SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1979  
SMAL sma4l, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(smaal 15261712. smael 1535. smaell (ss-) 1539. smal (sz-, -hl) 1535 osv. small c. 15851707. smål 1548c. 1740)
Etymologi
[fsv. smal; jfr fd. small (d. smal), fvn. smalr, liten, fsax., mlt., mnl., nl. smal, fht. smal (mht. smal, t. schmal), feng. smæl, liten (eng. small, liten), got. smals, liten, ringa, till den rot som föreligger i SMULA, sbst., o. (i växelform, utan s-) i MALA, lat. malus, ringa, dålig, fbulg. mal, liten. — Jfr FÖR-SMALA, v.1—2, SMALA, sbst.1, SMALE, sbst.1, SMALIST, SMALKENS, SMALNA, SMÄLA, SMÄLLA, sbst.1]
1) liten; obetydlig, ringa; knapp, torftig, mager, klen, svag; äv. bildl.; numera bl. i a, c—e o. ss. förled i ssgr, särsk. ssgr betecknande icke könsmoget hondjur av hjortdjur (jfr SMAL-DJUR, -HIND m. fl.). J smael lesth salt 2 secker humble. TullbSthm 1535, s. 14 b. Dhen som går fåfäng, han äther stundom smaala bethar. Grubb 755 (1665). Broman Glys. 1: 320 (1707; bildl., om vett). (Barnaföderskan) var ganska svag med smal och darrande puls. VetAH 1804, s. 202. Lindfors (1824; om måltid). Jag har lefvat på läse- och miniaturbiblioteker och dylik smal lektyr i vinter. FRuneberg (1842) hos Strömborg Runebg. IV. 1: 435. — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om ekonomiska förhållanden (jfr c), om lön l. förråd l. (ngt som tjänar till ngns) uppehälle l. ngns kassa o. d.: liten, klen, mager, skral, knapp o. d.; äv. (i Finl.) i uttr. det är smalt beställt med ngt, det är klent beställt med ngt. VDAkt. 1662, nr 241 (om lön). En underdånigh supplique och querel öf:r dhet smala tilståndh, som iagh .. ähr råkat uti. GTuderus (1691) i HFinLappm. 2: 430. The fattiga, helst husarma, som hafwa ther hos mong barn at föda, och smal inkomst nog. Swedberg Casa 36 (1723). Provianten (för sv. armén vid Anjala) börjar .. att se något smal ut. Ekman Dagb. 75 (1788). Om ej min kassa vore så smal och vägen till Norrland så lång, skulle jag (osv.). AEvSydow (1825) hos HLilljebjörn Hågk. 2: 138. Runeberg BrWalter 214 (1868: beställt).
b) (†) om fiske: som ger dåligt utbyte, klen, mager o. d. Broman Glys. 1: 405 (1726). Därs. 3: 629 (c. 1740).
c) (numera knappast br.) predikativt l. ss. adv., i uttr. betecknande att ngn lever under små l. knappa l. torftiga ekonomiska villkor; särsk. i uttr. det är smalt för ngn, ngn lever under knappa ekonomiska villkor, det är knappt l. dåligt för ngn. Schultze Ordb. 4594 (c. 1755: Leva smalt). (Sv.) Dät går smalt til, (lat.) Vivitur parco. Därs. Det är smalt för honom. Cannelin (1939).
d) (fullt br., ngt vard.) i uttr. (ngt är) en smal sak (för ngn l. ngt) o. d., (ngt är) en obetydlig l. enkel sak l. (ngt är) enkelt l. lätt (för ngn l. ngt) o. d. (Att trolla) är en smal sak för mig. Topelius Fält. 1: 96 (1853). Jag pumpar dem .. (dvs. försöker få främlingarna att säga vilka de är). / Smal sak! Låt mig få hållas bara! Rydberg Faust 57 (1876). Vi (hade) något som .. / .. kom oss ta lifvet som smalaste sak: / Vår ungdom! Levart GolSång. 48 (1902). Reporters har .. telegraferat att lamaprästerna framkallat regn .., en smal sak för grånade lamor. VeckoJ 1959, nr 15, s. 11.
e) (fullt br., ngt vard.) i uttr. ngt är ngns l. ngts smala lycka (stundom äv. tur) o. d., betecknande att ngn l. ngt med knapp nöd klarar sig undan ngt obehagligt l. att ngt är mycket lyckosamt resp. tursamt för ngn l. ngt o. d.; äv. i uttr. tacka l. prisa sin smala lycka, tacka l. prisa sin goda lycka o. d. NordRevy 1895, s. 911 (i fråga om tidningar). Det var den allra som smalaste tur för hushållerskan att de ej fick nys om (att köttet som de åt var hästkött). Martinson Kvinn. 107 (1933). (Jag) rörde .. inte den där (vin-)flaskan .. (som någon hällt gift i). — Vilket tycks ha varit er smala lycka, sa (kriminalassistenten). Lundquist SannMCl. 185 (1965). Han kunde prisa el. tacka sin smala lycka att han kom undan. SvHandordb. (1966).
2) som har (relativt) liten utsträckning i sidled; motsatt: bred; äv. om gata l. hålväg l. port o. d., med tanken delvis fäst vid bristande utrymme, närmande sig l. övergående i bet.: trång; i ssgn KNIV-SMAL äv. i fråga om den minsta dimensionen (tjockleken): tunn (jfr d). Ett smalt axelband, bräde. Ett långt och smalt soffbord. Ett smalt ljusknippe föll in genom dörrspringan. En smalare film för amatörer. En smal väg, gränd, gata, gång, hålväg, dörr, port. Ett smalt sund. (Lat.) Pristis (sv.) een long och smaal iacht. VarRerV 50 (1538). Karlson EBraheHem 62 (i handl. fr. c. 1672; om silkesfransar). Ej må någor (siden-) wäfnad tilwärkas smalare, än .. (nedanstående) förtekning wisar. PH 5: 3520 (1753). Hvar är grafven? fråga ej, o främling! / Der den långa skogssjön smalast bugtar / In mot tallmons dal, är stället. Runeberg (SVS) 1: 173 (1831). Från 1660—1670-talen blir tån på damskor (som tidigare var bred o. tvär) smalare. Jäfvert Skomod 52 (1938). Lo-Johansson Förf. 21 (1957; om kök). — jfr LINJE-, LÅNG-, NÅL-SMAL m. fl. — särsk.
