publicerad: 1924
FAMÖS famø4s, adj. -are. adv. (i bet. 2) -T.
Ordformer
(i ä. tid ofta skrivet fameus)
Etymologi
1) som låtit l. låter mycket tala om sig, vidt o. bredt bekant, namnkunnig, ryktbar; ej sällan med en viss gäckande l. ironisk biton. Swedberg Schibb. 271 (1716). Den fameuse Voltaire. KyrkohÅ 1908, s. 193 (c. 1780). Den sedan så famös vordna tidskriften ”Phosphorus”. Sturzen-Becker 1: 8 (1845, 1861). (General Dumouriez) hade uppehållit sig .. i Tyskland hela tiden ifrån sin famösa rymning från sin armé. Wingård Minn. 3: 3 (1846). De famösa ”Svänkvikebackarne”, trenne väldiga mot hvarandra stupande backar, branta och höga, med en djup dalgång emellan. Ödman Hemma 30 (1896); jfr b. Stackars fru W., vår famösa delegerade i mandatkommissionen, fick sig en gliring för att hon icke ens velat låtsas om massakrerna på Bondeswartz. NyaSv. 1923, s. 365. — särsk.
a) (föga br.) (vidt)berömd, (vidt)frejdad. Det vattnades i munnen, då jag tänkte på den famösa Halmstadslaxen. Bergman SmSkr. 78 (1825); jfr 2. Det famösa Birka. Holmberg Nordb. 127 (1852).
b) (illa) beryktad, vanryktad; ökänd; utskriken. Den fameuse (hovpredikanten) Thyselius (förut en gång häktad) har nu åter haft ett uptåg för sig. Calonius Bref 96 (1795). (Det) blir bäst att ersätta det famösa latinska proftemat med en öfversättning från latin. Verd. 1883, s. 218.
2) (vard., föga br.) framstående, förträfflig, ypperlig o. d.; jfr FAMOS. Farbror som är en sådan famös kännare af hufvudstaden. (Lundin o.) Strindberg GSthm 5 (1880). (Tavlorna) voro sanningen att säga icke famösa. Ahrenberg Män. 2: 137 (1907).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content