publicerad: 1928
FÖRTÄNKA förtäŋ4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtä´nka Weste; förtä`nngka Dalin), v. -er, -te, -t, -t; se för övr. TÄNKA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. forthänkia, liksom d. fortænke efter mnt. vordenken; jfr t. verdenken; till FÖR- II (i bet. 1, 2 till B, i bet. 3, 4 till 1 a μ)]
jfr FÖRTÄNKT.
1) (†; jfr dock FÖRTÄNKT 1 b) med avs. på ngt som skall företagas: överväga, betänka, bereda sig på; bestämma sig för, besluta.
a) tr. Hwadh emoth för:ne söwerin norby besth och lempeligheste motte förtenkiæs. GR 3: 172 (1526). Därs. 7: 6 (1530).
b) refl.; jfr BETÄNKA II 5. GR 3: 318 (1526). Haffwe wij så förtenckt oss, att samme wåre knächter måge .. bliffwe liggiendis j Wartorfftehärede. Därs. 15: 334 (1543). (Av de anförda skälen) tog konungen sielff thill att förtänckia sig annorlunda i sackenne. Brahe Kr. 53 (c. 1585).
2) (†) komma ihåg, erinra sig; veta; ofta opers. med indirekt personobj.; vanl. med objektssats, ngn gg med prep. på l. om. SvTr. 4: 4 (1521). Förtenckie j icke ath iach sadhe idher sådant thå iach war när idher? 2Tess. 2: 5 (NT 1526). Ebr. 10: 32 (Därs.). Fortencker idher wel huad Konung Christiern förde for it regemente. GR 8: 51 (1532). Tegel G1 1: 269 (1622).
3) undra över (ngn) att han är sådan l. sådan l. att han handlar l. har handlat så l. så; stundom: tadla (ngn för ngt), lägga (ngn ngt) till last; förr äv.: misstycka (ngt); med sakobj. (vanl. ett pron. i n. sg.) l. med obj.-sats l. villkorssats l. med prep. för, förr äv. i; nästan bl. i nekande sats l. därmed likvärdigt uttr. Wij .. wele här effter ey annorledes hålla och achta .. (konung Kristiern) än såsom en Gudz .. Owän, förhoppandes, at ingen .. skal kunna oss här vthi förtänkia. GR 1: 24 (1521). AOxenstierna 2: 707 (1624). Fiscalen (som anmält saken) står inthet till förtänkia, han gör sitt ämbete. RARP 6: 87 (1657). Det må .. ej förtänkas mig, om jag i många fall söker häfda en motsatt uppfattning. VL 1903, nr 36, s. 2. Prästeståndet svarade, att den religiösa och sedliga uppfostran var det viktigaste, och det må man icke förtänka dem. KristlStudSkriftser. 23: 13 (1912). — särsk.
a) (†) med realt sakobj.: missunna (ngn ngt). Ingen (kan) med någon skäl förtenkie oss wår redelige Skatt och vttskyller. GR 14: 399 (1542).
b) (†) övergående i bet.: beskylla (ngn för ngt). Effter be(mäl)te Erich sådan vrångh meningh fattat hadhe til siin siälasöriare, förtenckiandes åttskilligh gonger hans drengiar om sine (bortkomna) bredher. BtHforsH 1: 192 (1632).
4) (†) misstänka (ngn för ngt). At the icke af honom skulle blifua förtänckte, at wela stiffta och vpwäckia vproor. Petreius Beskr. 2: 85 (1614). Fromheet förtäncker ingen (dvs. den gode tror alla om godt). Grubb 219 (1665). Lindfors (1815; med hänv. till misstänka).
FÖRTÄNKELSE, r. l. f. [jfr ä. d. fortænkelse (med annan bet.); bet. i sv. har utvecklats ur uttr. icke förtänka ngn ngt o. d. (se FÖRTÄNKA 3] (†) ursäkt. Ja beer om förtänkelse, ja kommer så propo in. Stagnell Banquer. 35 (1753; yttrat av en bonddräng). Hof DialVg. 129 (1772; angivet ss. ännu br. bland ”folket”). —
FÖRTÄNKLIG, adj. (-elig GR, Fosz. -lig BL) [jfr ä. d. fortænkelig, misstänkt, misstänksam] (†)
1) till 3: betänklig; jfr EFTERTÄNKLIG 2. (Ett brev) som utom många förtänkliga ord och meningar, bland annat omrör en förrädelig lösen. BL 15: 263 (1848); jfr 2.
2) till 4: misstänksam; misstänkt. All .. förtenkelig argwon misstanckar och twedragt. GR 13: 146 (1540). Jw rijkare the (dvs. köpmän o. krämare) äre, ju mera äre theras waror förtänkelige. Fosz 464 (1621).
Spoiler title
Spoiler content