SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OFS of4s l. HOFS hof4s l. HÖFS höf4s l. ÖFS öf4s, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er GbgMag. 1761, s. 374).
Ordformer
(hofs (-ffs, -ffz) 1664 (: Hoffzningh)1910 (: takhofsen). höfs 1816 (: takhöfsen) 1897 (: takhöfsen). ofs 1761. yfs 1843 (: takyfsar, pl.). öfs 1757)
Etymologi
[sv. dial. ofs, ufs, hofs, höfs, öfs; av ett fsv. ops, ups, f. (jfr fsv. opsadrup, upsa drup, takdropp), motsv. nor. ufs, isl. ups, got. ubizwa, öppen förhall, mnt. ovese (nt. ös(e)), mnl. o(ve)se (holl. oozie), fht. obasa, förhall, feng. efes, yfes (eng. eaves), av ett germ. uƀizwō, uƀazwō, avledn. av en ieur. stam upes, upos (vartill gr. ὕψι, adv., högt, ὕψος, höjd), till samma rot som föreligger i ÖVER; formen hofs (höfs) sannol. uppkommen i ssgn tak-ofs; formen yfs (liksom formen öfs (höfs), i den mån denna går tillbaka på ett äldre yfs; se Götlind VgFolkm. 1: 232 (1941)) torde bero på invärkan från sv. dial. yfse, öfse, n., takfot, avledn. av OFS]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den över väggen utskjutande nedersta delen av ett tak: takfot, takskägg. VLRäk. 1670, s. 39. GbgMag. 1761, s. 374. Taket förses med nya ryggbräden samt på södra sidan med ny hofs. VDAkt. Syneprot. 20/9 1894. — jfr TAK-OFS.
Ssg: HOFS-BRÄDA, r. l. f. [sv. dial. hofsbräda] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (vid taksparrarnas ändar fäst) bräda som löper utefter takfotens ytterkant, takfotsbräda. VDAkt. Syneprot. 9/9 1895.
Avledn.: HOFSA, v., -ning. [sv. dial. ufsa, hofsa; jfr nor. dial. yfsa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lägga den över väggen utskjutande nedersta delen av ett tak (takfoten); äv. med obj. betecknande hus l. tak o. d., särsk. i uttr. hofsa (hus l. tak o. d.) med näver, lägga näver ss. underlag för halm l. torv o. d. på takfot på (hus l. tak osv.). Näfver .. med hvilken Malmberg hofsat sitt .. svinhuus. VRP 6/11 1732. VDAkt. 1749, Syneprot. F III 7. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: taktäckning på takfot. VDAkt. 1664, nr 157.
Spoiler title
Spoiler content