SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUTERA gɯte4ra l. gu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. (föga br.) -ANDE.
Ordformer
(äv., efter fr., skrivet gou-)
Etymologi
[av fr. goûter, urspr.: smaka, av lat. gustare, besläktat med germ. ord betydande: välja o. d., t. ex. KORA; jfr FARKOST o. TJUSA]
1) tycka om, finna behag i, uppskatta, gilla; numera vanl. i pass., i sht i p. pf. JGLilljenberg (1753) hos Hjelt Medicinalv. 2: 535. Publiken guterar endast de monströsa Kotzebuiska Dramerna. Tegnér (WB) 1: 295 (1803). Dunkelgult (var) en mycket gouterad färg. HLilljebjörn Hågk. 1: 13 (1865). SthmT 1929, nr 214, s. 8.
2) (†) njuta (av ngt). Eller (också) vet hon ej värdera / all sin lycka, som sig bör, / och af lifvet rätt gutera. Sturzen-Becker 3: 217 (1861).
3) (†) falla (ngn) i smaken, vinna gillande av. En fråga, som .. tycktes goutera alla. AdP 1800, s. 1288. OPSturzen-Becker (1856) i SturzenBecker 2: 16.
Spoiler title
Spoiler content