SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPOTETISK hyp1ote4tisk l. -ωt- l. -åt-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypothetisch, eng. hypothetical, fr. hypothétique; ytterst av gr. ὑποϑετικός, avledn. av ὑπόϑεσις (se HYPOTES)]
1) till HYPOTES 1: som innehåller l. utgör en hypotes. — särsk.
a) log.
α) om omdöme: som till översats har en hypotes. Lutteman Schulze 34 (1799). Borelius Log. 23 (1863).
β) om slutledning: som till översats har ett hypotetiskt omdöme. VStyckUplKantPhilos. 39 (1798). Borelius Log. 39 (1863).
γ) om bevis: som har formen av en hypotetisk slutledning. 2NF (1909). 3NF (1929).
δ) i sammanställningen hypotetisk(t)-disjunktiv, dels om omdöme: som har hypotetisk översats o. disjunktiv undersats, dels om slutledning: vars översats är ett dylikt omdöme. Ett hypotetisktdisjunktivt omdöme, t. ex.: Om A är, så är antingen B eller C. Afzelius Log. 26 (1839). Ribbing Log. 12 (1861). 2NF (1909).
b) språkv. dels om satsfogning l. period: som utgöres av tvenne satser av vilka den ena innehåller ett villkor för giltigheten av det i den andra utsagda, dels ngn gg om sats (del av period): konditional. Hypotetisk sats. Lindfors (1815). Egenheten i Gottl. L(agen) att ofta uttrycka den hypothetiska delen af lagstadgandet med 2 (personen) s(in)g(ularis) (i stället för 3 (personen) s(in)g(ularis)) af pres(ens) indik(ativ) men rättspåföljden med 2 (personen) s(in)g(ularis) af imperat(iv). Rydqvist SSL 5: 244 (1874). Wisén i 3SAH 4: 219 (1889). 2NF (1909). Bergroth FinlSv. 123 (1917).
2) (i skriftspr.) till HYPOTES 2: som grundar sig på en hypotes l. hypoteser, villkorlig, blott antagen; ss. adv.: med hypoteser l. gissningar. PH 7: 5017 (1760). GT 1788, nr 120, s. 3. Att .. Laplace's teori har en blott hypotetisk visshet. Björling Sol. 50 (1870). Ett hypotetiskt ämne, flogiston. NF 4: 340 (1881). Jag har .. vidrört ett område, där jag endast har rätt att yttra mig hypotetiskt. Nilsson FestdVard. 23 (1925). — särsk.
a) filos. i fråga om nödvändighet: som icke existerar absolut, utan bl. under förutsättning att ngt är l. måste vara. LittT 1795, s. 142. Boström 2: 85 (1838). — särsk. i uttr. hypotetiskt imperativ, se IMPERATIV.
b) närmande sig l. övergående i bet.: tvivelaktig, osäker, oviss. Historien har .. sin nödvändighet och således visshet; men den är likväl ytterst vilkorlig och hypothetisk. Geijer I. 5: 170 (1811). De förmodanden, som ovan uppställts, äro hypotetiska. Nilsson FestdVard. 92 (1925). Några nya mer eller mindre hypotetiska uppslag. Fatab. 1928, s. 209.
Avledn.: HYPOTETISKHET, r. l. f. (tillf.) till 1 o. 2. Vannérus WundtPsyk. 463 (1896).
Spoiler title
Spoiler content