SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KABB kab4, sbst.1, l. KABBE kab3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; i vissa trakter äv. KABBA kab3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kab- 1757 (: kabdun). kabb c. 17551933. kabba 19191925. kabbe 16661924. kabbar, pl. 16491928. kabbor, pl. 1921)
Etymologi
[sv. dial. kabb, kabbe, motsv. d. dial. (Bornh.) kabba, litet träkärl, nor. dial. kabbe, trästump, klump, redskap för uppvindning av garn; sannol. besläktat med KAVLE]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) grov trästock, kubb. Bergv. 1: 196 (1649). Masugnsfötterne .. timrades med glest sammanhuggne grofva stockar, eller kabbar, af ek eller furu. Garney Masmäst. 9 (1791). Den sköna värmen från de stora sprakande kabbarna i spisen. Väring Frost. 24 (1926). — jfr GRUVE-, VED-KABB(E). — särsk.
a) fisk. stycke trä l. näver som fästes vid nät o. tjänstgör ss. flöte; förr äv. om koniskt, urholkat trästycke som fästes i vardera ändan av ett s. k. skottnät; jfr KLOCKA. SkandFisk. Bih. 41 (1838). Arwidsson o. Ohlson 9 (1911; fr. Hjälmaren).
b) (†) oeg., om blomställningen hos växtsläktet Typha Lin. (se 3). Rothof 233 (1762).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i oeg. anv. av 1: stomme bestående av två korsvis mot varandra ställda ramar varpå garn uppvindas, bobin (se d. o. 2). Nyblom Minn. 1: 44 (1904). Upsala(A) 1921, nr 34, s. 2 (i annons). Fatab. 1925, s. 118 (i fråga om förh. i norra Uppl. c. 1850).
3) [anv. utvecklad ur 1 b] (numera knappast br.) växt av släktet Typha Lin., kaveldun, kolv; i allm. i pl. Wahlenberg FlSv. 581 (1826; pl.; fr. Närke). Gellerstedt NerFl. 101 (1831; sg.). Fries Ordb. (c. 1870; pl.; fr. Närke). SvUppslB (1933; sg.; med hänv. till Kaveldunsläktet). — jfr SMAL-KABB.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: (1) KABB-DANS. (förr) benämning på en i vissa trakter bruklig ceremoni vid bröllop, bestående däri att, medan dansen pågick, de dansande paren ett efter annat stego upp på en stock o. avlämnade en pänninggåva samt därvid trakterades med brännvin, stabbdans. Fatab. 1919, s. 70 (fr. Gästrikland).
(1 b, 3) -DUN. (kabb- 1757. kabbe- 16381659) (†) = KABB 3. Franckenius Spec. B 1 b (1638). Serenius Kkkk 1 a (1757).
(1) -HUGGNING. (kabb- 1762. kabbe- 1755) (†) huggning av skog till ”kabbar”. Bergv. 2: 671 (1755). Hülphers Dal. 319 (1762).
(1) -HUGSTER. (-hygster) (†) = -HUGGNING. Hülphers Dal. 291 (1762).
-STOL.
1) till 1: kubbstol; jfr GUBB-STOL 2. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 65 (1918; fr. Värml.). Väring Vint. 201 (1927).
2) till 2: stativ varpå en bobin vilar. Nyblom Minn. 1: 44 (1904). Väring Vint. 81 (1927).
(2) -SÄTE. = -STOL 2. Fatab. 1925, s. 119 (i fråga om förh. i norra Uppl. c. 1850).
B (†): KABBE-DUN, -HUGGNING, se A.
Avledn.: KABBA, v. -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) [jfr sv. o. nor. dial. kabba] till 1: hugga (ngt) till ”kabbar”. Schultze Ordb. 2095 (c. 1755). Skogen är försvunnen — den är .. ”flådd” och vägens omgifningar visa blott fält och stubbar. Man har kabbat både stort och smått. SD(L) 1895, nr 303, s. 11.
2) till 2: härvla upp (garn) på bobin, bobina (se d. o. 2). Törnsten Linnel. 10 (1787). Nyblom Minn. 1: 44 (1904).
Spoiler title
Spoiler content