a) om kroppsdel hos människa (l. djur); äv. om människa (l. djur) i sådana uttr. som smal över bröstet o. ss. senare led i ssgr; äv. i överförd anv., dels om blick (med tanke på ögonspringorna), dels ss. adv., i uttr. kisa smalt o. d. Ett långt, smalt ansikte. Smala fötter. Smala axlar. Spåkvinnan hade korpsvart hår och egyptiskt smala ögon. Smal i ansiktet. Fågeln har smala vingar. Smal över höfterna. Ett smaalt änne är swijnachtigt. Schroderus Comenius 245 (1639). (Vapensmeden) såg .. icke ut som smed, ty han hade en smal, nästan insjunken bröstkorg. Rydberg Vap. 17 (1891). Han kisade smalt bakom pincenén. Siwertz Låg. 130 (1932). Se så tunna bröst och smala kors .. (vissa kor) har. Schulze BöndSvFinl. 201 (1935). Hans blick (på en platssökande) blev särskilt smal och väl insiktad (när han påpekade): — Man kallar mej direktör. Johnson Se 7 (1936). Hennes svarta ögon blixtrade (av vrede), och munnen blev så smal som ett streck. Golovanjuk ParaplBarn 19 (1938). Hennes ansikte är vackert, hennes händer smala och långa. Hedberg DockDans. 118 (1955). — jfr AXEL-, HÖFT-SMAL.
b) gymn. om kroppsställning vid stående: som kännetecknas av att kroppen i frontal riktning är smal; utom ss. ssgsförled numera föga br. IGymnInf. 1872, s. 16. Thulin Gymn. IV. 1: 24 (1935).
c) boktr. i fråga om typsort för bokstavsform: som har den minsta förekommande bredden. En och samma stilsort .. (kan) förekomma i följande modifikationer: smal, mager, halffet, fet. UB 1: 553 (1873). 2SvUppslB 4: 469 (1947).
d) om börs o. d., med tanke på dess innehåll: tunn, ”mager”. Resan (var) något dryg ok Pungen nästan smaal. Lucidor (SVS) 240 (1672). SvD 18/9 1927, Bil. s. 3.
e) bildl.; särsk. i uttr. den smala vägen, den väg som leder till himmelen, dygdens väg o. d. Then poorten är trånger, och then wäghen är smaal, som dragher till liffwit, och få äro the som finna honom. Mat. 7: 14 (NT 1526). Lycka och Olycka dhe haa en smaal grändz. Grubb 472 (1665). Det är en smal linie som skiljer det sentimentala från det poetiska. Samtiden 1873, s. 734. Geijerstam LycklMänn. 52 (1899: dygdens smala stig). Ingen människa kan dispenseras från den smala vägen, som går genom andens fattigdom till nådens rikedom. Giertz Kyrkofr. 52 (1939). Vi måste komma ifrån den smala rekryteringsbas vi haft tidigare (inom tennissporten), säger förbundsordföranden. DN(A) 1964, nr 236, s. 17. — särsk.
α) (tillf.) om l-ljud: tunn; motsatt: tjock. Idun 1947, nr 50, s. 56.
β) (†) i uttr. jordens smala sand, om det smala stycke jord som en kista vilar i. Tessin Bref 1: 29 (1751).
γ) (föga br.) i uttr. smal i nacken, om person, dels: ointelligent, ”trång i huvudet”, dels: som inte är vuxen sin l. en viss uppgift, som saknar nödiga förutsättningar l. kvalifikationer, kort i rocken. Nu är du visst något smal i nacken, min kära Eilerz (om du tror på det som sägs offentligt)! Högberg Frib. 360 (1910). (Han) kände sig snart alldeles för smal i nacken att utgrunda något passande rådslag själv. Dens. Baggböl. 1: 34 (1911).
δ) (i vissa trakter) i förb. med vändning, i uttr. i en (äv. någon) smal vändning, förr äv. i smal vändning, i en kritisk situation l. [möjl. gm anslutning till uttr. i en hastig vändning] (numera bl.) hastigt o. lustigt, i en hastig vändning (se HASTIG 2 b slutet), plötsligt o. d.; förr äv. i uttr. i en smal vändning av ngt, i ett plötsligt anfall av ngt (se ANFALL, sbst.1 3 b). I mörcker kunde man i en smal wänning snart wara låckadt, at en gång divertera sig. VDAkt. 1731, nr 286. (Nu) äro .. 2ne Statsrådstjenster och .. en Biskopsstol .. lediga. Skulle du icke i en smal vändning kunna skaffa .. (K. A. Nicander) en sådan der titulatur? Tegnér Brev 8: 128 (1837). Liljecrona RiksdKul. 141 (1840: af). På botten är det just icke så helt mellan Herrar Petré och Schartau; men begge äro för skicklige tactici att söndra sig, hvarigenom öfvertaget (inom borgarståndet) i någon smal vändning kunde råka i andra händer. Crusenstolpe Ställn. 11: 21 (1845). Samma motiver (som varit avgörande för tillkomsten av en lärostol i finsk historia) kunde i smal vändning förslå till att undanrycka den prekära ställning, hvaraf våra häfders talan skulle uppbäras. Cygnæus 2: 304 (1863). Mina bröder kunde komma att ärfva mig, i fall jag låg och trilla' ifrån i en smal vändning. Benedictsson Folkl. 21 (1887). Jag skulle kunnat få äta opp det i en smal vändning en gång (om min man fått veta att jag lurade honom att fria). Wranér Storg. 24 (1895). Hvilken finntupp som helst skulle ju .. (om en fennoman fick docenturen) kunna bli docent och kanske i en smal vändning professor! Söderhjelm Brytn. 268 (1901).
ε) som bildar l. utgöres av l. vänder sig till l. avser små befolkningsgrupper; särsk. i uttr. de smala lagren (motsatt: de breda lagren; se LAGER, sbst.3 1 b slutet). GbgP 1948, nr 225, s. 2 (: de smala lagrens talan). GHT 1973, nr 140, s. 6 (om radioprogram).
ζ) [efter motsv. anv. av t. eng, eg.: smal, trång o. d.] bildl., om avtal: som starkt inskränker handlingsfriheten, restriktiv l. dyl. Brask Pufendorf Hist. 266 (1680).
