EGALISERA e1galise4ra l. eg1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EGALISATION (G. Dalin(1870)).
Etymologi
[liksom d. egalisere o. t. egalisieren av fr. égaliser, av égal (se EGAL)]
(knappast br. utom i fackspr.) göra likformig, göra jämn, jämna, utjämna. Egalisera gånghjulet i ett ur (gm att avslipa kuggarna). Andersson Frem. ord(1845). Vid de franska vinplanteringarna är det brukligt att redan efter den första jäsningen med hvarandra förskära (”egalisera”) vin från olika fat, innan det föres i handeln. 2 Uppf. b. 4: 623(1899). SDS 1909, nr 331, s. 9.— särsk.
a) [jfr d. egalisere, göra den sista justeringen av mekanismen i ett piano för att giva alla tonerna i instrumentet likartad klang] mus. i fråga om sångröst: utjämna (en stämma l. dess olika röstlägen l. register) med avs. på klangfärgen, göra (klangfärgen hos de olika röstlägena) lika. Hela arbetet (vid sångundervisning) skall gå ut på att egalisera och förena de olika klangfärgerna till ett instrument. Beyer Sångunderv. 25(1887). (Sångerskans) klangfasta, väl egaliserade altstämma. GHT 1898, nr 283, s. 3.2 NF 22: 1219(1915).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] tekn. göra (hud l. garvat läder) jämn(t) för underlättande av garvämnets inträngande l. för rengöring l. för de starkare partiernas utjämning med de svagare. Den på köttsidan egaliserade (rengjorda) huden. Hirsch Lärob. f. garfv. 211(1898). Nord. garfv.-tidn. 1906, s. 36.
