publicerad: 1931
HETSIG het3sig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(hits- (hit(t)z-, hidtz-) 1554—1800; hiitz- 1555. hets- (het(t)z-) 1614 osv.; heetz- 1652. hesz- 1723)
Etymologi
1) (†) i allm.: het, mycket varm, som har l. utmärkes av hög temperatur; jfr HET 1. I hitzig Lufft. Palmchron SundhSp. 388 (1642). I de hetziga Länderna. Rudbeck Atl. 3: 561 (1698). Sommaren .. var i förstone torr och hetsig. VetAH 1781, s. 182.
2) (†, jfr dock nedan) om person l. djur, kroppsdel l. kroppsorgan o. d.: het, mycket varm; echaufferad; ofta: som har (abnormt, sjukligt) stegrad temperatur, feberhet, inflammerad; jfr HET 2. Om ett Fåår warder .. för Solennes Heta hetzigt, så at thet (icke vill äta). IErici Colerus 2: 143 (c. 1645). Jagh är hitzig. Cellarius 4 (1699). Skiöne Ögonvatn, för inflammerade och hitzige Ögon. Key Inbjudn. 1892, s. 77 (c. 1730). Bruno Gumm. 5 (1762). — särsk. i uttr. hetsigt blod; numera nästan bl. (fullt br.) bildl. om häftigt l. eldfängt, lätt uppbrusande sinnelag l. lynne (jfr 9 c). Then som har en Hitzig Blod och Maga. Block Pest. 36 (1711). Tre ting i lust och smärta / Dem ägde han käck och god: / Stolt själ och lättrördt hjerta / Och brinnande hetsigt blod. Runeberg 5: 80 (1860).
3) om sjukdom, feber o. d.: som karakteriseras av hög (stegrad) kroppstemperatur (o. ett jämförelsevis hastigt förlopp); numera bl. (dock icke i fackspr.) i uttr. hetsig feber, häftig l. våldsam feber; förr om (feber)sjukdom vanl.: akut (motsatt: kronisk); förr äv. om böld, svulst, sår o. d. OxBr. 5: 77 (1614). En Carbunkel eller hitzigh Wäxt. Schroderus Os. 2: 462 (1635). Hetziga såår. Rålamb 13: 196 (1690). Allehanda smittosamma hetziga Siukdomar, såsom .. Koppor, Mäszling. Block Pest. 21 (1711). Akuta eller hetsiga sjukdomar. Samtiden 1873, s. 144. Hetsig feber. Auerbach (1909).
4) (†) = HET 3. Schroderus Comenius 136 (1639). (Stjärnbilden) Leijonet och Hunden (dvs. hundstjärnan, Sirius), / Som wijsa denne tijd sin hetziga Natur. Brobergen 59 (1698, 1708). (Tobaks-) Plantorne (måste) mäst hvar Afton vatnas ty de äro mäckta hitzige. Salander Gårdzf. 258 (1731).
5) om mat l. dryck, krydda, läkemedel o. d.: som värkar hetsande, som höjer kroppens temperatur l. framkallar en känsla av stegrad kroppsvärme; om krydda äv.: (mer l. mindre) skarp l. brännande i smaken; äv. om smak: skarp l. brännande; jfr HET 5. Doctorn hade förbudit honom hetziga drycker. SColumbus Vitt. 275 (c. 1678). Hetzig Spijs. Roberg Beynon 185 (1697). Ingefära och thylika hitziga Saker. Block Pest. 51 (1711). En bägare hetsigt vin. Hagberg Shaksp. 1: 140 (1847). Östergren (1927).
6) (†) om gödsel: som ”brinner” hastigt, ”torr”. Risingh LandB 45 (1671). Salander Gårdzf. 78 (1727).
7) (i folkligt spr.) om vegetabilisk produkt (säd, frö, potatis osv.): som har en stark benägenhet att taga hetta o. därigm förstöras. UtsädT 1906, s. 166.
8) (föga br.) i fråga om färg: het (se d. o. 6). Hetsigt färgade kinder som bemärkte lungsot. CAEhrensvärd (SVS) 1: 98 (1782). Rydberg DSkön. 174 (1889). Lindqvist Herrgårdsh. 209 (1921).
9) häftig; ivrig; livlig.
a) otåligt ivrig l. häftig; i fråga om person l. sak (önskan, strävan, värksamhet o. d.). G1R 24: 321 (1554). Ju mehr man bödh till att hindratt, ju hetzigare var H(en)nes M:tt att göra ther emott. RP 7: 315 (1638). Sedan han själf blifvit ifrig, att icke säga hetsig, språkrensare. Warburg Rydbg 2: 164 (1900). Man har alltid en känsla av att lättare nå ett mål, som man icke allt för hetsigt eftersträvar. Siwertz Sel. 2: 107 (1920).
b) (numera föga br.) häftigt upprörd l. uppbragt l. uppretad l. förargad; äv. med prep. emot (förr äv. på), övergående i bet.: hätsk l. fientlig mot l. förbittrad på (ngn). Och är förmodendes, att .. the (skulle) bliffve thäss hiitzigere opå rydzerne. G1R 25: 473 (1555). När jag kommer på den Materien, blifver jag så hetzig, at jag icke kan styra mig. Lagerström Westph. 35 (1737). Böttiger 6: 18 (c. 1875). (De okända fåglarna) framkomma i skymningen och visa sig hetsiga mot menniskor. SDS 1901, nr 98, s. 3.
