SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÖJA flöj3a2, v. -de l. (numera bl. i Finl.) -ade (Aurivillius Gr. 141 (1684; jämte flögde), VetAH 1819, s. 214). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(flö(i)j- (flöy-) 1681 osv. flög- 16811885 (: flögträ). flyia 1653)
Etymologi
[fsv. flöghia, motsv. nor. fløygja, kasta, slänga, släppa, isl. fleygja, låta flyga, kasta, slänga, ila; jfr got. usflaugjan, låta flyga bort; till roten i FLYGA. Formen flyia torde bero på påvärkan från FLYGA]
1) (†) kasta, slänga; anträffat bl. i förb. flöja ifrån sig (se särsk. förb.).
2) hoppa över stängsel l. dyl.; äv.: (hoppande) fara l. ränna l. rusa; i sht om (boskaps-) djur; äv. bildl. Eganden (av den ystre hästen skall) wara förplichtat, honom fängzla så att han icke kan flyia. MeddNordM 1897, s. 107 (1653). Säll then, som ei begiär i andras hagar flöja. Kolmodin QvSp. 1: 535 (1732). Flöjande som en stut kom Qvarnöpojken med Fjellångsflickan. Strindberg Hems. 83 (1887).
Särsk. förb. (i allm. till 2): FLÖJA BORT10 4. ränna bort. Topelius Planet. 1: 63 (1889).
FLÖJA IFRÅN SIG. (†) till 1: slänga l. slunga från sig. Tå wände sig Er. L. .. och flögde Ol. Grelson ifrån sig. OfferdalKArk. N I 1, s. 108 (1720).
FLÖJA IN10 4. hoppa in över ett stängsel. Hans får hade flöjat in i hvetet. Backman Reuter Bræsig 26 (1872).
FLÖJA ÖVER10 40. hoppa över. Fåren .. trängias och flöja öfwer hwar andra. Rålamb 13: 63 (1690).
Ssgr (till 2): FLÖJ-FISK. (†) fisken Callionymus Lyra Lin., flygfisk, sjökock. Weste (1807).
-TRÄ. träklabb l. dyl. som fästes om halsen l. vid foten på djur för att hindra det från att flöja. Dalin (1851).
Avledn. (till 2): FLÖJ, sbst.2, n. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (flygande) fart. (Hästen) kommer .. rännandes i full flöj. SvFolks. 248 (1844).
FLÖJARE, m. l. r. (i sht i Finl., mindre br.) boskapsdjur som har ovanan att hoppa över stängsel. Chydenius 364 (1778). Hahnsson (1888).
FLÖJEN, adj. (†) om boskapsdjur: som har ovanan att hoppa över stängsel. Schultze Ordb. 1203 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content