EMBARKERA aŋ1barke4ra, äv. am1- l. äm1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (anngbarrkèra Dalin, aŋ1barke4ra l. äm- Lyttkens o. Wulff(1911)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EMBARKATION -atʃω4n l. -aʃ- (föga br., Gosselman Col. 1: 84(1828)).
Ordformer
(förr vanl. skrivet -barqu-; ambarcera OxBr. 6: 31(1628))
Etymologi
[liksom d. embarkere, t. embarquieren, eng. embark, av fr. embarquer, av en, in (se I, prep. o. adv.) o. barque, båt, fartyg (se BARK, sbst.2)]
1) sjömil. tr.: inskeppa (trupper, vapen o. d.). Det ankombne folck .. blifwer i desse dagar embarqueret. HSH 5: 82(1641). Natt och dag embarqueras Ammunition och Canoner. SP 1779, s. 683.Gosselman Col. 2: 273(1828).
2) intr. (förr stundom refl.): gå ombord (på fartyg), inskeppa sig; i sht om trupper, fartygsbesättning o. d. OxBr. 6: 31(1628). Jag .. embarquerade mig (i Travemünde) uti en farkost, som ärnade sig till Sverige. KKD 6: 326(c. 1743). Flottan .. utrustades, och ett betydligt antal trupper embarkerade på densamma. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 169(1840). Så snart besättningen embarkerat. UFlott. 1: 50(1896).
