SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EGENTLIGEN ejän4tligen, i Sveal. äv. ejän3tligen2 (ege´ntligen Weste, ejä`nntligänn Dalin), äv. (numera nästan bl. i bet. 3) -LIGT -likt l. -lik2t, förr äv. -LIG, -LIGA, adv. -ligare (gradf. bl. i bet. 3, förr äv. i bet. 4).
Ordformer
(eg(h)ent- L. Petri 2 Post. 226 a (1555) osv. eigent- G. I:s reg. 11: 158 (1536), Carl IX Bevijs A 3 b (1604). eient- L. Petri Oec. 1 (1559). ägent- Stiernhielm Fateb. D 4 b (1643), Sv. synodalakter 1: 443 (1764). egänt- Rudbeck Atl. 4: 59 (1702), Biberg Linné Oec. nat. 8 (1750). -tlig(h)- G. I:s reg. 11: 158 (1536) osv. -telig(h)- RA 2: 6 (1561), Hagberg Shaksp. 3: 123 (1848). -ligen(n) G. I:s reg. 11: 163 (1536) osv. -lig(h) G. I:s reg. 11: 158 (1536), Spegel Sal. vijsh. Föret. 2 (1711). -llg(h)a L. Petri Oec. 19 (1559), Serenius (1741). -lig(h)e G. I:s reg. 11: 160 (1536), Oxenst. brefv. 1: 1 (1612). -ligt Leopold 3: 331 (1816), Dahlgren Moreto 57 (1873))
Etymologi
[jfr d. egen(t)lig, mnt. eigentlīken, ēgentlīken, mnl. eigen(t)like(n), holl. eigen(t)lijk, mht. eigenlīche(n), t. eigentlich; jfr äv. isl. eiginliga, fsv. eghelika]
adv. till EGENTLIG. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t. samt i isl.] (†) motsv. EGENTLIG 2: speciellt, särskilt, för sig. Om Cristeligit Husholdh och huadh huario person eientligh .. i huusholl tilkommer. L. Petri Oec. 1 (1559). Jag (finner) migh .. plichtig .., thetta mit wälmente Arbete .. E. K. May:tt egenteligen at till-ägna. Stiernhielm Arch. C 2 b (1644). En Sedel, hvarpå .. följande ord (som jag egenteligen i minnet behållit) skrifne stodo. Humbla Landcr. 65 (1740).
2) motsv. EGENTLIG 4: i första hand, huvudsakligen, framför allt, i synnerhet; väsentligen. Huusholningh .. skall ther på eienttligha wara steltt, att man skall foruerffua sin näringh, och bliffua rÿk. L. Petri Oec. 19 (1559). Orsaken hwarföre Wästgötha Lagen nu af Trycket vtgår, är egentligen thenne. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Timman nalkades, .. då Jesus skulle skiljas ifrån de vänner, för hvilkas upplysning Han egenteligen talat. Lehnberg Pred. 1: 153 (c. 1800). (Gullivers resor) har .. blivit en omtyckt barnbok, d. v. s. de två första avdelningarna egentligen. Sylwan (o. Bing) Eur. litt.-h. 1: 384 (1910).
3) motsv. EGENTLIG 5.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera knappast br.) rätt, riktigt, noggrant, exakt, bestämt, tydligt, uttryckligen. Att I tesse articler grundtligen och eigentligen med städerne och köpmennerne beslutte och förordinere. G. I:s reg. 21: 33 (1550). Vthi Christo är .. (Guds behag till människorna) som eghentligast och klarast föremålat. L. Petri 3 Post. 72 a (1555). Af secret. Skunk är (jag) worden något egenteligare om denne saken informerat. G. H. Taubenfelt (1659) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 219. Jag wil Kong Salomon egentelig afrita, / At man må skilja rätt thet swarta frå thet hwita. Spegel Sal. vijsh. Föret. 2 (1711). Tala egentligen. Sahlstedt (1773). Hvarje rad (är) så klart, så bestämdt, så egentligt sagd. Franzén Tal 19 (1811, 1835). Hvad de förmögnare angår, så kan deras debetsedel stundom egentligare kallas ett ”välståndsbevis.” Crusenstolpe Mor. 2: 175 (1840). — särsk. [jfr d. egentlig talt] i uttr. egentligen att säga, egentligen att tala, egentligen talat o. d., rätteligen, noga räknat, strängt l. noggrant taget, rent ut sagt. Egenteligen, at tala. Ehrenadler Tel. 186 (1723). Alla örter (alstras) egenteligen till säjande af frön. Biberg Linné Oec. nat. 30 (1750). Parlamentet .. lefde, egentligen att säga, genom konungamagtens fördragsamhet. Svedelius Statsr. ansv. 85 (1856). Bergstedt Clément 33 (1868).