3) som har (relativt) liten omkrets l. vidd l. litet omfång; ofta motsatt: tjock l. vid; om person (l. djur) ofta liktydigt med: slank l. smärt l. mager o. d.; ofta i jämförelser; äv. mer l. mindre bildl. Lång och smal som en humlestör. Hon var smal som en geting (vidja). Smal till växten. Smal om (äv. i) livet (midjan). Smala ben, armar. En gänglig 8-års flicka med ben smala som stickor. En smal korv med bröd. Ett smalt pipskaft. Christus är then eende poorten til himmelriket, wäghen är trång, tw moste wara smaal om tu skal gåå ther j genom. OPetri 2: 200 (1528). Verelius Gothr. 96 (1664: smal i midian). (En viss sjukdom) börjas med ögonens rinnande häftigt, derefter Creaturen blifwa smale och kunna intet förtära. HdlCollMed. 2/11 1745. Adlerbeth Buc. 91 (1807; om buk hos häst). Vid sprundet har fatet en buk, men är smalare emot bottnarne. Almqvist Geom. 118 (1833). (De apokryfiska evangelierna) diktades på fri hand, genomgångne af en blott smal tråd af historisk sanning. Agardh ThSkr. 2: 28 (1842, 1856). Tallarna (i försumpade skogar i Norrl.) äro smala som pinnar. Sandström NatArb. 2: 36 (1910). Du stora tid, Sissi, det är ju otroligt vad du har blivit smal på sista tiden! Thulin Boo Alla 128 (1934). Gustaf-Janson ÖvOnd. 21 (1957; om fingrar). — jfr GETING-, MIDJE-, NÅL-, ORM-, PINN-, REKORD-, SKAT-, TRÅD-, VIDJE-SMAL m. fl. — särsk.
a) om klädesplagg, närmande sig l. övergående i bet.: trång, snäv, åtsittande. Byxorna är så smala att de sitter som korvskinn. Nordforss (1805). Föga bättre (än att en rock är för vid) är det, om han är smal som en strumpa. MinnVg. 173 (1900). (A. Pavlovas) lilla (balett-)dräkt, .. så smal om livet, att man inte kan förstå, att en mänsklig varelse en gång gömt sin skälvande kropp i den. Ruin Gyckl. 104 (1934).
b) (numera bl. tillf.) om kvinna: som inte är havande; motsatt: tjock. GullbgDomb. 19/6 1658. Först .. wil jag med Eder tala, / Som gån i Hustru drägt, som Jungfrur, altid smala. Kolmodin QvSp. 2: 18 (1750).
c) (†) i uttr. smala benet, smalbenet. Lindestolpe Fross. 20 (1717). Serenius Mmm 2 b (1757).
d) (†) i uttr. smal(t) tobak, = SMAL-TOBAK. ConsAcAboP 4: 267 (1675). BtHforsH 2: 106 (1757).
e) i utvidgad anv., om födoämne l. maträtt o. d.: som gör en smal(are) l. bibehåller slankheten o. d.; äv. ss. adv., i uttr. äta smalt, äta så att man håller sig smal. DN 1970, nr 314, s. 29. SvD 1976, nr 115, s. 12 (om maträtt).
Ssgr (i allm. till 2): A: (2 a) SMAL-ANSIKTAD~020, p. adj. [senare leden är avledn. av ansikte] i sht antropol. som har smalt ansikte. Flodström SvFolk 55 (1918).
(2 a) -ANSIKTE~020. i sht antropol. smalt ansikte. Flodström SvFolk 70 (1918).
(3) -APA. zool. apa tillhörande underfamiljen Colobidæ, som kännetecknas av smal kropp; i pl. äv. om familjen; förr äv. i inskränktare anv., om apa tillhörande det i Indien förekommande släktet Presbytis Esch. Dahlbom ZoolSt. 1: 86 (1857). Nathorst JordH 893 (1894; tillhörande släktet P.). DjurVärld 11: 498 (1960; i pl., om familjen).
Ssg (†): smalap-släkte. i sg. best., om släktet Presbytis Esch. Dahlbom ZoolSt. 1: 86 (1857).
(3) -ARMAD, p. adj. som har smal(a) arm(ar). SAOL (1923).
(3) -AX. hos växt: smalt ax; särsk. i ssgn smalax-starr.
Ssg: smalax-starr. bot. det smalaxiga starrgräset Carex strigosa Huds. Weimarck SkånFl. 182 (1963).
(3) -AXIG. (i sht i fackspr.) om (form o. d. hos) sädesslag o. d.: som kännetecknas av smalt ax l. smala ax. LAHT 1892, s. 261 (om former av vete).
(2 a) -AXLAD, p. adj. om person (l. gestalt o. d.): som har smala axlar; äv. bildl. Benedictsson Peng. 70 (1885; om gestalt). Mäster Efraim var en ung, smalaxlad lärare. Heidenstam Svensk. 2: 143 (1910). Siwertz Varuh. 36 (1926; bildl., om hus). Sakta reste .. (sjundeklassisten) sej upp i hela sin smalaxlade längd. MinnHbgSkola 21: 22 (1954).
-BANA.
1) (tillf.) smalspårig järnvägsbana. TurÅ 1961, s. 181.
2) (i fackspr.) arkformat av papper med arkets långsida parallell med maskinriktningen vid tillverkningen; jfr bana, sbst.1 5 b. GrafUppslB (1951).
-BAND.
1) (numera bl. tillf.) smalt band (se band, sbst.1 15 a) till l. på tunna o. d. HovförtärSthm 1639 A, s. 50.
2) i fråga om radio, telefon o. telegraf: smalt frekvensband (dvs. område omfattande frekvenser angivna medelst siffror, t. ex. våglängdsområdet 545— 200 m.); i avledn. smalbandig.
Avledn.: smalbandig, adj. (i fackspr.) till -band 2: som har smalt frekvensband. Wolff TelevTekn. 167 (1955). TT 1962, s. 799 (om radiomottagare).
-BANDAD, p. adj. zool. o. entomol. om djur: som har ett smalt band l. smala band (se band, sbst.1 34 a). MeddStatSkogsförs. 19: 362 (1922).
(3) -BEN.
1) om den smala del av benet (se ben, sbst.1 II 1) hos människan som sträcker sig från knäleden till vristen, underben, lägg, skenben (se d. o. a); ofta inskränktare, om den nedre, smalare delen av underbenet (motsatt: vad); äv. om motsvarande del av ben hos djur (jfr sken-ben b—e); äv. om den främre, inre, kraftigare av de båda benpiporna i underbenet hos människan, skenben (se d. o. a). Lind (1749). Nordforss (1805; om benpipa). Marklin Illiger 186 (1818; om has hos hov- o. klövdjur). Smalben .. (är) den nedre obefjädrade delen af halfnakna skenben (hos fåglar). Därs. 210. (Vissa afrikanska) qvinnor bära en kopparring om hvardera smalbenet. Carlstedt Her. 2: 136 (1833). Collan Kalev. 2: 120 (1868; hos björn). Hon böjde sig ned och tog ett tag kring vristen: så hög den var och så rasfint smalbenet. Krusenstjerna Dagdriv. 147 (1923). (Han) får en (menande) spark på smalbenet av sin hustru. Wassing Dödgr. 310 (1958).
