FANDANGO fandaŋ4ω l. -aŋ4gω, l. -å l. -o, r.; best. -n; pl. (föga br.) fandanger; förr äv. FANDANG, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fandango 1796 osv. fandang 1851—1880. fandanger, pl. 1802)
Etymologi
[av sp. fandango, av ovisst urspr.]
benämning på en spansk nationaldans (i 3/4 takt) utförd av två personer under ackompanjemang av gitarr och kastanjetter; äv. om musiken till denna dans; jfr BOLERO;äv. bildl. De Spanska dansarne i allmänhet och Fandango i synnerhet förråda en smak, som ofta är för mycket uttryckande. Agrell Maroco 1: 621(1796). Kolerabacillerna dansa fandango i den sura, jäsande vällingen. Christiernsson Med Mack. 90(1915).