b) (numera föga br.) rätteligen, med rätta. Ingen war så rätter til .. nampnet (Jesus, dvs. frälsare'), och thet så egenteliga bära kunde, som .. Mariæ Son. Svart Ähr. 50 (1560). Twistige Saker, som til Kyrckiones Dom egenteligen höra .., skola .. (biskoparna) med all rättrådigheet handtera och afgiöra. Kyrkol. 24: 2 (1686).
4) [jfr motsv. anv. i d., mnl., holl. o. t. samt av fsv. eghelika] motsv. EGENTLIG 6: i värkligheten, i värklig mening, värkligt, i egentlig mening; i frågande satser: i själva värket, i grund o. botten, när allt kommer omkring; efter nekande uttr. ofta i ngt förbleknad bet.: ”vidare”, just, precis. Om hon är .. qvar .. kan man inthett egenteligen der om vetta. Oxenst. brefv. 5: 10 (1612). The lärdeste Philosophi .. (ha) icke .. kunnat .. beskrifwa, hwadh menniskiornes siäl egentligh är. Sigfridi a 3 a (1619). Hvari höfligheten egenteligt består, derom vill man ej .. förena sig. Leopold 3: 403 (1794, 1816). Egentligt lefde jag blott, då jag qvad. Tegnér 3: 62 (c. 1842). Egentligen, d. v. s. till sitt sanna väsen är kyrkan de heligas samfund. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 122 (1895). Hvad ha ni haft för er egentligen? Hallström Erot. 78 (1908). De läto dem förstå, utan att egentligen säga det i ord, att ... Dens. N. nov. 8 (1912). Hon var väl vuxen och smidig och stark, men hennes ansikte var egentligen fult. Berg Där kriget rasar 8 (1915). (†) En mera helgjuten och egentligare sann ästhetisk styl. Atterbom Minnen 231 (1817). — särsk.
a) (†) i sanning. Szå wette wij dhet eigentligenn, ati (dvs. att I) icke haffue någen wiiss kundskap j thenn motten. G. I:s reg. 11: 163 (1536). Then helge Ande är aff Fadrenom, sanfärdeligen och egentligen, såsom och Sonen, aff Guddomligh Warelse Gudh och Gudz Ord. Schroderus Osiander 1: 517 (1635).
b) [jfr motsv. anv. i t.] i förb. med verben betyda, beteckna o. d.: ursprungligen, bokstavligen, i ordets egentliga l. ursprungliga l. bokstavliga bemärkelse. Lijta, är egentligen see opå en ting. Stiernhielm Ut. C 1 a (1668). Lappar, hvilket namn egenteligen betyder en trollkarl. Ihre Föret. XXIII (1779). Det ordet, som öfversättes med myndighet, beteknar egenteligen magt. Ödmann Str. förs. III. 2: 89 (1811). E. H. Tegnér i Ydun 64 (1869).
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med en viss koncessiv bibet.: i själva värket, i värkligheten, om man gjorde rätt. Egentligen förtjänade hans beteende en allvarlig näpst. Egenteligen borde Skriftetal aldrig hållas af andra än dem, som innom Församlingen äro ordentelige (dvs. ordinarie) Lärare. Ödmann Anv. t. skrift. 7 (1822). ”Tack, men jag borde egentligen gå hem strax”, sade flickan dröjande. Benedictsson Folkl. 19 (1887).
Spoiler title