2) om den del av strumpa som avses täcka smalbenet (i bet. 1). Schallenfeld Met. 23 (1886).
Ssgr (till -ben 1): smalbens-pipa. (numera bl. tillf.) benpipa i smalben. Mennander Brev 103 (1768).
-ring. ring på l. för smalben. Andersson Ratn. 64 (1892).
(3) -BENT, p. adj. om person l. djur: som har smala ben (se ben, sbst.1 II 1); ngn gg äv. om byxor: som har smala byxben. Sahlstedt (1773). En lång smalbent räkel. Blanche Bild. 1: 17 (1857, 1863). Sparre Björkhag. 7 (1914; om måsar). Johnson Slutsp. 90 (1937; om byxor). särsk. (numera mindre br.) i det bildl. uttr. vara för smalbent (till ngt l. att göra ngt), sakna förmåga l. ”vara för kort i rocken” (till ngt resp. att göra ngt). Holmberg 1: 188 (1795: han är för smalbent därtil). (Han) sprang efter mig, men han var för smalbent att hinna mig upp, emedan han var full. Topelius Dagb. 1: 48 (1833). Björkman (1889).
Avledn.: smalbenthet, r. l. f. OoB 1899, s. 44.
(3) -BI. [jfr t. schmalbiene] (numera föga br.) bi tillhörande släktet Halictus Latr., vilket kännetecknas av smal kropp, vägbi; i pl. äv. om släktet. 4Brehm 13: 206 (1930; i pl., om släktet). Därs. 207. —
-BLADAD, p. adj. (†) smalbladig (se d. o. 1). Bromelius Chl. 1 (1694; om bergsyra). Därs. 90. —
-BLADIG.
1) i sht bot. om växt: som har smala blad; äv. om varietet l. art o. d. Smalbladigh Kattemynta. Franckenius Spec. 20 (1659). Vår smalbladiga Lavendel. VetAH 1798, s. 59. Fries BotUtfl. 3: 288 (1859, 1864; om varietet). (Lat.) Elaeagnus angustifolia (sv.) smalbladig silverbuske. Hylander PrydnV 44 (1948).
2) om åra l. yxa o. d.: som har smalt blad. Klinckowström BlVulk. 1: 42 (1911; om åror). TNCPubl. 23: 37 (1954; om yxa).
Avledn. (till -bladig 1 o. 2): smalbladighet, r. l. f. Östergren (1941).
(3) -BOCK. [jfr t. schmalbock] entomol. individ l. art av skalbagge tillhörande en grupp släkten av de egentliga långhorningarna som kännetecknas av smal kropp o. i Sv. främst representeras av arter av släktena Leptura Lin. o. Strangalia Serv., blombock; i pl. äv. om släktgruppen (l. släktet Leptura); jfr -stjärt. 1Brehm III. 2: 37 (1876). Den gulröda smalbocken, Leptura rubra, .. är en rätt vanlig insekt. Rebau NatH 1: 602 (1879). SvUppslB (1935; i pl., om släktet Leptura). DjurVärld 3: 236 (1963; om gruppen).
Ssg: smalbock-bagge (†) smalbock. Rebau NatH 1: 601 (1879).
(3) -BOTTENMUS~002, äv. ~200. zool. den nordatlantiska djuphavsfisken Agonus decagonus Bl., som har smal kropp, smalhuvad skäggsimpa. Lilljeborg Fisk. 1: 193 (1881). FoFl. 1919, s. 78.
-BOTTNAD, p. adj. som har smal botten.
1) motsv. botten I 1 c, om båt. CVAStrandberg (1858) i 3SAH 24: 378.
2) motsv. botten I 2, om dal(gång) o. d. Rosberg Granö Altai 326 (1919).
-BRÄMAD, p. adj. som har smalt bräm; i sht förr särsk. om hatt: smalbrättad. Serenius Bb 3 a (1734; om hatt).
-BRÄTTAD, p. adj. om hatt: som har smalt brätte; jfr -brämad, -brättig. Mellin Nov. 1: 528 (1831, 1865).
-BRÄTTIG. om hatt: smalbrättad. Lundberg-Nyblom Serao Luftsl. 68 (1892).
(2 a) -BRÖSTAD, p. adj. smal över bröstet. Wikforss 2: 521 (1804). Bergman JoH 202 (1926; om ung flicka). Kjellgren Smar. 27 (1939; om sparv).
(3) -CYLINDRISK. om dryckeskanna o. d.: smal o. cylindrisk. Fornv. 1933, s. 299 (om tennkanna).
(1) -DJUR. [jfr t. schmaltier] jäg. om ungt (icke könsmoget) hondjur av vissa hjortdjur (i sht kron- o. dovhjort samt rådjur); jfr -hind, -ko, -rå. TJäg. 1834, s. 1000. Hahr HbJäg. 338 (1866; i fråga om kronhjort). Jakten 95 (1951; i fråga om rådjur).
-DUNTRAV~02 l. ~20. bot. smaldunört. Nathorst SvVäxtn. 32 (1905).
-DUNÖRT~02 l. ~20. bot. växten Epilobium davuricum Fisch., som har smala, jämnbreda blad; jfr -duntrav, -mjölke. Krok o. Almquist Fl. 1: 191 (1935).
(3) -ELM. [med avs. på senare ssgsleden se helm, sbst.1] bot. den smalaxiga växten Roegneria pauciflora (Schwein.) Hyl. Hylander NordKärlv. 1: 378 (1953).
(2 c) -FET. [jfr t. schmalfett] boktr. om typsort för bokstavsform: vars linjer är feta (se fet, adj. 3 a) o. hopträngda i sidled. Nordin Boktr. 54 (1881).
-FILM. [jfr t. schmalfilm] smal (mindre än 35 mm bred) film (se d. o. 2); särsk. om film av 8 o. 16 mm:s bredd (i sht använd av amatörer, för skolfilm o. d.). NordTFotogr. 1926, nr 6, Omsl. s. 4. 16 mm. smalfilm med ljudremsan inkopierad till vänster. NDA 1937, nr 297, s. 5.
Ssgr: smalfilms-, äv. smalfilm-apparat. använd för smalfilm. Bäckström KonstFilma 46 (1931).
-format. format som smalfilm har. Bäckström KonstFilma 23 (1931).
-intresse. intresse för smalfilm. SvD(A) 1938, nr 258, s. 15.
-kamera. [jfr t. schmalfilmkamera] filmkamera för smalfilm. UUKatal. 1930, h.-t. Omsl. s. 4.
-kopia. kopia av smalfilm l. överförd till smalfilm. Smalfilmaren 1937—38, s. 122.
