SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUMRIG klum3rig2, adj. -are, adv. -T.
Ordformer
(klomrig 1927)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Västerb.) klommru, drumlig, otymplig; jfr nor. klumren, valhändt; besläktat med KLUMSIG]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) otymplig, tafatt. Väring Vint. 63 (1927). Arbetarna voro inte vana vid de många maskinerna än och buro sig ovant och klomrigt åt. Därs. 183.
Spoiler title
Spoiler content