KANTONAL kan1tωna4l l. -o- l. -å-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. kantonal, eng. o. fr. cantonal; av it. cantonale, adj. till cantone (se KANTON)]
adj. till KANTON; särsk. till KANTON 2: som tillhör l. utmärker l. gäller l. är begränsad till osv. en kanton (l. kantoner); äv.: som underhålles av kantonen l. står under kantonens styrelse o. d.: ”statlig”, ”stats-”. Landvärnet (i Schweiz) är helt och hållet kantonalt; dess styrka kan sålunda svårligen beräknas. KrigVAT 1852, s. 313. De flesta schweiziska tidningarna ha kantonal karaktär. 2NF 38: 854 (1926).
Ssgr: KANTONAL-BANK; pl. -er. [jfr t. kantonalbank] en kantons statsbank. EkonS 1: 339 (1893). —