-lampa. lampa för användning vid filmning med smalfilm. Smalfilmaren 1939—40, s. 127.
-projektor. projektor för visning av smalfilm. Bäckström KonstFilma 194 (1931).
-segrare. segrare i smalfilmstävling; jfr -films-mästare. SvD(A) 1940, nr 143, s. 3.
-teknik. på smalfilm tillämplig teknik. SvD(A) 1938, nr 258, s. 15.
-tävling. tävling för smalfilmare. NordTFotogr. 1938, s. 165.
-FILMA, v., -ning. [till -film] filma med smalfilm. Smalfilmaren 1937—38, s. 14.
Avledn.: smalfilmare. person som ägnar sig åt smalfilmning. SvD(A) 1937, nr 349, s. 3.
(3) -FINGRAD, p. adj. som har smala fingrar. Almqvist GMim. 2: 62 (1842; om händer).
-FJÄLLIG. lant. om ax på sädesstrå o. d.: som har smala fjäll (se fjäll, sbst.2 2 c). UtsädT 1899, s. 74.
-FLIKAD, p. adj. i sht bot. smalflikig. Hartman Fl. XCV (1832). VäxtLiv 4: 571 (1938; om fossila ormbunksblad).
-FLIKIG. i sht bot. som har smala flikar. Juhlin-Dannfelt 430 (1886; om blad).
-FOCK. (i skildring av ä. förh.) klyvare. SvFlH 1: 76 (1942).
-FOLIO. (i fackspr.) bokformat (för kontorsböcker) med samma höjd som folio men med hälften av dess bredd. KatalÅhlénHolm 1908, s. 115.
Ssg: smalfolio-format. (i fackspr.) om smalfolio. FoU 26: 96 (1913).
(2 (a)) -FOTAD, p. adj. som har smal fot l. smala fötter; äv. substantiverat. Heidenstam Tank. 203 (1899; om lampor). SvD(A) 1958, nr 276, s. 14 (: vi smalfotade).
(3) -FRÄKEN. bot. fräkenväxten Equisetum variegatum Schleich., som har långsmalt ax. ArkBot. II. 1: 90 (1904).
-FÅLLAD, p. adj. som har en smal fåll l. smala fållar. DA 1808, nr 95, s. 1 (om manschetter).
-GATA. (numera i sht i vissa trakter) smal gata. Dähnert (1784).
(2 b) -GREN. gymn. gren (se gren, sbst.1 1 a slutet) med omkring en fotlängds avstånd mellan fötterna. Thulin Gymn. IV. 1: 16 (1935).
(2 b) -GRENSTÅENDE~0200, p. adj. gymn. substantiverat: grenstående ställning med omkring en fotlängds avstånd mellan fötterna. Thulin Gymn. IV. 1: 24 (1935).
-GROBLAD. (†) det smalbladiga grobladet Plantago lanceolata Lin., svartkämpar. Roberg Beynon 20 (1697). Gellerstedt NerFl. 30 (1831).
(3) -HALS. [ombildning av t. schmalhans (se -hans) med anslutning till hals] (†) = -hans; särsk. i uttr. här är smalhals kökmästare. Möller (1790: här). Heinrich (1828).
(3) -HALSAD, p. adj. som har smal hals (se d. o. 1, 6, särsk. 6 a); jfr -halsig. Schück VittA 2: 366 (i handl. fr. 1674; om kanna). Kolthoff DjurL 253 (1899; om stjärtänder). Larsson Borring Uppr. 205 (1930; om person).
(3) -HALSIG. smalhalsad. Möller (1790). VetAH 1812, s. 193 (om glaskolv). UngLyrik 55 (1922; om häst).
Avledn.: smalhalsighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(3) -HANS. [sv. dial. smalhans, smal person; brist, hunger o. d.; jfr d. smalhans; av lt. sma(a)lhans (av mlt. smalehans) l. t. schmalhans] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om smal l. mager person; i sht bildl., om nöd l. brist l. hunger l. snålhet l. girighet o. d., i sådana uttr. som [jfr motsv. uttr. i d., lt. o. t.] här är smalhans köksmästare, smalhans är köksmästare hos (l. åt) ngn, betecknande att man erhåller torftig l. snålt tilltagen kost ngnstädes l. hos ngn o. d.; jfr -hals. Snart lär Smal-Hans blifwa Kökemästare åt tig (dvs. den lättsinnige slösaren). Scherping Cober 2: 39 (1737). Den som .. var med i armeen (vid marschen mot Smolensk 1708) lärer kunna vittna, at Smal Hans var då hos oss både kjök- och källaremästare. Dahlberg Lefn. 26 (c. 1755). Nordforss (1805: Här). Dalin (1854: hos). WoJ (1891: åt). Parling NödLust. 298 (1953).
(1) -HIND. (numera föga br.) smaldjur. Hahr HbJäg. 344 (1866). Hemberg JagtbDäggdj. 159 (1897).
-HUS. i sht byggn. stort (hyres)hus med smal bas (högst c. 12 m bredd). SvD(A) 1934, nr 290, s. 9. SvD 1971, nr 351, s. 11.
Ssgr (i sht byggn.): smalhus-bebyggelse. SvD 1941, nr 88, s. 7.
-konstruktion. UNT 1935, nr 264, s. 1.
(2 a) -HUVAD, p. adj. som har smalt huvud; äv. dels (zool.) i uttr. smalhuvade skäggsimpan, om skäggsimpan Agonus decagonus Bl. (jfr -bottenmus), dels bildl.: inskränkt l. trångsynt o. d. (jfr -spårig c). Stuxberg Fisk. 278 (1894: skäggsimpan). Hjärne BlSpörsm. 190 (1898, 1903; om visdom). FoFl. 1912, s. 263 (om svin).
-HYVEL. (†) = smalare. 2UB 8: 82 (1900).
-HÅLIG. som har smalt hål l. smala hål; särsk. om stråkharpa: som har smala griphål. Andersson Stråkh. 143 (1923; om stråkharpa).
(2 a) -HÖFTAD, p. adj. smal över höfterna. Nordenstreng Skapn. 84 (1929; om kvinnor).
-KABB. (numera föga br.) smalkaveldun. Nyman HbBot. 354 (1858). Krok o. Almquist Fl. 1: 222 (1900).
-KAVELDUN~002, äv. ~200. bot. växten Typha angustifolia Lin., som har smala blad; jfr -kabb, -kavle. Nathorst SvVäxtn. 91 (1905).
-KAVLE. (numera föga br.) smalkaveldun. Andersson AfbildnVäxt. 2: nr 405 (1870).
