SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRTRETEN, p. adj. -tne.
Ordformer
(-tret- (-treet-) 15971762. -trät- 1736)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Blekinge) förtreten (i bet. 2), d. fortræden, ä. d. äv. fortreden; sannol. ombildning av FÖRTRUTEN i anslutning till FÖRTRET o. FÖRTRETA]
(†)
1) vredgad, förbittrad; förargad, förtretad; äv.: som lätt blir förargad osv., retlig; jfr FÖRTRET 1 a, b, FÖRTRETA 1 o. FÖRTRETLIG 7. Horn Lefv. 107 (c. 1657). (Det) är .. långt ifrån honom (dvs. Gud) at wara förtreten öwer wårt hiärtans delande. Hermelin DuFour E 3 b (1683). Hans Fader blef gammal, förtreten och otålig mer än tilförne. Dalin Hist. III. 2: 204 (1762).
2) ovillig, trotsig, tredskande; jfr FÖRTRET 1 c. Ded will göre .. ded Östgöthe krigsfolcked som des förvthann ähr owilligt endogh mere förtretne och tredske. ESparre (1597) i HB 2: 318. Grubb 194 (1665).
3) = FÖRTRETLIG 5? Förtretna spegel, tu har lärdt mig mehr än klart, / Hur' åldren uthan nåd min raaka rygg nedluutadt. Rudeen Vitt. 227 (1691).
Spoiler title
Spoiler content