SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FANERA fane4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE; jfr FANER.
Etymologi
[jfr likbetydande d. finere, holl. fineeren, fourneeren, t. furnieren, eng. veneer, vaneer, v.; möjl. av fr. fournir, förse med ngt (se FURNERA)]
(i sht snick.) förse med beläggning l. inläggning(ar) av faner. Ett Phanerat nyckelskåp. BoupptVäxiö 1778. Eneberg Karmarsch 1: 231 (1858). En .. skänk af rödbok, fanerad med spansk valnöt. TT 1871, s. 170. Man skiljer på massivt och faneradt (trä-)arbete. 2UB 8: 42 (1900). En sekretär på höga ben, fanerad i olivträ, utförd av Lars Nordin. PT 1911, nr 88 A, s. 3. — särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: beläggning av faner. (Friherrinnan) påstod .., att någonting gått sönder i faneringen på byrålådorna. Almqvist AmH 1: 27 (1840).
Ssgr: A: FANER-HAMMARE. vid fanering använd hammare med vilken den limmade fanerskivan försiktigt slås l. gnides fast på den yta som skall beklädas. Stöckel o. Hertel 44 (1858).
-MASKIN, sbst.2 (sbst.1 se under FANER). maskin som användes vid vissa slag av faneringsarbete. Eneberg Karmarsch 1: 236 (1858).
B: FANERINGS-ARBETE~020, äv. ~200. —
-KVARN. (numera mindre br.) = FANER-KVARN. Dalin (1851). Hahnsson (1888).
-MASKIN.
-TRÄ.
Spoiler title
Spoiler content