(2 a) -KINDAD, p. adj. smal om kinderna. Lundquist Jensen HimmH 254 (1907; om person). Buergel Goodwin HHögh. 116 (1925; om ansiktskontur).
-KLACK. (†) om tobakspipa med smal klack (se klack, sbst.2 1 e). Lundin o. Strindberg GSthm 11 (cit. fr. c. 1750).
(2, 3) -KLUVEN, p. adj. kluven i smala bitar. VetAH 1752, s. 247 (om ved).
(2) -KNIV. med. om ett slags tunn o. smal kirurgisk kniv. Löwegren Oftalm. 451 (1923).
Ssg (med.): smalknivs-snitt. om kirurgiskt snitt utfört medelst smalkniv. Löwegren Oftalm. 451 (1923).
(1) -KO. (numera föga br.) om älgkviga. Hemberg JagtbDäggdj. 292 (1897).
(3) -KORNIG. lant. om sädessort o. d.: som har smala sädeskorn. UtsädT 1893, s. 185. LAHT 1908, s. 354.
(3) -KOST. kost (se kost, sbst.3 2 b) på vilken man blir smal; mager l. knal kost o. d.; jfr -mat o. smal, adj. 3 e. SvD 23/3 1919, Söndagsbil. s. 6. SvD(B) 1952, nr 177, s. 6.
Ssg: smalkost-period. (mera tillf.) period då man äter smalkost. Scholander VisLut. 121 (1933).
(3) -KOSTARE, m.//ig. [till -kost] (mera tillf.) person som lever på smalkost. SvD 1969, nr 55, s. 15.
(3) -KRONIG. (i fackspr.) om träd: som har smal krona. SvVäxtförädl. 2: 422 (1951; om tall).
Avledn.: smalkronighet, r. l. f. (i fackspr.). SvVäxtförädl. 2: 441 (1951).
(3) -KULLIG. om hatt l. mössa: som har smal kull (se kull, sbst.2 2). SvD(A) 1917, nr 312, s. 10 (om studentmössa).
(3) -LAV. bot. laven Cladonia macilenta Hoffm., som är smal o. liten, småbägarlav. Acharius Lich. 193 (1798).
(3) -LEDAD, p. adj. som har smala leder (se led, sbst.1 1, 38); särsk. om växts stam. Hartman Fl. XVIII (1838).
(3) -LIVAD, p. adj. (numera bl. tillf.) smal om livet. Fischerström 2: 439 (1780; om nötkreatur).
(3) -LJUS. smalt ljus (se ljus, sbst. 4 c). De Frese Hemsyssl. 53 (1869).
-LUNGÖRT~02 l. ~20. (numera föga br.) den smalbladiga lungörten Pulmonaria angustifolia Lin., smalbladig lungört. Liljeblad Fl. 80 (1792).
-LÅNG. (†) avlång. Sjögren Journ. 3/9 1785 (om rågåker).
(3) -MAT. (mera tillf.) jfr -kost. DN 1966, nr 344, s. 12.
-MEDAD, p. adj. om kälke o. d.: som har smala medar. Johansson MödrFästm. 115 (1939; om kälke).
-MEJSEL. arkeol. mejsel med smal egg; jfr bred-, hål-mejsel. Nilsson Ur. I. 1: 4 (1838).
(3) -MIDJAD, p. adj. smal om midjan. Hellström Kusk. 113 (1910; om kvinnor).
-MJÖLKE. (mindre br.) smaldunört. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 257 (1901).
-MÅLLA l. -MOLLA. bot. den smalbladiga växten Chenopodium pratericola Rydb. Weimarck SkånFl. 246 (1963).
(2 a, 3) -NOS. (i sht i vissa trakter) smal nos. Grundström MLand 42 (1939).
(2 a, 3) -NOSAD, p. adj. smalnosig; särsk. (föga br.) i uttr. den smalnosade krokodilen, krokodilen Crocodylus cataphractus Cuv., pansarkrokodil. FoFl. 1920, s. 170 (: krokodilen).
(2 a, 3) -NOSIG. som har smal nos; äv. om person: smalnäst; jfr -nosad, -näsig. Smalnosiga kajmanen, Caiman crocodilus Lin. Hagberg Shaksp. 3: 326 (1848; om person). (Stuxberg o.) Floderus 2: 617 (1903: den smalnosiga krokodilen; om Crocodylus johnsoni Krefft, australkrokodil). Hammarström BarnVuxn. 1: 40 (1918; om gädda).
(2 a, 3) -NÄBBAD, p. adj. som har smal näbb; särsk.
1) motsv. näbb 1, om fågel; särsk. (zool.) dels i uttr. smalnäbbad simsnäppa, simsnäppan Phalaropus lobatus Lin., dels i uttr. smalnäbbad nötkråka, nötkråkan Nucifraga caryocatactes macrorhynchus Brehm. Ström SvFogl. 64 (1839: Simsnäppa). Kaudern Mad. 87 (1913; om fågelart). En flock smalnäbbade nötkråkor. FoFl. 1949, s. 138. särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., motsv. näbb 1 d. Stuxberg Fisk. 152 (1894: Smalnäbbade kantnålar; om släktet Syngnathus Lin.).
2) motsv. näbb 4; särsk. om skida. IdrFinl. 3: 106 (1906).
(2 a, 3) -NÄSA. [jfr t. schmalnasen, pl.] zool. i pl.: smalnäsapor. Nathorst JordH 893 (1894). DjurVärld 11: 498 (1960).
Ssg (zool.): smalnäs-apa. apa tillhörande överfamiljen Cercopithecoidea (av herredjuren) omfattande apor vilkas näsor har smal skiljevägg; särsk. i pl., om överfamiljen. Ymer 1928, s. 1.
(2 a, 3) -NÄSIG. som har smal näsa (l. nässkiljevägg); särsk. om apa: som tillhör smalnäsorna (särsk. i uttr. smalnäsiga apor, om smalnäsorna); äv. substantiverat. Thorell Zool. 2: 97 (1861: smalnäsiga apor). Backman MännRas. 73 (1935; i pl., substantiverat).
(2 a, 3) -NÄST, p. adj. om person (l. persons fysionomi o. d.): som har smal näsa. Alving Brita 107 (1904; om fysionomi). Backman MännRas. 78 (1935).
Avledn.: smalnästhet, r. l. f. Östergren (1941).
(1) -OST. [sv. dial. smalost] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten ost. SvKulturb. 9—10: 76 (1931; från Jämtl.).
-PENSLAD, p. adj. (i vitter stil) om ögonbryn: smalt penslad (se pensla 2 b α). Wallenberg (SVS) 1: 265 (1771).
