KORRUGERA kor1ɯge4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr eng. corrugate, till lat. corrugatus, p. pf. av corrugare, rynka, göra vågig, till com (se KON-) o. rugare, rynka, avledn. av ruga, sbst., rynka]
(i fackspr.) med avs. på vissa material, i sht plåt o. glas: göra (regelbundet) vågformig l. vågig l. veckig, vecka; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. samt ss. vbalsbst. -ing (äv. konkret). Korrugerad plåt. TT 1875, s. 270. För taktäckning korrugeras eller veckas vanligen den galvaniserade plåten. JernkA 1878, s. 242. Tvättbräde med korrugerat glas. NKKatal. 1916—17, s. 44. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 173 (: korrugeringar, konkret). — särsk. (vard.) i utvidgad o. oeg. anv., i fråga om vågbildning på vägbana gm invärkan av motortrafik. TeknVet. VoV. 2: 293 (1928: Korrugering, konkret). STSD(B) 1934, nr 230, s. 7.
