publicerad: 1924
FARLIG fa3r~lig2, adj. -are ((†) superl. -ligst GR 16: 425 (1544), Spegel Oliv. A 1 a (1675), Gyllenborg Bält 285 (1785; i värs)). adv. = (†, RA 1: 475 (1546), Dalin Arg. 1: 95 (1733, 1754)), -A (numera bl. ngn gg arkaiserande, OPetri 2Förman. B 1 b (1528), Björner HalfdBr. 20 (1737)), -EN (†, GR 14: 139 (1542), Leopold (1792) i 2Saml. 8: 89, Högberg Utböl. 2: 125 (1912)), -T (Ekeblad Bref 1: 265 (1653) osv.).
Ordformer
(fol- BtFinlH 4: 306 (1565). färl- OPetri 2Förman. A 4 a (1528). farli (återgivande ett ännu förekommande vardagligt uttal) Warnmark Epigr. H 2 b (1688), Björner Alf 41 (1737; adv.))
Etymologi
a) om levande väsen l. konkret föremål, sjukdom l. annan yttre omständighet: som lätt kan vålla ofärd l. skada, förlust l. obehag o. d.; som man har (allt) skäl att frukta. Han är farlig att råka ut för. GR 10: 329 (1535). (Sedan ål) en Dagh eller twå hafwer stått; är han fahrligh. Palmcron SundhSp. 109 (1642). Den berömda Pindare hade en farlig medtäflare i Corinna. Nordenflycht Fruent. 31 (1762). Utan vishet brukadt, blir någon gång botemedlet farligare än det onda. Leopold 5: 417 (1802). Mer farlig syns du, ungersven, / för Nordens mör än för dess män. Tegnér (WB) 4: 27 (1822). Farlig ansåg man i Athen hvar och en som höjde sig allt för mycket öfver jämlikheten. Svedelius StatsrAnsv. 35 (1856). Han är nog inte så farlig, som han ser ut. Lagerlöf Holg. 2: 55 (1907).
b) om läge, ställning l. situation, tid(punkt), företag l. plan o. d.: som är full av l. innebär l. kan innebära l. medföra fara l. faror, vådlig, riskabel, äventyrlig; stundom om underrättelse o. d.: som varslar om fara, olycksbådande o. d. Hans ställning är mycket farlig. Det ser farligt ut. OPetri PEliæ a 1 b (1527). For slike .. farlige tidender skuld, betröste wij ecke sende wore skiip ther heen. GR 9: 189 (1534). Upror är et farligit ting. Spegel Pass. 245 (c. 1680). Han var farligt sjuk. Tegnér (WB) 5: 570 (1826). Hennes sjukdom tog snart en farlig vändning. De Geer Minn. 2: 194 (1892). De för svenska järnindustrien farliga åren 1807—1809. Wirsén i 3SAH 11: 129 (1896). Kom, Dunfin, så får du se på gåskätten! Var inte rädd! Det är inte det minsta farligt. Lagerlöf Holg. 2: 481 (1907). — särsk. (vard.) i uttr. det är inte så farligt (äv. inte farligt) (med ngt), övergående i bet.: det är inte att oroa sig för, det behöver man inte ta så hårdt l. allvarligt o. d.; äv.: det är inte så mycket bevändt (med ngt) o. d. (jfr 3). Somliga påstå att han är millionär, andra säga att ”så farligt är det ej”. Bremer Sysk. 1: 120 (1848). Hvad ensligheten beträffar, så är det väl ej så farligt med den. Quennerstedt Värld 11 (1904).
2) (†) motsv. FARA, sbst. 2; i uttr. det är farligt att .., det är att befara, är fara värdt att ... Farligit var ath icke skwlle wordit fulfulgt til endha thet företagit var. GR 4: 201 (1527). Därs. 9: 140 (1534).
3) [anv. utvecklad ur 1] (vard.) för att ge luft åt det starka, imponerande l. förbluffande o. d. intryck som ngn l. ngt gör l. de känslor av häpnad l. förvåning o. d. som ngt kallar till liv: ”förskräcklig”, ”förfärlig”, ”ryslig”, ”faslig”, ”vådlig”, ”väldig” o. d.; äv. med svagare innebörd, särsk. ss. adv. i nekad sats ofta: (inte) särskilt l. synnerligen l. mycket o. d.; ej sällan med en viss kvardröjande biton av bet. 1. Ekeblad Bref 1: 70 (1651). Til Bror Cederhielm har iag en faarlig hoop at skrifva. Bark Bref 1: 78 (1703). Hon är alldeles farligt oförsigtig. Wetterbergh Penning. 183 (1847). Min lätta frukost tyngde icke farligt. Tavaststjerna Patriot 2 (1896). En farligt lärd och docerande .. herre. Sylwan SvLit. 350 (1903). — särsk. följt av (till) att o. inf. Skogsfrun är rent farlig ännu till att förvilla folk ock locka karlar i skogarna. Landsm. VIII. 3: 101 (1899). Det var en farlig karl att se ut. Strindberg SRidd. 16 (1908).
Spoiler title
Spoiler content