(3) -PIPIG. som har smal pipa (se pipa, sbst.1 3); särsk. om gevär o. d. (jfr pipa, sbst.1 3 a). Langlet La Varre Guld 116 (1937).
-RANDIG. som har (l. kännetecknas av) smala ränder l. en smal rand (se rand 6); särsk. om tyg l. klädesplagg l. mönster o. d.; äv. bildl. DA 1771, nr 11, s. 4 (om förkläde). Järta 2: 303 (i handl. fr. 1816; bildl.). Ekenmark Smndr. 37 (1823; om tyg). KatalPUBergström 1932, Somm. s. 4 (om mönster).
Avledn.: smalrandighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(2 a) -RYGG. om bakre delen av veka livet (se liv II 1 b) hos människa l. djur; jfr rygg 1 b. Möller (1790; hos djur). Schulze DrängSvBönd. 246 (1933).
(2 (a)) -RYGGAD, p. adj. som har smal rygg (se d. o. 1, 3); jfr -ryggig. Lundgren MålAnt. 1: 412 (1874; om ödla).
(2 (a)) -RYGGIG. smalryggad. MeddSlöjdF 1884, s. 136 (om stolar).
(1) -RÅ. [jfr t. schmalreh] (numera föga br.) om ung (icke könsmogen) hona av rådjur. Hahr HbJäg. 344 (1866). Ekbohrn (1936).
(2 e) -RÖSTAD, p. adj. (†) som har gäll l. tunn (o. skärande) röst; jfr smal, adj. 2 e α. HanssonDröm. D 1 a (”B 1 a”) (c. 1680).
-SIDA.
1) om smal sida (se sida, sbst. 6, 9, 11) hos ngt; företrädesvis i a o. b. Kopparna (som tillverkades i slutet av 1700-talet) hade antingen en cylindrisk form eller såg ut som en avskuren kon med smalsidan nedåt. Kulturen 1956, s. 56. särsk.
a) på långsträckt, mer l. mindre regelbunden kropp med mer l. mindre rektangulär basyta l. (tänkt) rektangulärt snitt, om var o. en av de två motstående längsgående smalaste sidorna. (På ett yxblad från stenåldern) äro bredsidorna platta och smalsidorna tillhuggna. Nilsson Ur. I. 1: 10 (1838). (Rökstenen) är fullristad med runor, icke blott på bredsidorna utan även på smalsidorna och på toppytan. TurKal. 1927, s. 53. TNCPubl. 12: 32 (1948).
b) [jfr a, 2] om (vägg utgörande) en av kortsidorna av rektangulärt hus l. rum; jfr sida, sbst. 6 b, o. -vägg. Till ena smalsidan (på domkyrkan i Syrakusa) har man satt ett kor. Ljunggren Resa 158 (1871). Tvenne stora väggmålningar, som skola pryda aulans båda smalsidor. TT 1884, s. 160. NFMånKr. 1938, s. 87 (på hus).
2) om var o. en av de smala sidorna l. om smal sida (se sida, sbst. 12) hos mer l. mindre rektangulärt område l. hos platt föremål, kortsida. Edenbergs tomt låg .. med smalsidan åt Svartbäcksgatan. Annerstedt UUH II. 2: 340 (1909). Man .. inviker .. (en snedremsa) cirka 6 cm. i smalsidorna. Sömnadsb. 426 (1915).
(3) -SKAFTAD, p. adj. som har smalt skaft (se skaft, sbst.1 I 5). SvD 25/5 1930, Söndagsbil. s. 2 (om pampuscher); jfr skaft, sbst.1 I 5 c.
(2 a) -SKALLE. antropol. smal skalle; motsatt: bredskalle. Ymer 1935, s. 268.
-SKUREN, p. adj. skuren till smal bredd. Stolpe DödVäntr. 98 (1930; om mustasch).
-SKÄRMAD, p. adj. försedd med smal skärm. SthmModeJ 1847, s. 94 (om hatt).
-SPALT. (i fackspr.) i tidning: smal spalt (med en spaltbredd av c. 39 mm). SvD 1970, nr 114, s. 30.
Ssg (i fackspr.): smalspalt-sättning. sättning av l. med smalspalter. SvD 1970, nr 114, s. 30.
-SPALTIG. som kännetecknas av l. ingår i en smal spalt l. smala spalter l. smalspalt(er). Fyrtio smalspaltiga rader. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 166 (1913).
(3) -SPETS. (numera föga br.) benämning på hankalv av dov- l. kronhjort med små, spetsiga horn utan taggar, spetshjort. Hahr HbJäg. 338 (1866). Behm (1920).
(2, 3) -SPETSAD, p. adj. smalspetsig. Hartman Fl. XXVII (1838; om blad). Nilsson Fauna II. 1: 26 (1858; om stjärtpennor hos lärkfalk).
(2, 3) -SPETSIG. smal o. spetsig; som har en smal o. utdragen spets; jfr -spetsad. Hartman Fl. XXVII (1838; om blad).
(2, 3) -SPRICKLING. bot. säcksvampen Glonium lineare (Fr.) de Not., som har långsmala fruktkroppar. Krok o. Almquist Fl. 2: 178 (1907).
-SPÅR. [jfr t. schmalspur] (i sht i fackspr.) järnvägsspår med smal vidd (mindre än 1,435 m) mellan rälerna, smalspårigt spår; motsatt: bredspår, normalspår. Topelius Vint. I. 2: 189 (1862, 1880; i fråga om järnväg).
Ssgr (i sht i fackspr.): smalspårs- l. smalspår-bana. [jfr t. schmalspurbahn] järnvägsbana med smalspår. 2UB 9: 180 (1905).
-linje. smalspårig järnvägslinje. 2UB 9: 180 (1905).
-vagn. (numera bl. tillf.) järnvägsvagn för smalspår. TT 1899, Byggn. s. 15.
-SPÅRIG. [jfr -spår] (i sht i fackspr.) om järnväg l. järnvägsbana o. d.: som har smal spårvidd (mindre än 1,435 m), som har smalspår; äv. om järnvägståg o. d.: avsedd för smalspår; motsatt: bredspårig, normalspårig. SöndN 1862, nr 38, s. 1 (om järnvägar). Rääf Sugimoto BlmrNJord 339 (1934; om tåg). särsk.
a) allmännare, om annat fordon: som har smal vidd mellan hjulparen. LB 4: 460 (1907; om vagn).
c) bildl.; särsk.: som har snäva l. begränsade vyer, trångsynt l. inskränkt l. enkelspårig o. d. En viss smalspårig uppfattning af de kulturvärden, hvilka ligga utom kyrkans råmärken. Berger SvAmMed. 76 (1916). Hans smalspåriga, anspända röst. GHT 1944, nr 89, s. 3. Så smalspårig att jag bara tänker på pengar är jag i alla fall inte. Fagerberg VitmålHj. 47 (1966).
