IMBIBERA im1bibe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (immbibe`ra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IMBIBITION(se avledn.).
Ordformer
(im- 1767 osv. in- 1835 (: inbibition)—1876)
Etymologi
[jfr t. imbibieren, fr. imbiber, eng. imbibe; av lat. imbibere, insupa, av in- (se IN-, pref.1) o. bibere, dricka]
(numera nästan bl. vävnadsfysiol.)
1) (numera föga br.) indränka l. genomdränka (ngt med en vätska, med olja o. d.); förr äv. i förb. imbibera ngt i (ngt), lägga ngt l. låta ngt ligga i (en vätska för att det skall bliva genomdränkt därav). Compressen .. imbiberas i ägghvita och olja. Martin Bensj. 183(1782). Dalin(1852). Ekbohrn(1868). (†) Vår Svenska Alunmalm består .. af en svart Ler-skifer med Bergfetma imbiberat. Fischerström 1: 84(1779).
2) i pass. i intr. anv., äv., i sht förr, refl., om vätska o. d.: intränga (i ett poröst ämne) o. genomdränka det. VetAH 1767, s. 84. Den gula solutionen imbiberar sig och färgar trådarne. Scheele Bref 75(1773). Vid beröring med den koncentrerade lösningen förlora blodkropparna en del af det vatten, som är inbiberadt i deras substans. UVTF 17: 19(1876).
3) ss. vbalsbst. -ing, imbibition. Potatisstärkelsen, vars vattenhalt vid fullständig imbibering uppgår .. till 40 %. BotN 1922, s. 69.
Avledn.: IMBIBITION, r. (l. f.). vävnadsfysiol. till 1 o. 2: (en vävnads, en cellmembrans o. d.) upptagande i sig av en vätska på sådant sätt att vätskan genomdränker den; resp. (en vävnads, en cellmembrans o. d.) genomdränkande med en vätska; imbibering. All hudabsorption tillvägabringas genom enkel inbibition af epidermis och hornämnet. TLäk. 1835, s. 463. Av imbibition bero vissa hygroskopiska rörelser hos växterna. 3NF(1929).
Ssgr (vävnadsfysiol.): imbibitions-fenomen.
-vätska, r. l. f. vätska som befinner sig i en vävnad, i en cellmembran o. d. på grund av skedd imbibition. LbKir. 1: 427(1920).
SAOB