c) om person l. individ som är starkt mottaglig för intryck o. reagerar häftigt (ofta oöverlagt l. besinningslöst) mot dem, ävensom om lynne l. sinnelag o. d.: häftig, hetblodig; numera i sht: hetlevrad, snar till vrede, uppbrusande. Hercules, öfwertalt, som en vng och hitziger Herre, / War opå språng, steg til, och wille nu föllia Fru Lusta. Stiernhielm Herc. 273 (1648, 1668). Iag känner Edert hetziga hufvud. HärnösDP 1694, s. 304. Han har ett hetsigt lynne. Cavallin (1875). Chydenius var en mycket hetsig karl. FinlSvFolkd. II. 1: 154 (1928).
d) starkt o. häftigt erotisk; som har starka erotiska känslor l. röjer en starkt erotisk natur; lidelsefull, passionerad; glödande. Bockar ära ganska hetziga och Veneriske Creatur. IErici Colerus 2: 152 (c. 1645). Hittzige, kittzlige, modige, frodige, kåte Madusor. Stiernhielm Herc. 171 (1658, 1668). (De herrnhutiska psalmernas) hetsiga brudmystik och sårkult. 2Saml. 36: 141 (1915). Stagnelius' diktning är den hetsigaste sensualism, som vår litteratur äger. SvLittH 2: 193 (1919). — särsk. (†) om djurhona: brunstig. Wahrman Manski o. Wolstein 258 (1807).
e) om strid, tvist, meningsutbyte o. d.: som föres med l. utmärkes av stor häftighet l. hetta. Sahlstedt (1773). Han råkade snart i en hetsig strid med den mäktiga kyrkan. Pallin MedeltH 41 (1875). Morgenbladet (hävdar) i en ovanligt hetsig artikel nödvändigheten af att den nuvarande regeringen störtas. VL 1908, nr 76, s. 7. Valkampen (blir) allt hetsigare. SvD(B) 1930, nr 305, s. 6.
f) (†) om känsla, inbillningskraft l. fantasi o. d.: i hög grad livlig, glödande. (De kejserligas) hitzige brennande medfödde Påweske haat (mot oss protestanter). RARP 1: 134 (1630). Nohrborg 631 (c. 1765). Österlandet, der blodet är varmare, inbillningen mera hetsig. Rydqvist i 2SAH 12: 324 (1827).
10) som försiggår i hastigt l. forcerat tempo; som utmärkes av brådska o. jäkt, jäktande. Stadens hetsigare lif, dess rikedom på nöjen och förlustelser .. gör att landsbygdens ungdom flockas ditin. Beckman Främl. 100 (1885). Vardagstakten återkommer efter några hetsiga dagar. TurÅ 1929, s. 177. Penningjakten är ungefär lika hetsig i Europa som i Amerika. SvD(A) 1930, nr 302, s. 14.
Avledn.: HETSIGHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara hetsig; särsk.
1) (†) till 1: hetta, stark värme. Hiärne Berghl. 452 (1687). Det som .. hetzighet af sigh gifwer. Dens. 2Anl. 228 (1706).
2) till 2: hetta; numera nästan bl. bildl. om hetta i blodet. En hitzighet i bloden. Runius Dud. 2: 15 (1708). Lundegård DrMarg. 2: 212 (1906).
3) (†) till 3: feber(sjukdom); inflammation. Utterman Ertmann B 1 b (1672). Hitzigheter och flusser uti ögonen. Serenius EngÅkerm. 196 (1727). Bröms Gubb. 80 (1755).
5) till 9; särsk.
a) till 9 a: häftig l. otålig iver, häftighet. Brask Pufendorf Hist. 26 (1680). Var oförskräckt, men lät ei din hetsighet förråda dig, eller Segren åt Fienden. Mörk Ad. 1: 87 (1743). Riksdagens hetsighet att få lagförslag i alla möjliga ämnen framlagda. De Geer Minn. 2: 144 (1892).
b) till 9 b: tillstånd av uppretning; uppbrusning; utbrott av en dylik sinnesstämning. RARP V. 2: 58 (1655). Han .. grep til sin värja, hvarmed han i hitsigheten slagit honom, om ej Canzleren .. det afbögt. Dalin Hist. III. 1: 111 (1761). Fransosen är en glad Nation full af hetsigheter, Norden är en tung Nation, full af hetsigheter. CAEhrensvärd (SVS) 1: 138 (1782). särsk. [med utgångspunkt i ovan anförda ställe hos CAEhrensvärd] i talesättet svenskarna äro en trög nation, full av hetsigheter. Nyblom Bild. 161 (1864).
c) till 9 c: hetblodighet; häftighet (i lynnet). En hetsighet, i högsta grad, hörde til .. (K. XI:s) naturliga böjelser. Schönberg Bref 2: 294 (1778). Ungdomens hetsighet. Cavallin (1875).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content