Avledn.: smalspårighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara smalspårig; äv. bildl. Adelsköld Dagsv. 2: 353 (1900). Fångenskap i fördomar, smalspårighet eller dogmatism. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 449 (1947).
-SPÅR-VIDD. (i sht i fackspr.) spårvidd hos l. kännetecknande smalspår. TT 1895, Byggn. s. 8.
(3) -STAMMAD, p. adj. smalstammig. Melin AmazUrskog. 92 (1929; om växt).
(3) -STAMMIG. om växt (träd): som har smal stam; jfr -stammad. Schultze Ordb. 4886 (c. 1755). Agrell Bunin MitjKärl. 40 (1931; om plommonträd).
(3) -STARR. (numera föga br.) om det smala starrgräset Carex microglochin Wahlbg, borststarr. Liljeblad Fl. 27 (1816). Lyttkens Växtn. (1913).
(3) -STJÄRT. (†) smalbock (av släktet Leptura Lin.). Retzius Djurr. 83 (1772). Schulthess (1885).
Ssg (†): smalstjärt-släkte(t). om släktet Leptura Lin. VetAH 1794, s. 271.
-STRIMMIG. som har en smal strimma l. smala strimmor; jfr -randig. Cyrén Orm. 161 (1934; om orms kropp).
(3) -TARM. [sv. dial. smaltarm] smal tarm; särsk. om djurtarm för användning ss. korvskinn. Levander DalBondek. 1: 311 (1943). särsk. (†) om (människans) tunntarm. ÖoL (1852). Hygiea 1859, s. 95.
(3) -TOBAK. [sv. dial. (Finl.) smaltobak] (†) beteckning för (tugg)tobak i form av smala flätor l. rullar; jfr smal, adj. 3 d. BtHforsH 2: 106 (1757). Quennerstedt Torneå 2: 354 (i handl. fr. 1809).
(2 e) -TÄNKT, p. adj. (tillf.) bildl., om person: som tänker smalspårigt. Lindqvist Herr. 60 (1917).
-VINGAD, p. adj. som har smala vingar. Bovallius CentrAm. 381 (1887; om läderlappar).
(3) -VIPPIG. i sht lant. om växt: som har smala vippor; särsk. i uttr. smalvippigt rör, om gräset Calamagrostis neglecta G., M. & Sch. Wahlberg Foderv. 77 (1835: Rör). Bolin Gräsfrukt. 15 (1894: rör).
(2, 3) -VIRKE. (i sht i vissa trakter) virke med smala dimensioner, slanor o. d. Sandgren Furst. 146 (1962).
-VIVA. [växtens blad avsmalnar nedåt] bot. vivan Primula stricta Horn. Västerb. 1926, s. 263.
(3) -VUXEN, p. adj. som har smal (kropps)växt, smal; jfr -växt. Enckell VHjärt. 94 (1933; om kvinna).
-VÄGG. om var o. en av de smalare väggarna på l. i ett hus l. i ett rum, smalsida (se d. o. 1 b), kortvägg. Hansson Kås. 41 (1897).
(3) -VÄXT, p. adj. smalvuxen. Stiernstolpe Arndt 4: 171 (1808; om man). Afzelius Sag. 6: 38 (1851; om träd).
-ÄNDA l. ÄNDE. om smal ända hos ngt.
1) till 2; särsk.: kortända; jfr -sida 2. Oldendorp 1: 236 (1786; i pl., på hängmatta). Schröder 2Bruksb. 66 (1903; hos bord).
2) till 3; motsatt: tjockända. Wallner Kol. 22 (1746; på milved). Lindroth Gruvbrytn. 1: 627 (1955).
(2 a) -ÖGD, p. adj. om person: som har smala ögon. UpplFmT 23—25: 212 (1908; om kranium). Aurell NBer. 125 (1949).
B (†): (1) SMALA-TUNNA. om liten tunna. VaruhusR 1541.
Avledn.: SMALA, v. [sv. dial. smala; jfr d. (dial.) smal(l)e, mlt. smalen, ä. t. schmalen. — Jfr smalare]
1) (†) till 1: minska (ngt); äv. bildl.: försvaga (ngt); jfr för-smala, v.1 För Partier, Miszhelligheter, och framgent förde inbördes Krijg, hafwer .. (landet) så smaladt .. sitt Folck och sina kraffter, at Vthlänningar finge Landet til en stoor deel intaga. Sylvius EOlai 21 (1678). Schultze Ordb. 4595 (c. 1755).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 23, med avs. på ngt sakligt: göra smal(are); äv. refl.: smalna. Sylvius Curtius 436 (1682; refl.). Schultze Ordb. 4595 (c. 1755; med avs. på väg). Swantsen (hos minken) är trind, mer än fem tum lång, tjock och yfwig, och smalar sig något litet mot ändan. Orrelius Djurkänn. 222 (1776). jfr av-smala, för-smala, v.2
Särsk. förb. (till smala, v. 2; numera bl. tillf.): smala av. få (ngt) att avsmalna. Mattsson Resebr. 70 (1906). Mörne Liv 137 (1925).
smala sig samman. (†) smalna. Sylvius Curtius 540 (1682).
smala till. få (ngt) att smalna. Ahrenberg Stockj. 168 (1892).
SMALAKTIG, adj. (numera föga br.) till 2, 3: tämligen smal. Wollimhaus Syll. (1649; under gracilentus). Linné Skr. 5: 192 (1732; om slaga).
SMALARE, r. l. m. [av t. schmaler, till ä. t. schmalen (se smala, v.)] (förr) till 2, 3, om ett vid korgflätning använt verktyg med två parallellt stående eggjärn mellan vilka skenorna bearbetades till jämn tjocklek o. släthet; jfr smal-hyvel. Eneberg Karmarsch 1: 253 (1858). SvSkog. 1271 (1928).
SMALHET, r. l. f. [jfr d. smalhed, mlt. smalhēt, knapphet o. d., t. schmalheit] till 2, 3, om egenskapen att vara smal. Schroderus Dict. 149 (c. 1635). PH 14: 526 (1790; hos ås i terräng). Halsens smalhet hos små barn. NF 1: 1461 (1876). Engström Aftongl. 220 (1932; hos ansikte).
SMALIS, m.||ig. [med avs. på bildning jfr TJOCKIS] (vard., mera tillf.) till 3: smal person. Geijerstam Maurois (1969; i boktitel).
Spoiler title
Spoiler content