SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRRUTTNELSE förut4nelse l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förru´ttnelse Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt, Dähnert (1784)); best. -en; pl. (i bet.: förruttnelseprocesser samt i bet. b, numera knappast br., Phrygius HimLif. 97 (1615), Hoppe (1892)).
Ordformer
(-rotn- (-råtn-) 1615—c. 1750. -rottn- (-råttn-) 1639—1758. -rutn- 1587—1815. -ruttn- 1734 osv.)
Etymologi
[vbalsbst. till FÖRRUTTNA; jfr d. forraadnelse]
upplösning o. sönderfallande gm ruttnande; förruttning; i fackspr. bl. om sådana sönderdelningsprocesser hos organiska kroppar l. ämnen som ske gm invärkan av bakterier (motsatt: förmultning); i vanl. språkbruk äv., i sht förr, allmännare, innefattande äv. förmultning. Gå l. övergå till förruttnelse (i sht om lik l. kadaver). Bringa till förruttnelse. Stadd i förruttnelse. Helsingius L 5 b (1587). (Kristus') kött .. skulle (icke) vndergå någon förrottnelse eller förgängeligheet. JPetri PEriksson B 2 a (1639); jfr c. Matjorden förökas igenom de ur Diur- och Växt-Riket afdödde Kroppars förruttnelser. Tilas PVetA 1742, s. 24; jfr b. Rinman 1: 38 (1788). Till att bevara de dyra örlogsfartygen från förruttnelse. Malmström Hist. 4: 258 (1874). Gyttja bildas väsentligen genom förruttnelse. 2NF 38: 201 (1925). — särsk.
a) (†) i fråga om blod l. annan kroppsvätska (hos levande varelse): förskämning; jfr FÖRRUTTNA a. IErici Colerus 2: 238 (c. 1645).
b) konkret: i förruttnelse stadt ämne; numera bl. ngn gg koll. Flugor, hvilkas Maskar böra lefva af dödt kött, kasta äggen på alla förruttnelser af den arten. De Geer PVetA 1754, s. 22. Ur jorden uppsteg en förskämd lukt från all förruttnelse, som den gömde. Heidenstam Svensk. 1: 209 (1908). — jfr: Förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke. Jes. 14: 11 (Bib. 1917).
c) (i högre stil, numera föga br.) i best. form, pregnant l. symboliskt med tanke på människans oundgängliga död o. kroppens förgängelse; stundom övergående i bet.: döden, förgängelsen. Phrygius HimLif. 43 (1615). Tijt (dvs. till huvudskalleplatsen) förs then Man, som ei förråttnelsen skal skåda. Brenner Pijn. 102 (1727). Våra sanfärdiga Personalier bli qvara efter förruttnelsen. Dalin Arg. 2: 359 (1734, 1754). O! det är rysligt att kasta sin blick i förruttnelsens boning! Stagnelius (SVS) 3: 68 (1817).
d) (numera föga br.) bildl.; jfr FÖRRUTTNA b. 1VittAH 1: 126 (1755). Lif utan ära är död, är långsam förruttnelse. Stagnelius (SVS) 3: 79 (1817). Sedlig förnedring och förruttnelse. Bergstedt Clément 365 (1868). Rundgren Minn. 3: 138 (1876, 1889).
Ssgr (i sht i fackspr.): FÖRRUTTNELSE-BACILL. jfr -BAKTERIE. NF 11: 127 (1887). —
-BAKTERIE. bakterie som framkallar förruttnelseprocesser hos organiska ämnen. Förruttnelsebakteriers .. motståndskraft emot desinfektionsmedlen. NF 3: 1091 (1879). Grotenfelt Mejerih. 53 (1886). —
-GAS. (illaluktande) gas som utvecklas vid förruttnelse av ett organiskt ämne. Olbers Fleischer 55 (1891). —
-GIFT, n. giftigt ämne som alstras vid förruttnelse. NF 3: 1090 (1879). —
-MIKROB. jfr -BAKTERIE. UtsädT 1908, s. 87. —
-PROCESS. UVTF 2: 39 (1872). —
-PRODUKT. ämne som alstras gm förruttnelse av organiska kroppar. NF 2: 140 (1876). —
-STANK. stank från ruttnande ämnen. Granlund Carlé OdågKrigsäv. 136 (1915). —
-TILLSTÅND~20 l. ~02. Befinna sig i förruttnelsetillstånd.
Spoiler title
Spoiler content