KURIALISM kur1ialis4m l. kɯ1r-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. curialism; till KURIAL]
kyrk. motsv. KURIAL I 3: teori l. riktning inom den romerskkatolska kyrkan som hävdar kyrkostyrelsens centralisering hos påven o. den påvliga kurian; motsatt: episkopalism. Göransson UndersRel. II. 2: 127 (1906).
