SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ERSE, v.
Etymologi
[efter t. ersehen; jfr ER- o. SE]
(†) lära känna (ett förhållande), ”se”. Jag måste med största förundran erse utaf edra rapporter, att (osv.). Carl X Gustaf (c. 1658) i BL 2: 262. Leinberg Vårt land 5: 171 (i handl. fr. 1764).
Spoiler title