1) (numera i sht i fackspr.) motsv. GODTYCKE 1:som får göras l. ordnas osv. l. som göres l. väljes osv. efter ngns fria skön l. behag l. godtfinnande; som icke framgår ss. resultat av ett nödvändigt sammanhang l. nödvändiga orsaker; fri, fritt vald. Från en godtyckligt vald utgångspunkt. Moberg Gr. 4(1815). Det ofta mindre lyckliga valet af namn, godtyckligt fästadt vid en sak. SKN 1842, s. 18. Precisionsskjutning med gevär af godtycklig modell. SD(L) 1895, nr 165, s. 8. En godtycklig analytisk funktion. ArkMat. II. 24: 1(1906). — (†) Til .. Kyrckioherdens frija och godtyckeliga disposition. VDAkt. 1757, Syneprot. F III. 7.
2) motsv. GODTYCKE 2:som grundar sig bl. på godtycke l. som innebär l. röjer l. vittnar om godtycke; egenmäktig, självsvåldig, despotisk; nyckfull, regellös; stundom om person: vars handlingssätt förestavas (bl.) av godtycke l. som i sitt handlande bl. följer stundens ingivelse, egenmäktig, nyckfull, inkonsekvent. Godtyckliga lagar, bestämmelser. Ett godtyckligt regemente. Godtyckliga ändringar, rättelser (i ngt). Förfara godtyckligt mot ngn, behandla ngn godtyckligt. En godtycklig uttydning af ett obestämdt ord. Adlerbeth Ant. 1: 85(c. 1792). Den metriska formen (i Schillers dikt ”die Schlacht”), fri utan att vara godtycklig. Böttiger 4: 295(1854, 1869). Den godtyckliga menniskan vet ej hvarför hon vill det hon vill. NF 5: 1337(1882). Ett godtyckligt, outgrundligt och övermäktigt öde. Siwertz Sel. 1: 5(1920).
Avledn.: GODTYCKLIGHET, r. l. f. till 2; vanl. konkretare: (utslag av l. uttryck för) godtycke, godtycklig handling l. godtyckligt tillvägagångssätt; i sistnämnda bet. äv. i pl. Lyceum 2: 115(1811). Despotism och godtycklighet. Tegnér (WB) 6: 558(1830). Godtyckligheter i förvaltningen. 2NF 38: 151(1925). —
GODTYCKLIGTVIS, adv. (†) till 2: godtyckligt. Brunius SkK 19(1850).
