SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EAU- å- (långt, äv. kort), äv. o- (kort).
Ordformer
(hithörande ord skrivas ofta, särsk. i ä. tid, eau de cologne, eau de lavande osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. eau(-), av fr. eau, vatten (se Å, ävensom AKVAVIT)]
i (urspr. fr. l. efter fr. mönster i sv. bildade) benämningar på (ofta vattenklara) lösningar i sprit (ngn gg vatten) av ngt starkt l. välluktande l. eljest i ngt avs. verksamt ämne, huvudsakligen använda för toaletten ss. luktvatten, hårvatten o. d. jfr: Eau de Lavande, de Cologne, de mille Fleurs, d'Anges, de Cupidon .. och oändeliga (andra) välluktande Vätskor. Dalin Vitt. 6: 431 (c. 1760). Ex.:
EAU-DE-COLOGNE, se d. o. —
EAU-DE-LAVANDE å1dölavaŋ4d, äv. åd1- l. od1-, äv. -de-. [av fr. eau de lavande] lavendelvatten. Dalin Vitt. 6: 431 (c. 1760; se ovan). Berzelius Kemi 4: 384 (1827).
-DE-LAVANDE-FLASKA. Ack, den sköna dör ... Ack, hjelper här då ingen ting? / Eau-de-lavende-flaskor och snörbandet opp! Bellman 5: 310 (c. 1772).
-DE-LUCE -ly4s, äv. -lys4. [av fr. eau de Luce; namnet givet efter den förste framställaren, apotekaren Luce i den franska staden Lille] (förr) benämning på ett starkt ammoniakluktande upplivningsmedel. Publ. handl. 11: 306 (1777). Lenngren 24 (1797). Den stackars ungen .. fick .. en nervattack, måste behandlas med Eau de Luce. A. Geijer (1844) hos Hamilton Geete I solnedg. 1: 351. —
-DE-PORTUGAL -por4tugal, stundom -ty-. [av fr. eau de Portugal] benämning på ett slags hårvatten. Bremer Hem. 1: 37 (1839).
Spoiler title