SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUTSK 4tsk, äv. jut4sk, förr äv. JUTISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(jutsk (jutzsk) 1534 osv. jutisk 1622 c. 1710; jutesk 1671)
Etymologi
[avledn. av JUTE, sbst.1; jfr d. jydsk, ä. d. iuzk, isl. józkr]
1) jutländsk, jylländsk; jfr JUTE, sbst.1 1. Thet Jutzske råd (dvs. rådet i Viborg). G1R 9: 167 (1534). Jutske Lagen. Stiernhielm WgL 102 (1663). Jutska halfön. Svensén Jord. 30 (1884). Ett af Blichers arbeten .. (näml.) det på jutsk dialekt skrifna ”E Bindstouw”. LfF 1907, s. 135.
2) (†) dansk; jfr JUTE, sbst.1 2. Jacobus en förlupin jutisk skolemestare. KyrkohÅ 1915, s. 376 (1622); möjl. till 1. Räfwenklo far med sin Jutiska skara / Ända åt Carlshamn. Afzelius Sag. XI. 2: 53 (i visa fr. c. 1710).
Avledn.: JUTSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (juska 1594)
1) (†) till 1 l. 2: jutländsk l. dansk kvinna. SkrGbgJub. 6: 345 (1594). RP 3: 166 (1633).
2) till 1: jutska språket, jutländska, jylländska. EHTegnér i 3SAH 6: 441 (1891). Noreen VS 1: 86 (1903).
Spoiler title