KONFORMERA kon1forme4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONFORMATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konformieren, eng. conform, fr. conformer; av lat. conformare, bilda, gestalta, inrätta, anordna, av com (se KON-) o. formare (se FORMERA). — Jfr INFORMERA,REFORMERA]
2) (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil) anpassa, lämpa, tillpassa; äv. refl.; särsk. i uttr. konformera ngt l. sig efter ngt, förr äv. konformera ngt l. sig ngt, anpassa ngt l. sig efter ngt; i sht förr äv. i vissa uttr. för att angiva överensstämmelse i fråga om åsikter o. d., ss. konformera sig med ngn, ansluta sig till ngn, göra gemensam sak med ngn, konformera sig med ngt, ansluta sig till ngt, konformera ngt med ngt, bringa ngt i överensstämmelse med ngt. (Det är) nödigt, att ungdomen j dee provincier (dvs. Skåne, Halland o. Blekinge) conformerar sig mehra och mehra Swenska språket och seder. Annerstedt UUH Bih. 2: 61(i handl. fr. 1663). Proponerades af Landtmarskalken, om Ridderskapet ville conformera sin meningh medh Presterskapetz. RARP 9: 55(1664). Jag kan intet ändra mitt votum, ty några andra hafva conformerat sig med mig. Linné Bref I. 5: 228(1775). Konformera sin naturel efter sitt förnuft. Klockhoff ESkr. 351(1865). SvRiksd. I. 4: 106(1932).
Avledn.: KONFORMATION, r. l. f. [jfr t. konformation, eng. o. fr. conformation; av lat. conformatio (gen. -ōnis), bild, gestalt, beskaffenhet av en sak] (numera bl. ngn gg i fackspr.) bildning, daning, skapnad; jfr KONFIGURATION.VetAH 1814, s. 123. Konformationen eller byggnaden af Sveriges yta. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 6(1853). Cannelin(1921).
