SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONGENIAL kon1jenia4l, ngn gg -ʃe-, äv. 01—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kongenial, eng. congenial; av fr. congénial, till con- (se KON-) o. génie (se GENI, sbst.1); jfr GENIAL, adj.1—2]
(i sht i vitter stil) andligt befryndad (med ngn l. ngt); i överförd l. bildl. anv.: som uttrycker l. visar prov på andlig likhet l. släktskap (med ngn l. ngt) l. överensstämmer l. harmonierar (med ngns l. ngts karaktär l. anda l. intentioner). En kongenial översättare, översättning. Biberg 1: 65 (c. 1814). Ett kongenialt återgivande av tonverket. Norlind AMusH 1 (1920). Sonja Kovalevsky var i viss mån kongenial med George Eliot. OoB 1931, s. 617.
Avledn.: KONGENIALITET, r. l. f. [jfr t. kongenialität, eng. congeniality] (i sht i vitter stil) Hwasser VSkr. 2: 354 (1851). Petri Ouchterlony 397 (1924).
Spoiler title
Spoiler content