SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOBBE kob3e2 l. (bl. ngn gg i bet. 1, 2) KOBB kob4, i bet. 13 r. l. m., i bet. 4 m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera bl. ngn gg i bet. 1) KOBBA kob3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kobb 18991933. kobba 1685 (i bet. 3)1914 (i bet. 1) kobbe 1887 osv. kobbar, pl. 1759 osv. kobbor, pl. 1914 (i bet. 1))
Etymologi
[jfr sv. dial. kobb (i bet. 1, 2, 3), kobbe (i bet. 1, 2, 3), kobbo, kobbu (Finl., i bet. 1), nor. kobbe (i bet. 4), ävensom sv. dial. kubbsäl, knubbsäl (Phoca vitulina Lin.); eg. samma ord som KUBB(E)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flöte l. ”våle” utmärkande stillaliggande fiskredskap. Hallström Than. 232 (1900). Fatab. 1914, s. 38 (fr. Möja skärgård). — jfr SKÖT-KOBBE.
2) (i sht i vissa trakter) rundat (mindre) skär som föga höjer sig över vattenytan; äv. om (mindre) holme. De mindre holmarna eller de här (dvs. i Sthms skärgård) s. k. ”kobbarna”. BotN 1853, s. 114. (Han) var född på en kobbe i hafsbandet .. och fadren satt der som torpare. Strindberg Skärk. 70 (1888). En samling .. kobbar och skär i yttersta hafsbandet. 2NF 33: 367 (1921).
3) (†) eka. (Sjön) Somen, ther så mången Kobba siunker. Spegel GW 109 (1685).
4) säl. GbgMag. 1759, s. 126. Klinckowström 3MånDag 63 (1891). — jfr STOR-KOBBE.
Ssgr (till 4): A: KOBB-SLAG. (†) spår efter säl; i uttr. gå på kobbslag. GbgMag. 1759, s. 126.
B: KOBBE-KÖTT. sälkött. SvD(A) 1918, nr 223 B, s. 3.
Spoiler title