ENKURAGERA aŋ1kuraʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ENKURAGEMANG10104.
Ordformer
(äv. (förr regelb.) skrivet encouragera)
Etymologi
[av fr. encourager, encouragement, av courage, mod (se KURASCH)]
(föga br.) uppmuntra. OxBr. 10: 336(1632). Man (skulle) encouragera välmående folk .. at föda sina barn upp (i handelsyrket). Dalin Arg. 1: nr 17, s. 7(1733; uppl. 1754: upmuntra). (Man) fruktar .., at Sverige blir för mäktigt, .. om .. Manufacturerne .. encourageras. Därs. 1: 127(1733, 1754). 2 NF(1907).
