KLIMPRA klim3pra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. klimpre, spela på stränginstrument, äv.: spela dåligt, klinka; av t. klimpern, skramla, klinga, klinka, spela dåligt på gitarr l. piano, ombildning av klempern, med samma bet., eg.: hamra på plåt (om plåtslagare), till klampe (se KLAMP, sbst.1)]
1) (i sht i vitter stil, föga br.) utan större färdighet spela (på stränginstrument o. d.), klinka; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. klimpra på lyran o. d., i fråga om författande av dålig vers, fuska i versmakeri. (Han) hade .. klimprat på guitarr. Bauck 1MusH 99 (1862). CSnoilsky (1879) hos Warburg Snoilsky 239 (bildl.). När något ungt skaldegry klimprar på lyran. PT 1901, nr 9, s. 3. — jfr (†): Samhället (är) icke just något Orgelverk, ehuru mycket det trampas och klimpras. Thorild 3: 296 (1794).
2) (tillf.) klinga med en spröd ton; anträffat bl. i bildl. anv. Ett par kreolfranska fraser, dem hon .. kom ihåg, klimprade vemodigt som spelet ur någon trampad leksak. Hallström Händ. 34 (1927).
