1) som (ofta) har frost l. är förbunden med l. medför l. karakteriseras av frost; (frost)kall; frostländig; frost-; jfr FROST 1. Then kalla och frostigha Wintren. PErici Musæus 6: 100 b(1582). Tu longt från tina bygd .. / Färdas i kiöld och sniö, längst bort i the frostiga länder. Palmfelt Ecl. 41(1740). Högt bland Saarijärvis moar bodde / Bonden Paavo på ett frostigt hemman. Runeberg 3: 80(1830). Det var en klar, frostig dag. Topelius Läsn. 5: 195(1880). (Thorvaldsen) var en son af det arma, frostiga Island. Sätherberg Lefn. 173(1896). — särsk. (i vitter stil) bildl., i fråga om andlig köld. (Hon) stöter honom tillbaka med den mäst frostiga köld. Elgström Frunt. 52(1809). Efter ett tämligen frostigt afsked från kusken. Strindberg TrOtr. 2: 100(1884, 1890).
2) [efter motsv. anv. i ä. t.] (†) i fråga om vitterhet l. konst o. d.: som förfelar sin avsikt att röra l. gripa o. d., utan liv, kall, stel, frusen; tillgjord, onjutbar. Tegnér FilosEstetSkr. 305(1808). Det hela är öfverlastadt med allegorier och temligen frostigt. Atterbom Minn. 260(1817; om en målning). En .. tom, frostig, obetydlig författare. Dens. PoesH 3: 151(1848).
3) (föga br.) beklädd med (l. erinrande om) rimfrost l. is; isig; jfr FROST 2. Skäggstubben liknade en frostig enris-klasa på en skarp vintermorgon. Wallenberg Gal. 32(1771; uppl. 1921). Du fryser, du darrar, / Hur frostig din lock och hur snöig din arm. CFDahlgren 2: 64(1829). Murarnas frostiga salpeterstoft. Hallström El. 203(1906).
