SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IDENTIFIERA idän1tifie4ra, l. (numera knappast br.) IDENTIFICERA -fise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IDENTIFIKATION.
Ordformer
(-fice- 18081908. -fie- 1811 osv.)
Etymologi
[efter fr. identifier (jfr eng. identify) resp. t. identifizieren, av mlat. identificare, till mlat. identicus (se IDENTISK)]
1) uppfatta l. betrakta (ngt) såsom identiskt (med ngt annat), uppfatta l. betrakta (två l. flera ting l. begrepp o. d.) såsom (i grunden) samma sak; ”sätta likhetstecken mellan”, likställa (två l. flera ting). Phosph. 1811, s. 353. Absolutismen identifierade staten med regentens person. Frey 1848, s. 282. Man (kan) i viss mån .. identifiera geni och produktiv fantasibegåfning. Schéele Själsl. 266 (1895). (Man får icke) identifiera (= betrakta såsom samma sak) de psykiska företeelserna med de fysiska eller kemiska tilldragelserna i hjärnan, som äro deras motsvarighet. Wigert PsykSj. 1: 15 (1924).
2) (mindre br.) refl.; med prep. med: betrakta sig ss. identisk med (ngt); göra sig till ett med (ngt); helt o. hållet uppgå i (ngt). EconA 1808, jan. s. 112. Boström Lag 40 (1845). Ett hedet folk identificerar sig med sine gudar. Hildebrand Hedn. 232 (1872). Det var .. så underligt att se allt detta som han gått upp i, nästan identifierat sig med, i ett nytt ljus. Siwertz JoDr. 256 (1928).
3) fastställa (ngns l. ngts) identitet, fastställa vem en given person l. vad en given sak är; igenkänna (ngn l. ngt ss. ngt). Lyckas identifiera en förbrytare med hjälp av fingeravtryck. Linnarsson VgCambr. 72 (1869). De igenkänningsmärken (stämplar, sigill, plomber o. s. v.), hvilka för (varu-)profvens identifierande officiellt åsättas. SFS 1906, nr 48, s. 7. Man kunde (i ungrenässansens Rom) ännu ej identifiera de mest lätt igenkännliga af antikens gudagestalter, och i stället för t. ex. Jupiter skrifves i Barbos katalog: ”en skäggig gubbe med en blixt i handen”. PT 1914, nr 163 A, s. 3. Tuberkelbacillen identifierades 1882. Söderström LäkKvacksalv. 73 (1926).
Ssgr (till 3; i fackspr.): IDENTIFIERINGS-BRICKA. mil. identitetsbricka; nummerbricka. TSjöv. 1905, s. 586. —
-MÄRKE. SFS 1916, s. 1076. —
-STÄMPEL. SFS 1916, s. 1076. —
-SYSTEM. system för identifiering av förbrytare. 2NF 5: 1129 (1906).
Avledn.: IDENTIFIERBAR, adj. till 3: möjlig att identifiera. Ymer 1899, s. 42.
Spoiler title