohenstaufen. Wirsén i 3SAH 7: 130 (1892).
2) till 2. För Guds skul! dröm dig (Cleon, vid ditt inträde i det mänskliga samfundet) icke något Arcadien, eller några Idyllmänniskor med änglagodhet! Du skulle aldrig finna urbilden af denna drömsyn. Hasselroth Campe 96 (1794). (Thorilds) drömsyn om England, och om hvad han der skulle uträtta, var en tredje Opera. Atterbom Siare 4: 287 (1847).
(1) -TILLSTÅND~02 l. ~20.
(1) -TRO. tro på drömmars betydelse ss. varsel angående framtiden. Upplysningar (om framtiden) lemnade lottkastning, varsel och drömmar: drömtron var i norden fullkomligt så djup och allmän som tron på ödet. Reuterdahl SKH 1: 129 (1838).
-TUNG.
1) (i poesi o. högre stil) till 1. Strök sig sakta öfver sin smala panna / som hon vaknat upp ur en drömtung blund. Tavaststjerna NVers 85 (1885). särsk. till 1 d. Den slummertysta, drömtunga sommarnatten. Levertin (1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 171.
2) till 2. Hon stod och stirrade in i det skiftande färgspelet med drömtung, vemodig blick. Lundquist Konstn. 164 (1890).
(1) -TYDARE. (dröma- Asteropherus 58 (1609)) Hörer intet idhra Propheter, spåmän, drömtydhare. Jer. 27: 9 (Bib. 1541).
(1) -TYDERI3~002 l. 1004. Lottkastningar om tilkommande ting, trollerier, spådomar, drömtyderi, bokstäfver och andra märken .. fördömdes aldeles (på Arboga möte 1412). Lagerbring 1Hist. 4: 293 (1783).
(1) -TYDNING.
(jfr 1 d) -TYST. Drömtysta, stilla natt, då man har lov att svärma, att svärma och vara svag. OLevertin (1883) hos Söderhjelm Levertin 1: 147. —
-VERK. särsk. (föga br.) till 2: inbillningsfoster, fantasiskapelse. Dessa nya drömverk, hvarmed man tid efter annan gjort försök, att kufva det lätt missledda menniskosinnet. Leopold 3: 83 (1802, 1816). Grekernes äldsta lustspel .. var ett fantastiskt gyckel, ett muntert drömverk. Rydqvist i SAH 12: 300 (1827).
-VILLA.
1) till 1: bedräglig l. förvillande syn i drömmen. (Erland) vill smyga bort till de gamla .. och säga dem farväl så tyst, att de blott kunna förnimma det som en drömvilla. Rydberg Sing. 34 (1857, 1865).
2) (föga br.) till 2: inbillning utan motsvarighet i verkligheten. Animaliska Magnetismen förklarades för en Drömvilla. Kellgren 2: 107 (1787).
(1) -VISION. (Beda) berättar om en skald Kädmon, som genom en drömvision fått uppmaning att besjunga världens gudomliga upphov. Sylwan (o. Bing) 1: 20 (1910).
(2) -VULEN. (†) drömlik. (En sak blir) ju fjermare vi känna den, .. för oss desto idealare, — d. ä. desto ytligare, afskuggningslikare, abstractare eller drömvulnare. Atterbom Siare 5: 258 (1849).
(2) -VÄRLD. särsk.
1) fantasivärld, sagovärld. För Arkadiens sköna drömverld buren, / Du i pligtens hem dig skapte den. Franzén Skald. 1: 85 (1797, 1824). Tegnér (WB) 1: 119 (1804). Andersson GrDram. 31 (1890, 1910).
2) sammanfattningen af de förhållanden osv. som en persons fantasi ständigt rör sig med l. i. En .. drömverld af tomma föreställningar och tankesyner. Leopold 4: 346 (c. 1820). Barndomsårens oskuldsfulla och förhoppningsrika drömvärld. MLamm i 2Saml. 31: 81 (1910).
(1) -ÄFVENTYR. (†) berättelse om märklig dröm. När Syster kommer ihop med Syster och Systers Syster, får man höra oräkneliga drömäfventyr. Dalin Arg. 1: 135 (1733, 1754).
B (†): DRÖMA-TYDARE, se A.
C (numera bl. ngn gg arkaiserande i poesi): DRÖMME-FÄRD, se A.
(1) -GÅTA. (†) om dröm hvars mening är oklar, så att den är svår att tyda. Denna Drömme-gåta / Kund' ingen af Osz tyy. Dahlstierna (SVS) 120 (1697).
-LAND, se A.
Afledn.: DRÖMMIG, adj. (†) sömnaktig, drömaktig. Lind (1749). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content