1) motsv. FÖRVANSKA 1 b: förgänglig. Sådana dygder (i Gudi) äre icke förwanskelige. PJGothus Os. 66(1603). At Cometer icke äro några förwanskelige eller förswinnande Eldzlåghor. L. Paulinus Gothus Com. 4(1613). Dalin(1852; betecknat ss. förekommande i kyrklig stil o. med hänv. till förgänglig).
2) motsv. FÖRVANSKA 3:föränderlig, ombytlig. Wollimhaus Ind.(1652). Alt, som är til under himmelen blå, / Förvanskligt sig vänder och vrider. JGHallman Vitt. 215(c. 1735). All hennes frid och goda är ej allenast förgängeligt, utan ock ostadigt och hvar stund förvanskeligit. Borg Luther 2: 39(1753).
Avledn.: FÖRVANSKLIGHET, r. l. f. (†)
1) till 1: förgänglighet, förgängelse. All iordisk ting förwanskeligheetenne vndergiffne äre. PJGothus Korss A 3 b(1588). Lagerström Bunyan 2: 93(1727). Dalin(1852; betecknat ss. förekommande i kyrklig stil och med hänv. till förgänglighet).
2) till 2: förändring. Alle ting vnder Himmelen äro ostadighe, och mongehanda förwanskeligheter vnderkastadhe. L. Paulinus Gothus MonPac. 90(1628). MStenbock(1712) hos Loenbom Stenbock 3: 130.
