SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSUPA in3~2pa, v. -er, -söp, -söpo, -supit, -supen: se för övr. SUPA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. indsøbe, t. einsaufen; av IN o. SUPA, v.]
1) om människa (l. djur): indraga (flytande resp. gasformigt ämne, särsk. dryck, luft, lukt o. d.) gm mun resp. näsa; insuga; supa in; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Lindestolpe Pest. 9 (1711). Vi insupe i hvart ande-drag, vid pas 45 cubic-tum luft. VetAH 1757, s. 2. Boggs insöp doften med välbehag. Nyblom Twain 2: 134 (1874). Han .. insöp belåtet svettlukten och dammet genom de små runda näsborrarna. Janson Lögn. 16 (1912). — särsk.
a) (numera föga br.) i oeg. l. utvidgad anv.: taga till sig, upptaga (ngt i kroppen); i sht med avs. på smittämne, gift, sjukdom o. d. Emporagrius Cat. E 5 b (1669). Intet slags gift kan insupas i kroppen utan då epidermis är skild ifrån huden. VeckoskrLäk. 5: 14 (1784). (L. G.) Tegnér .. hade insupit ett pestämne, som skulle förtära honom — rötfebern. Elgström (o. Ingelgren) 272 (1802). Rundgren BostArbKl. 4 (1849).
b) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr c); stundom mer l. mindre närmande sig 3. The som medh wår första moder Ewa insuupa helffwetits dödeliga drick, .. the föra sin jemchristen på högsta obeståndh. Bullernæsius Lögn. 121 (1619). Hon kom, full af skummande lif, .. de vidgade näsborrarne tycktes insupa all verldens rika lif. Bremer NVerld. 1: 277 (1853). Tanja satt bredvid .. utan att taga ögonen från Fedor Michajlovitsch, hvars minsta ord hon begärligt insöp. Hedberg Kovalevsky 180 (1889). ”Mitt hjärta”, sade hon en gång till mig, ”insuper andras sorger”. Petri Ouchterlony 5 (1924).
c) (†) bildl., övergående i bet.: ”svälja”, tåla, lida (förtret, oförrätt, skymf o. d.). RP 6: 472 (1636). Hade han ock försmädet mig vti monga menniskiors närwaro, hade jag ock thet insupit och försmäldt. Swedberg Försw. 15 (1719).
2) (i sht i fackspr., numera föga br.) med sakligt subj.: uppsuga, suga till sig, upptaga, absorbera; särsk. med avs. på gas, vätska, ljus l. värme o. d. Jorden .. insuper regnet. Ebr. 6: 7 (NT 1526; Bib. 1541 o. 1917: indricker). Ren Magnesia Nigra, .. som .. äger den egenskapen att ganska starkt insupa .. Phlogiston. Rinman JärnH 117 (1782). Under det att gaserne af kolet insupas. Berzelius Kemi 1: 207 (1817). I mörkret .. insupa bladen syrgas af luften. Agardh Bot. 2: 40 (1832). Svart färg (hos krut) antyder insupen fuktighet. Fries Krutl. 49 (1869). Några föremål insupa en del af ljusstrålarne, men återkasta en annan del. Rein Psyk. II. 1: 302 (1891). TT 1902, Ark. s. 70.
3) i överförd anv.: (mer l. mindre omedvetet l. oförmärkt, på grund av inflytande från ngn l. från sin omgivning o. d.) tillägna sig (i sht en viss ”anda” l. visst tänkesätt, en vana l. känsla o. d.); förr äv.: inlära, inhämta (kunskap, seder o. d.). Han hade från barndomen insupit kärlek till musiken. Allehanda wilfarelse .., som the (dvs. lärjungarna) aff barndom aff the Phariseer j theras Sinagogor insupit hade. PErici Musæus 2: 167 a (1582). Uthomlands .. insupa fremmande seder. Rudbeck Bref 58 (1670). Appius Claudius, .. som redan från vaggan hade insupit hat till Menigheten och dess Tribuner. Kolmodin Liv. 2: 89 (1832). Redan i spädaste barnaåldern insupes vanan vid nöjen eller arbete, vid njutningar eller försakelser. Langlet Husm. 1015 (1884). Den stoiska dyrkan av hedern, den stränga pliktkänslan, föraktet för skenet var en familjetradition, som Alfred de Vigny insupit. BonnierLittH 4: 111 (1930). (†) Blifwa widh sin insupna mening. L. Paulinus Gothus MonPac. 67 (1628). — särsk. (med närmare anslutning till 1) i uttr. insupa (ngt) med modersmjölken o. d., tillägna sig l. inhämta (ngt) i mycket späd ålder, från barnsben. Att H. M. .. kärleek der till (dvs. till Gud o. undersåtarna) må insupa medh morssmjölken. RP 7: 443 (1639). Samtidens genom uppfostran så att säga med modersmjölken insupna allmänna mening. Wikner Lifsfr. 1: 302 (1868). Auerbach (1909).
Spoiler title
Spoiler content