(II 1 a μ) FÖR-TÄMA, v., anträffat bl. i pr. sg. -er. [sannol. bildat ss. motsättning till BETÄMA, v.2] (†) förbjuda, förmena. (Många hålla) före, at thet lagen förtämer, i krijg är tillåteligit. Isogæus Segersk. 1202(c. 1700). —
(II B) -TÄMJA, v., anträffat bl. i p. pf. -tämdh. (†) med avs. på föda: smälta. The Spärrlemmade .. behöfwa .. effter .. (stark mat) een godh Dryck Wijn .. (eller böra) beflijta sigh om sådana Spijs som snart kunde smälta, och igenom theras ringa Wärma lätteligen förtämdh warda. IErici Colerus 1: 374(c. 1645). Anm. Efter all sannolikhet föreligger dock här ett tryckfel, snarast för förtärd (se FÖRTÄRA 5 c). —
(I 2) -TÄNDNING3~20. [efter t. vorzündung] tekn. vid förbränningsmaskiner: visst tändläge för kolven i arbetscylindern; tidigare tändning av förgasat bränsle o. luft, innan kolven i arbetscylindern nått den döda punkten; motsatt: sentändning. 2UB 6: 288(1904). Roesler FörbrännMask. 122 (1922).
