SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HORRIBEL hori4bel, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
Ordformer
(hor- 1712. horr- 1680 osv. -bel 1695 osv. förr äv. med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. horrible, av lat. horribilis, till horrere, rysa, förskräckas; jfr HORRÖR]
1) (numera i sht vard., mindre br.) som ingiver l. är ägnad att ingiva fasa l. förskräckelse l. avsky; fasansfull, gräslig, hemsk, förskräcklig, ryslig, avskyvärd; äv.: avskyvärdt ful o. d. Spegel Dagb. 96 (1680). Een Horribel Syndh. VDAkt. 1695, nr 691. De horribla saker, som i Frankrike passerat. Rosenstein 3: 442 (1791). En horribel tapetbård. Nyblom Bild. 95 (1864). Östergren FrämOrd (1931).
2) (vard.) ss. förstärkningsord: oerhörd; ”fruktansvärd”, ”faslig”, ”ryslig”, ”förskräcklig”; i sht ss. adv. Horribelt fult. Uti rötmånaden och hela åhret wurmar somliga horibelt. Cavallin Herdam. 3: 275 (i handl. fr. 1712). En den horriblaste värk. Euphrasén Barthelemi 69 (1795). Det var dumt! .. Horribelt dumt! Wennerberg 2: 23 (1849, 1882). Lina .. har ett minne, som är rent horribelt. Hedenstierna Marie 203 (1896).
Spoiler title
Spoiler content