SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLAPPA glap3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr GLAPP, sbst.
Etymologi
[jfr sv. dial. glapa, stå öppen (på glänt), vara talträngd, glappa, icke sluta tätt till, sitta löst, äv.: öppna; till germ. glap(p)-, glep(p)-, glida, vara öppen, i avljudsförh. till GLOP. Jfr GLAPP, adj., GLÄPPA, v.1, ävensom GLÄFSA]
1) icke sluta tätt till; sitta löst (o. på grund därav giva vika l. smälla l. skramla); särsk. om skodon: icke sluta till vid hälen (o. på grund därav vid gåendet icke följa foten, utan glida upp o. ned). VetAH 1750, s. 32. Hålen få ej vara .. upprymde med opassande borr så, att skrufvarne glappa eller bända. SFS 1830, s. 832. Galoscherna glappade förskräckligt. Stridsberg Hågk. 23 (1895). Brum kom knogande fram med en skolpulpet med glappande lock. TurÅ 1910, s. 255. (Mosaikgolvets) plattor .. glappade under en, då man steg på dem. PT 1910, nr 82 A, s. 3.
2) (†) förorsaka att ngt glappar (i bet. 1). Såsom det alltid händer nybörjare (i konsten att riva färg), glappade han, så att löparen ofta kom med sin ena kant i vädret i stället för att ligga jemt .. efter färgen, som refs. Almqvist Mål. 61 (1840).
3) (numera knappast br.) ngt litet öppna (på ngt) för en kort stund, glänta (på en dörr, ett lock o. d.). Mängden av peripatetici, som minut för minut glappat i dörren. Törneros Bref 1: 164 (1825; uppl. 1925). De glappade på locken. Heidenstam Svensk. 1: 13 (1908).
4) (†) icke hålla tyst med ngt, vara lösmunt. Serenius (1734, 1757; under blab).
Särsk. förb.: GLAPPA FRAM. (†) till 4: pladdra om (ngt som borde hemlighållas). Serenius (1734, 1757; under blurt). —
GLAPPA I SÄR10 0 4. (föga br.) till 1: gå i sär; lossna från varandra. Ben, som äro [naturligen] förbundna med hvarandra, (kunna) glappa i sär, såsom då skulderbladet skiljer sig från skuldran. Odenius Celsus 555 (1906). När frukten blifvit fullmogen, torka de (dvs. foderbladen) ihop och glappa isär. BotN 1906, s. 59. —
GLAPPA UPP10 4 l. OPP4.
1) (föga br.) till 1: ngt litet öppna sig. Locket på kaffepannan .. glappar upp och smäller igen några gånger. Strindberg HögreR 62 (1899). Bergman Mark. 125 (1919).
2) tekn. göra (ngt) glappigt; äv. refl.: bliva (för vid o.) glappig; jfr GLAPPA 1. Almroth Karmarsch 279 (1839). TT 1880, s. 112.
Ssg (jfr GLAPP, adj. ssg): (1) GLAPP-RUM. tekn. om det mellanliggande tomrum som uppstår, då ngt icke sluter tätt till. JernkA 1830, s. 390. Därs. 1834, s. 360. Väl skött skulle (en maskin) .. kunna gå i oändlighet, såvida ej så småningom genom nötning det uppstode glapprum mellan de olika rörliga delarne. TSjöv. 1905, s. 3.
Avledn.: GLAPPE, m. (†) till 4: lösmunt person. Ihre 1: 686 (1769). —
GLAPPIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content