FÖRRÄDISK förä4disk l. fœr-, adj. -are (knappast br., KyrkohÅ 1908, s. 180 (c. 1780; i bet 1)). adv. -T.
Etymologi
[liksom ä. d. forrædisk efter ä. t. verrätisch, avledn. av verrat, vbalsbst. till verraten (se FÖRRÅDA)]
1) i eg. bem.: som gör l. gjort sig skyldig till förräderi l. trolöshet, som hyser trolösa tankar l. planer; om handling, sinnelag, tanke o. d.: som innebär l. vittnar om förräderi l. trolöshet; trolös, svekfull, bedräglig; ss. adv.: på ett trolöst l. svekfullt sätt, genom förräderi; jfr FÖRRÄDERISK, FÖRRÄDERLIG, FÖRRÄDLIG 2. En förrädisk vasall. Förrädiska avsikter, planer, anslag. En förrädisk handling. Handla förrädiskt (mot ngn). Samme Biscop Otte hade warit mycket förrädisk emoet sitt fädernesland. Svart G1 38 (1561). Förrädiska stämplingar. Dalin Arg. 2: 412 (1734, 1754). Förskräcks att mot din Kung förrädiskt vapen bära. Linder 1: 29 (1781). De Geer Minn. 1: 191 (1892). — jfr FOSTERLANDS-, HÖG-, LANDS-, RIKSFÖRRÄDISK.
2) i bildl. l. överförd anv., om sak: opålitlig, falsk, försåtlig, försåtligt värkande, lömsk; äv.: som röjer ngn l. vad ngn vill dölja o. d. (jfr FÖRRÅDA 5). Isen här är mera förrädisk än på andra ställen. En förrädisk dryck. Ett förrädiskt lugn. En förrädisk rodnad. Jag förskräcktes öfver mit förrädiska ansigte (som röjde fruktan). Ågren Gell. 153 (1757). På Hafvets förrädiska bölja. Lenngren (SVS) 2: 313 (1795). Våren .. är en förrädisk årstid. Tegnér (WB) 4: 427 (1824). Maria borttorkade ett par förrädiska tårar. Rydberg Frib. 140 (1857). Träsk med förrädiskt gungfly. Dens. Vap. 266 (1891).
Avledn.: FÖRRÄDISKHET, r. l. f. (mindre br.)
