[sv. dial. (Västerb.) hyllär, smickra, tala vackert med barn l. ömtåliga personer för att förmå dem till ngt; avledn. till HYLLA, v.1]
(i vissa trakter av norra Sv., starkt bygdemålsfärgat) tala vackert (med), lisma (med); i förb. med bestämning inledd av prep. med. Påwen och Konungen j Hispanien, wette tusende sätt, så hyldra och smeekias medh Käiseren .. så at (osv.). Bureus Påw. B 3 a(1604). Ihre 1: 923(1769). Högberg Vred. 2: 124(1906).
