SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURIAL kur1ia4l l. kɯ1r-, adj. o. sbst. r. (i bet. II 1) l. m. (i bet. II 2); ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet cur-. cour- 1760—1769)
Etymologi
[jfr t. kurial, eng. o. fr. curial; av lat. curialis, som hör till en kuria, i senlat. äv.: som hör till det kejserliga hovet, avledn. av lat. curia (se KURIA); jfr äv. mlat. curialis, hövisk. — Jfr KURIALIER, KURIALISK, KURIALISM, KURIALIST]
I. adj.
1) (†) som har avseende på l. sammanhänger med ceremonier l. formaliteter, ceremoniös. HSH 36: 396 (1635). Ofta föreföllo förhandlingar emellan konung (Gustav Vasa) och folk, der allt det kuriala föll bort och förgats. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 114 (1852).
2) som tillhör det vid domstolar o. ämbetsvärk brukliga uttryckssättet i ämbetsskrivelser. Ord .., hvilka utmärka sig genom en viss kurial omständlighet. 2SAH 58: 33 (1882).
3) kyrk. som har avseende på den påvliga kurian (se KURIA 3). 2NF 21: 980 (1914).
II. sbst.
1) (†) ceremoni, formalitet; jfr I 1. (Han anhåller) at utan den vanlige Curialen af orations hållande, få öfverlämna Rectoratet. VDAkt. 1740, nr 380.
2) kyrk. om vissa medlemmar av den påvliga kurian; jfr I 3. KyrkohÅ 1903, MoA. s. 94. Birger var själf i Rom och borde, gammal kurial som han var, själf ha kunnat bevaka sina intressen. Därs. 1918, s. 105.
Ssgr (i allm. till I 2): KURIAL-ORD. (numera föga br.) ord som speciellt användes i skrivelser från domstolar o. ämbetsvärk. Flintberg Lagf. 1: 96 (1796). Finländska lag- och kurialord. NordT 1920, s. 382. —
-SPRÅK.
1) (numera föga br.) om det språk som officiellt användes vid domstolar o. ämbetsvärk. Svea 2: 31 (1819). Finskans införande såsom kurialspråk vid landets domstolar och embetsverk. ASScF XX. 12: 16 (1895).
2) jfr -STIL. Det finska kurialspråket. FinBiogrHb. 150 (1895). SvD(A) 1933, nr 17, s. 6. —
-STIL. [jfr t. kurialstil] vid domstolar o. ämbetsvärk användt framställningssätt; särsk. om det stela o. omständliga skrivsätt som förr var vanligt i skrivelser från domstolar, ämbetsvärk o. d., kanslistil (se d. o. 3); äv. i allmännare anv., om stelt o. invecklat skrivsätt över huvud taget. Den nu för tiden vanlige Curial-Styl. Biurman Brefst. (1729; i titel). 3SAH 6: 384 (1891). SvRiksd. I. 6: 152 (1934). —
(I 1) -VISIT. (†) artighetsvisit. Tersmeden Mem. 4: 156 (1760). Därs. 5: 24 (1769).
Spoiler title
Spoiler content