[jfr t. konvoyieren, holl. konvooieeren, eng. convoy; ytterst av fr. convoyer; liksom it. conviare av mlat. conviare, beledsaga, gå tillsammans med (ngn), till com (se KON-) o. via, väg (se VIA). — Jfr KONVOJARE]
1) åtfölja l. beledsaga (ngn l. ngt) ss. konvoj l. eskort, eskortera; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare.
a) (mindre br.) mil. motsv. KONVOJ 1. Class Christiersons skrifvelse om rysernas confoigerande och om Vijborg slotz befästande. G1R 28: 623(1558); möjl. till b. Then spannemål .. som medh Christoffer Assersson .. hijtt confoieras. Gustaf II Adolf 264(1626). Efter 14 dagars förlopp blefvo alla svenska fångar .. med vackt convojerade hvar och en svite til sin destinerade ort. Dahlberg Lefn. 36(c. 1755; uppl. 1911). Lindqvist Dagsl. 2: 20(1900).
b) sjömil. o. sjöt. motsv. KONVOJ 2. BtÅboH I. 7: Diar. 48 (1560). När något Kiöpmans Skepp sigh angifwer och begärer blifwa Convoyerat (osv.). Stiernman Com. 2: 722(1653). SFS 1915, s. 1011.
2) (numera bl. tillf., skämts.) i allmännare anv. (i senare tid väsentligen att uppfatta ss. bildl. anv. av 1): till skydd åtfölja; skydda; ledsaga, åtfölja. När Oss .. täckes att komma på Rijks Salen tillstädes, skole de (dvs. adeln) sampttligen Convoiera Oss der inn. RARP 1: 7(1626). Tigh skola confoigera Gudz Englar. Dalius Valet. C 5 b(1681). (Kaptenen) bjöd den gamla nåden sin arm och konvojerade henne ut till ekipaget. Bergman JoH 166(1926).
Avledn. (till 1 b): KONVOJERARE, r. l. m. (†) konvojskepp. 2RA 2: 316(1727).
