SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUTTRA hut3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. huttra; jfr d. hudre, nor. hutra, nt. hudern, t. dial. huttern, skälva av köld; ljudhärmande; jfr HUTTLA, v.2]
1) skaka l. skälva av köld l. feber (under frambringande av ett skälvande ljud). Törnewall E 3 a (1694). Den arma flickan .. huttrade och skallrade tänder af hunger och köld. Knorring Torp. 2: 36 (1843). Man huttrade och frös på uterestaurangerna. SvD(A) 1930, nr 266, s. 3.
2) om djur: frambringa ett läte som påminner om huttrande; i p. pr. ss. adj., om läte: som liknar huttrande, skälvande; jfr HUCKRA. Af och till hördes harugglans huttrande, som liknade en förtviflad människas, frysande till döds. Lundegård DrMarg. 1: 59 (1905). Sporrgökens huttrande tutning ljuder från buskagen. Sjöstedt Storv. 192 (1911). Om orren huttrar (= kuttrar) tidigt, blir det tidig vår. Hembygden 1915, s. 98.
Särsk. förb.: HUTTRA TILL10 4. särsk. till 1: plötsligt börja huttra. Han huttrade till i blåsten. Janson Abr. 248 (1901).
Spoiler title
Spoiler content