SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HACKIG hak3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av HACK, sbst.1, l. HACKA, v.]
1) motsv. HACK, sbst.1 4, o. HACKA, v. 3 a: försedd med hack. Ett icke fullt rundt eller hackigt klot är till det största men för kägelslaget. Balck Idr. 1: 476 (1886). En gammal kniv med eggen hackig efter ovarsamt hanterande. Östergren (1926).
2) bildl.; jfr HACK, sbst.1 7, o. HACKA, v. 6.
a) motsv. HACK, sbst.1 7, o. HACKA, v. 6 d, om ljud: stötvis frambragt l. avbruten, ojämn. Ett fnittrande, hackigt skratt. Siwertz Sel. 1: 82 (1920). — särsk.
α) motsv. HACK, sbst.1 7 a, o. HACKA, v. 6 d α: stammande, stapplande. Hackigt uttal. Ahnfelt Rääf 98 (i handl. c. 1862). Under andra disputationer kunde det hända stundom, att præses talade en hackig latin. Laurén Minn. 111 (1877). Under bankirens hackiga tal hade Jonas .. intagit en fullt konventionell hållning. Bergman JoH 303 (1926).
β) motsv. HACK, sbst.1 7 b, o. HACKA, v. 6 d β. Den hackiga, torra hostan. Callerholm Stowe 312 (1852). Wrangel HbHästv. 911 (1886).
b) i fråga om vers l. stil: ojämn, knagglig. Det måste medges, att .. (stilen i Geijers prosa) någon gång urartar till en viss hackig och knagglig lakonism. Sturzen-Becker SvSkönl. 76 (1845). Betonade stafvelser till för stort antal eller i omedelbar följd på hvarandra göra versen tung och hackig. Lidforss FrSpr. 322 (1867). Det hackiga och klanglösa versmått, som ännu långt senare skulle blamera så mycken oppositionspoesi. Hallström i 3SAH 24: 245 (1910).
c) i fråga om (i sht på piano l. dyl. instrument spelad) musik: knagglig; jfr äv. HACKA, v. 3 d. Mina .. hackigt spelade Beethovens lättaste sonater. Knorring Cous. 1: 35 (1834). (Lizzie) Spelar skalor med ansiktet vändt mot fonddörren, tempot blir allt långsammare och hackigare. Lundquist Småfl. 4 (1891).
d) i fråga om rörelse o. d.: som sker med avbrott, ojämn; äv.: ryckig, knyckig. En stund i början kan likväl äfven drefvet på en gammal (har-)hane gå ganska hackigt och dåligt. Hahr HbJäg. 356 (1866). De hackiga åtbörderna. Levertin NDikt. 76 (1894). Den jagande, usla, hackiga pulsen (hos hjärtfelspatienter). 2NF 6: 408 (1906). (Flyg-)motorns arbete blir hackigare för varje minut. Knöppel Barb. 158 (1916).
Avledn.: HACKIGHET, r. l. f. särsk. till 2 d. SD 1899, nr 184, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content